Onsdagen de 30:e, kl 04:06 och jag kan inte sova, på grund av en förkylning. Cirka fem deciliter genomskinligt slask har passerat min vänstra näsborre hittills. Mmm, äckligt, jag vet, men det är ingenting mot vad min näsborre känns just nu. Märkligt att det bara sitter på en sida, förresten...

Jag plockade upp förkylningen på väg hem från Brännö i förrgår kväll. Jag hade varit och repat, efter ett tre veckors uppehåll. Det gick ovanligt bra, men sedan var det ju det där att ta sig hem efteråt. Det var kallt som fan att stå och vänta på båten, jag frös och var trött. Inte blev det bättre på fastlandssidan heller. Min hälsporre, som förresten är mycket bättre, var dock på sitt sämsta humör, så jag fick halta till spårvagnen, höll på att missa den därför.

Vaknade alltså igår morse med en kran som läckte och jag blev rätt irriterad. Jag hade tänkt att träna, men det blev inte av. Nu har jag skött mig efter alla konstens regler, så vi får se om förkylningen lättar efter att jag fått sova. När det nu blir...

Julen var mycket trevlig, med barnen och ex-frun. Vi hade sagt att inte köpa några julklappar, vilket var rätt skönt. Jag kunde inte avhålla mig helt från det ändå, jag hade köpt ukulelear till dem. Vi får se om vi kör en konsert så småningom.

Människans hjärna är en märklig tingest. Det är snart en månad sedan jag tatuerade det första på armen och längtar redan efter att få fortsätta med den. Jag kom på mig själv med att fråga mig: "Men smärtan då? Det är väl inget att längta efter?" På något underligt vis rationaliserar man bort den biten av tatueringen, den kommer dock tillbaka när man sitter där i stolen igen, funderande på varför man gör det, eller är det så att man är en masochist?

Skit samma, den kommer att bli kanon när den är klar.

Jag har förresten semester nu, fram till den elfte januari. Det är rätt skönt, ska jag få be att tala om.

Jag har haft ont i foten en tid nu. Det yttrar sig i att jag knappt kan stödja på foten på morgonen, men sedan lugnar det sig. Det känns ungefär som om man har en jättestort blåmärke under hälen. Jag har inte ont av att träna, men har också insett att ju mer jag stretchar efteråt, desto bättre mår foten.

En av mina arbetskamrater sade direkt att jag hade något som kallas hälsporre, vilket jag aldrig hade hört talas om, men efter att ha kollat upp på nätet, (länge leve Google!) upptäckte jag att jag hade alla symptom beskrivna.

Att få det på papper, (well, sorta...) var en lättnad, för det stod också hur det skulle fixas till. Alltså, liten belastning på hälen, mycket träning, med tillhörande uppvärmning och stretching och mycket vila. Tur att jag snart har semester snart.

Sista dagen i morgon, jag öppnar dessutom. Massor med tid till julshopping i morgon eftermiddag. Nej, förresten, vi skulle inte ge varandra klappar mer.

Jag får köpa något till mig själv istället!

Match i kväll mot Lunden, på Lundby Strand. Jag stod från start och det gick bra, i femtiofem minuter...

Vi styrde i stort sett hela spelet och ledde tio minuter in i tredje med 6-3. Sedan hände något. Vårt annars så säkra spel började darra och Lunden bjöds in i matchen, en invit de tog emot med öppna armar. 6-3 blev till 6-6 och i matchens sista minut lade de 6-7 i power play.

Det är väl jobbigt att förlora en match, men att göra det så här stinker. Det roliga i det hela är att jag tycker själv att jag spelade bra idag, blev inte osäker när målen började ramla in, utan mer förbannad över att de gick in. Några av bollarna såg jag försent, jag var skymd, men ett par kunde jag, med lite tur ha tagit. Turen var på deras sida i kväll...

Vi var bättre än dem, förutom tio minuter i slutet. Tyvärr blev de helt avgörande. Det är bara att bita ihop och köra på de sista träningarna innan jul. Vi har tre träningar och en match i korpen kvar, sedan är det uppehåll i tre veckor. Då fan ska jag plåga mig själv som straff för den sumpade vinsten.

I morgon är det inte repdags, tyvärr. Vi har tagit ett upphåll nu innan jul, mina spelkompisar har små barn som tar all tid. Det kan man ju förstå. Jag ska ändå till Brännö i morgon, på lusseglögg hos Jonas. Det ska bli gott!

Åh, redan åtta! Sova en timme till och inte ens tänka på mina stackars arbetskamrater... Snark, åh, redan nio! Upp, upp och iväg!

En yummi capucchino i förrummet, väntande på att få komma in. Sedan, svart stol, inplastad, surrandet som av tre envetna tandläkarborr och bra musik i högtalarna.

Där kändes det! Men det där kändes mycket mindre än vad jag trott. Skönt, nu är det riktigt behagligt...Aj som satan!!! Fy faan vad ont det gjorde! Kom hon in till  benet, eller? Ahaa, tunt skinn just där...

Sju timmar senare, ut ur stolen, lättad över att det hade gått bättre än vad jag tänkte. Tre heldagar kvar, dock, första i februari...Phuu!

Nu sitter jag här med lätt frossa, något som kan hända efter det jag gjort i dag.

Vad jag gjort? Jo, jag har #%/=)?(&%¤. Så det så!