...nu blir det ingen innebandy på den här bloggen på en tid.

Idag mötte vi Göteborgs IBK och skam till sägandes var jag en av orsakerna till att vi förlorade. Jag släppte in tre enkla bollar på mindre än åtta minuter, i första perioden. Jag var beredd att spela vidare i andra, men Otten tog beslutet att sätta in Ronnie istället. Inget att orda om.

Matchen slutade 6-8, men trots allt hade vi boll mer och var generellt bättre, utom då i att göra mål. Nu har vi lyckats med att ta en! poäng på sju matcher. Det måste vara vår sämsta start på säsongen under 2000-talet.

Jag vet vad min del i det hela är, det är att jag är inte tillräckligt bra för att spela matcher just nu. Jag måste koncentrera mig på träningar en tid och komma tillbaka när jag känner mig säker igen. Att gå ner i vikt är inte heller en dum idé.

...att säga det, men idag var det inte roligt att spela innebandy. Vår andra match i Korpeliten slutade med ett nesligt 2-4 resultat. Inte var det helt orättvist heller. Vi mötte Balken, som vi slog i två matcher förra säsongen. Så icke nu, alltså.

Kort sagt, de var bättre än oss idag, hade högre tempo och bättre avslut. Dessutom fick de lite hjälp också, av mej... Hmmm. Vid ställningen 1-2 kommer ett lågt skott som jag ska styra ut med foten. Istället råkar jag sparka till målburen så att den åker åt sidan och bollen, som skulle ha gått utanför, går in i stället. Att beskriva det jag tänkte då är så här: "#&£@%!!" Ni fattar alltså.

Annars började det bra, med Erik som nätar i första anfallet och det slutade hyfsat med en patenstänkare av Otten, det var bara allt emellan som var något att fundera på. Jag måste verkligen börja banta, så jag blir rörligare i mål! Att täcka upp mycket hjälper inte.

Snart ska jag till Pennygångens festlokal och fira min lillebrors femtioårsdag.

Man kan ha roligt utan sprit.

Torsdag kväll och ett par timmars dyrbar fritid förlagd till Alelyckans sporthall. Första matchen i högsta korpserien, mot Heman Hunters. Rykten om ett nytt golv hade nått mina öron och det var på tiden. När jag kom dit var första intrycket att det var nytt golv, men oj vad jag bedrog mig. Vad som hänt var att planen var ommålad i matta färger, men det var fortfarande samma knggliga golv. Fast snyggt var det, om än något förvirrande på vissa ställen.

Okej, matchen helt kort, första halvlek: Vi spelade bra de första tio minuterna. Så fick vi chans att spela power play, vilket vi gjorde bra i en dryg minut. Sedan blev vi stressade av en ovanligt nitisk forecheckande Huntare, som lyckades förvirra Nicklas så till den milda grad att bollen plötsligt petades in bakom mig. Inte av Nicklas alltså, utan av den frimodige Hemannen. Efter det spelade vi förvirrat och var trea på bollen. Under ett anfall blev vi så tillbakapressade att det blev en enda röra av klubbor och ben framför mig. Ett skott kom och styrdes elegant in i mål, av Tobias. Självmål alltså, men eftersom vi lade målet så stod det väl egentligen 1-1? Va?

Andra halvlek: Vi var klart bättre och tog över spelet. Det tog sin lilla tid, men vi reducerade till slut. Sedan följde en kavalkad av utvisningar, åt båda hållen. Martin, denne unge man med så oskyldigt utseende startade det hela med att få 2+2 min. Efter det duggade utvisningarna så tätt att det inte gick att hålla isär dem. Kontentan av den allmänna röran var att till slut fick vi in en kvittering, vilket också höll sig till slutsignalen.

Det var en match som vi, med lite skärpa i avsluten, hade vunnit. Nu är vi dock nöjda med att kämpat ihop en pinne i premiärmatchen i Korpeliten.

Efter att inte ha tränat på över en vecka var det så dags att köra igång innebandyn i måndags. Full av förväntan och med en sällan skådad träningslust äntrade jag Lundby Strands stora anläggning en hel halv timme innan jag brukar. Efter en mugg té gick jag och bytte om. Iklädd mina snygga målvaktskläder äntrade jag Bana 3.

Okej, uppvärmningen gick bra, men kändes tyngre an vad den brukar, fast något annat var väl inte att vänta. Så var det dags för det avslutande spelet. Det svider att erkänna det, men jag spelade uruselt. Jag släppte in enkla bollar, tappade andra och kände mig helt under isen. Kort sagt, fan, vad jag sög!

Otten sade ändå att jag står i vår korppremiär på torsdag, men är jag inte bättre på onsdagsträningen, så vete faan om jag har på en plan att göra. Jag siktar naturligtvis på att det ska gå bättre än i måndags, var så säkra på det. 

Jag var däckad igår, med en förkylning om börjat redan onsdag kväll, men snål som man är gick jag och jobbade i torsdags. Det var inte roligt, vill jag påpeka. I går morse, när jag vaknade, var hjärnan några nummer för stort för huvudet och snoret rann...ja, ni behöver inte veta mer detaljer, eller hur? För en gångs skull ringde jag ner till jobbet och sjukskrev mig. #¤%@! också!

I morse kändes det mycket bättre, så jag ringde upp mina barn och sade att det blev Bokmässan i alla fall. Vi kom iväg vid elva-tiden och när vi kom fram, så ringlade köerna långt ut på gatan, nästan. Allvarligt talat, så måste hela Göteborg varit där, för det var så mycket folk och så fruktansvärt varmt inne på Mässan. Det var inte så kul, för alla bås som var intressanta var fulla med folk.

Jag fann ändå ett par roliga grejer, en spanska-kurs för en hundring, en bok om Beatles alla inspelningar och en tidning som tar upp intressanta ämnen om musik, främst jazz och folkmusik. Jag blev också medlem i SMB. (Jag lämnar det öppet för tolkning).

Slutligen tog orken slut hos oss och vi drog iväg för att fika. Vi fann ett litet fik på Burgårdsgatan. Tack och lov så är två av mina barn fikaintresserade och båda var med mig idag. Efter en avslappnad fika gick vi upp till Kapellplatsen, via Näckrosdammen, för att ta 16-bussen. Märkligt nog är man väldigt sällan just i det området och promenerar runt, vilket är synd, för både parken och arkitekturen på de kringliggande husen är intressanta att glo på.

Det var meningen att Kerstin, min underbara brorsdotter skulle varit med idag, men olika omständigheter gjorde att hon fick stanna kvar i Stockholm. Men Kerstin, om du läser det här, så gör vi ett nytt försök nästa år i stället, framför allt på en annan dag än lördag. Jag såg förresten Peter LeMarc i en monter, men vad han gjorde där har jag inte en aning om, det det var så mycket folk omkring honom, så det enda som skulle hjälpt mej att komma fram är en motorsåg.

Ibk Torslandas B-lag spelar numera i korpeliten här i Göteborg. Det är första gången för oss och kommer att bli rätt spännande, hur vi står oss i konkurrensen.

Min gamle träningskompis Gäddan, numer i Göteborg City, har listat det kommande motståndet i deras serie och det tycker jag var en rolig idé, så det försöker jag göra nu. Jag har visserligen inte samma kunskaper om våra lag, men det lilla jag vet kan jag väl förmedla.

Balken Bk: Våra motståndare om förstaplatsen förra säsongen. De vann på jämnare högstaniva och förlorade bara två matcher, fast båda mot oss. Det var ganska jämna matcher, så det blir tufft i höst igen.

Eurographic: Måste vara det mest framgångsrika laget i Göteborgskorpens historia. Jag har inte sett så mycket av dem de senaste åren, men jag har mött dem, då jag vikarierade i Dragster Burnouts mål, för en sådär fyra år sedan. Då tyckte jag att det var det bästa laget jag sett i Alelyckan. Det har nog inte ändrat sig.

Fiskebäck: Vann vår tvåa för två år sedan. Spelar ett okomplicerat, rakt spel, som kan vara svår att försvara sig mot. Vi tog en pinne mot dem. De har dock haft verkliga svårigheter i Eliten, mycket beroende på personalfrågor, för lite spelare på matcherna alltså. De höll på att åka ur, till skillnad från,

Räven Bandy: som kom tvåa samma säsong, i vår grupp. Efter en skakig start i Eliten, så kom de igång och etablerade sig i mitten av tabellen. Vi hade bra och täta matcher mot dem, en oavgjord och en vinst. Vi minns också finalvinsten mot Räven i Korpen Cup 2007, med 4-3. Det betyder ju ingenting, när en ny säsong börjar, Räven är bra.

Heman Hunters: Vet jag ingenting om, förutom att de vann 2A förra säsongen, en poäng före:

SEB: som jag vet ungefär lika mycket om som HH. Eftersom de blev etta och tvåa så misstänker jag att de är riktigt bra.

IBG: a.k.a Innebandygubbarna. Ett stadigt Elitlag, som legat nästan oavbrutet i högsta serien de sista sju-åtta åren. Det jag sett är att de spelar bra och säkert, smålurigt liksom.

Hofarna: Förra säsongens seriesegrare och ett starkt lag. Ska man rubba dem, måste alla utan undantag ha en bra dag. Och lite tur också.

Snyltarna: Tillhör de där stadiga Korpelitlagen. Jag har mött dem, när jag spelade i Flatås Måleri, för fyra år sedan. Vad jag minns var de hyfsat bra, vi vann en och förlorade returen. De hängde på gärdsgår'n förra säsongen, slutade tredjen sist.

Soffcoacherna: Jag mötte dem första året jag spelade i Korpen, med Högsbo FF. Det var 2001 och då var de inte speciellt bra. Sedan hände något och de marscherade raka spåret upp i Eliten. De och vi följdes åt upp i serierna ett par år, men det var innan jag började i Torslanda.

Swedish Match Tigers: Gick upp i Korpeliten för två år sedan. Dessa har jag också mött, som inlånad målvakt, i Kungskorparna. Den matchen vann vi med 8-6, tror jag. Det jag minns är att det var en bökig och svängig match, med många målchanser åt båda hållen.

Det kommer att bli ett kul år i Korpeliten! Hoppas jag...

...for min väg idag. En del for förbi mig, tre stycken närmare bestämt, men fler kom på mig eller utanför mitt mål. Ja, du gissar rätt, det handlar om innebandy. Tyvärr idag...

Vi for till världsmetropolen norr om oss, Ale, för att möta Surte i premiärmatchen för den här säsongen. Vi for därifrån med ett hopp om att skyndsamt glömma det hela. Ni fattar, det gick åt helvete.

Kort sagt, de var bättre än oss på alla platser idag. Vi började visserligen att spela bra de första fem minuterna, lägger ett-noll, men sedan var det roliga slut. Vi släpper in dem i matchen och att släppa in Surte i matchen var ett inte helt genialiskt drag. En snabb kvittering kom och efter det tog de ledningen med två mål innan pausvilan.

Andra var inte bättre än första visade det sig. Surte spelade snabbt och effektivt, stundtals kändes det som de sprang ifrån oss helt. Ett par mål till trillade in bakom Ronnie, han stod i målet, men efter deras sjätte fullträff fick han nog och gick av planen. Jag förstår honom fullständigt, Surte var inte alls trevliga mot honom, målmässigt sett. Så efter nio minuter i andra kom jag in istället. De var inte så snälla mot mig heller, två mål hann jag släppa in innan pausen.

Tredje och vi gjorde ett par ändringar i uppställningen, vilket så smått började ge resultat i spelet i tredje. Surte slog av på takten lite men vi fick också mer utrymme för vårt spel. Spelmässigt var det vi som var bäst i tredje, men resultatet blev oavgjort, ett-ett.

Jag är väl hyfsat nöjd med min insats, jag fick göra några bra räddningar och målen är inte mycket att orda om. På det hela taget behöver vi träna mer på alla platser och framför allt få med oss alla spelare, på matcher och träningar.

Vi måste få igång vårt spel igen, som jag vet är bra.

Förresten, jag blir jävligt irriterad på all idiotreklam på teve. Just nu var det en snutt på trean för Kexchoklad, där någon elak jävel välter en parkbänk , så en kille får skållhett kaffe över sig. Cloetta vill få oss att tro att om vi äter Kexchoklad, så flinar vi åt sån't. Nå, jag gör det inte, garanterat. Jag vet, det är bara en löjlig reklamsnutt, men det finns inget roligt i den.

Så var det dags, säsongens första riktiga match. Vi mötte Göteborg City på vår hemmaplan i Lundby Strand. I år spelar vi inte i samma serie, utan vi är i 6B, de i A. Matchen kom igång och jag stod första halvan av den.

Första perioden var händelselös, i målprotokollet alltså, men det hände en del på plan. City är inte ofarliga, det visste vi från innan och jag fick göra några räddningar, så också Robban i Citys mål. Vi hade ändå ett visst övertag, men fick inte ut något av det. Andra perioden var desto livligare i målprotokollet och det var mitt fel, till en del. Efter en knapp minut bröt en av våra backar ett Cityanfall, men i uppspelet kom en motståndare emellan. Han vispade till bollen, som for mot mig, från förlängda mållinjen, träffade mitt lår och studsade naturligtvis åt fel håll, in i mål. Skottet tog mig med överraskning, vilket inte ska få hända. Kasst av mig, tur att det inte var en seriematch.

Två minuter senare var det dags igen, ett skott utifrån, jag räddar mellan benen och när jag försöker få kontroll på bollen är en Cityspelare där och får ostört gräva fram den under mina fötter. Det kunde ha blivit lite matchavgörande, men som tur är hängde inte mina utespelare med huvudet, utan replikerade snart med att kvittera Citys ledning och dessutom ge oss ledningen. Jag fick också revansch, innan Ronnie och jag bytte, som avtalat. En skön reflexräddning med höger handen, i ett läge där jag var nästan helt skymd.

Efter Ronnie kom in vårt mål, kändes det som om vi fick mer övertag och förlade spelet på deras planhalva ganska ofta. Vi gick till pausvila med 4-2. Tredje var snart igång och vi fick matchens första och enda utvisning, en tvåminutare som Martin jobbade hårt för att erhålla, upprepade slag kallas det och det var det. Nu visade City att de var grymt bra på power play, eller var det vi som inte var så bra på box play? Nåväl, det tog inte ens en minut, så hade City reducerat, efter en skottretur från Ronnie. Några minuter senare hade också kvitterat, lite orättvist enligt mig, eftersom vi hade en bra period just då, men innebandy är ibland väldigt ologisk.

Hursomhelst så lade vi in en växel till och City började bli tröttkörda, men inte ofarliga måste jag tillägga. Två mål till fick vi in innan lutsignalen. De sista minuterna låg City trots allt på rätt hårt för en kvittering, och de tog även ut målvakten den sista minuten. Det kan gå hur som helst, men den här gången gick det vår väg. Efter vi hade brutit ett anfall så fick vi upp bollen på deras halva och eftersom deras mål var sorgligt tom på motståndarmålvakter, så var det enkelt att tråckla in ett avslutande mål.

På det hela taget gjorde vi en bra match, med tanke på så många nya spelare var med. På lördag börjar allvaret, med bortamatch mot Surte. Får se hur det går...