Nu har C och jag varit tillsammans i drygt två månader. Det har varit två spännande månader, där vi båda har lärt känna varandra ganska väl. Vårt förhållande faller under termen helgbo, då C har sina barn på veckorna och vi umgås på helgerna. Mer vill jag inte säga just nu, förutom att jag är ordentligt kär i henne.  

I morgon går jag in på semesterns tredje vecka. Det blir väl en hel del fotboll, då Gothia Cup sätter igång. Det är kul att cykla runt mellan de olika planerna och kolla. På onsdag blir dock inget tittande, eftersom jag har en heldag hos Marika och hennes nålar. C skulle egentligen följa med, men är upptagen, tyvärr. Ska se om jag kan få någon av mina barn intresserade...

Jag skall också sätta igång min försäsongsträning inför innebandyn den här veckan. Jag har köpt mej ett par nya joggingskor, mina gamla är sju-åtta år gamla och håller på att falla isär. Nu fattas det bara orken att snöra på sej dem...

Jag vaknade i går morse av att jag var förkyld, vilket naturligtvis var skit, eftersom jag skulle träffa C. senare på kvällen och sova över hos henne. Jag ringde henne och berättade de dåliga nyheterna, och då kom hon på den fantastiska idén att hon kunde titta över till mig en stund.

Vi satt i soffan och kollade på Sherlock Holmes och trivdes och min förkylning kändes obefintlig. Efter filmen gick vi och köpte pizza vid Fyrktorget, jag köpte en med parma och mozzarella. Den var okej, men parmaskinka var det definitivt inte, den var rökt och inte torkad alls. Efter maten föreslog jag att jag skulle följa med hem till henne och sova över, för jag kände mej riktigt okej. Då som på en signal började jag hosta och det slutade inte, min hals började göra ont och jag blev såå irriterad på det hela. Jag insåg ändå att jag inte kunde sova där, mitt hostande skulle hålla C. vaken troligen hela natten. Det var tur att jag tänkte så, för jag hostade verkligen hela natten, jag tror jag somnade av utmattning vid fyratiden...

Nu sitter jag här, i en varm lägenhet och kan inte gå ut och göra de saker jag vill, utan förbannar det faktum att jag alltid får en släng av förkylning varje semester. Nu kommer jag inte att träffa C. heller, på över en och en halv vecka. Hon ska bo med sina barn i sin mammas hus.

Det finns ändå en ljusglimt i det hela, det funkar bra att kurera sig med whisky...   I blygsamma mängder förstås.

Torsdag eftermiddag på min första semestervecka. Det har varit en alldeles underbar start på semestern. I måndags vaknade jag sent och sedan gjorde jag ingenting. Tisdag började med lunch på C:s balkong, En variant på grekisk sallad, gott. Efter det drog vi ner till stan, för en del inköp och sedan fika på DaMatteo. Vi skildes åt på Domkyrkans hållplats och efter det drev jag runt och gjorde i stort sett ingenting.

I går tog jag en tur till Billdal och fikade på Bärnarps. Jag fick lite inspiration och började fila på en text till min senaste låt. Det påminner mej att jag ska fråga Ellie om jag kan låna hennes synth en tid, ska spela in fyra nya låtar.

Idag vägde jag mej, för första gången på länge. Inget chockresultat, men för mycket förstås, men nu ska jag starta min diet. Jag var och tränade och undrade tjejen i kassan om jag kunde få en instruktion i hur man kör träning med fria vikter. Jag fick till svar att jag skulle skaffa en personlig coach, för att lägga upp ett program, men det var ju inte riktigt vad jag frågade om... Dessutom väntar jag på att Hagabadet skall ringa, de hade en drive för en dryg månad sedan, där man skulle få träna gratis i en vecka. Har inte hört något än...

Jag har inte bloggat på jättelänge, och det har sina orsaker...

Jag kommer inte blogga på en lång tid igen och det har verkligen sina orsaker!

Cee, you're my reason to be confused, happy and unable to write anything rational!

Jag var på Synthklubben igår och lyssnade på Page. Att jag missat dem under de trettio år de varit verksamma, beror nog på att jag är en idog lyssnare av rock. Därmed inte sagt att jag totalt fördömer synthusik nej då. Page var dessutom exceptionellt bra!

Började på Bishop's Arms med en kall ale, efter en stund dök min vän P upp, eller ner, puben ligger i en källare. Vi satt och pratade relationer en stund, sedan promenerade vi bort till Storan. En lång stund av väntan vidtog, inte förrän halv ett kom bandet in.

Som sagt, jag blev positivt överraskad av dem, det var snabb, glad synthpop, med bra texter. Publiken var överlycklig och sjöng med i alla texter, tänk när ens band har kommit så långt... Eddie, sångaren sjöng med inlevelse och Marina var  en uppenbarelse. Jag räknade ut att hon är fyrtiosex år, hon var sexton när de började och detta är det trettionde året, så enkel matte...Tänk att se så bra ut, jag tyckte att hon inte såg ut att vara över trettio, men så var det en hel scen mellan oss också.

Jag drog mej hemåt vid halv tretiden, trött, men på gott humör. Musiken hade varit kanon, P. är trevlig att gå ut med, söt var hon också, med nyblonderat hår och min plånbok var inte helt katastrof heller...Det märks att man är äldre och förståndigare, två öl blev det på hela kvällen.

Jag har tagit en semesterdag, nämligen. Jag ska till Buzzstop28 och fortsätta på min tatuering. Det kommer att bli kul, tro det eller ej, jag har saknat att sitta i stolen och bli plågad. Just nu är det inte så jobbigt att vara där, eftersom vi håller på med skuggning, det känns inte lika mycket. Jag håller förresten på att fundera på vad jag ska göra med högerarmen nu, någon som har idé till motiv?

Träningen med Torslanda är slut för denna säsongen, nu är det bara innebandy med Namelosers tre onsdagar till, sedan får det bli gym och cykling som gäller. Vi har pratat om att köra soppdiet på jobbet också, vilket är okej för mej, jag har gått upp något igen, dammit!

Förrförra helgen var jag på konstutställning på Röda Sten med C. en förälder på jobbet. Hon är konstnär själv och det var kul att gå runt med någon kunnig. Vi blev lite avundsjuka på alla ateljéer som fanns i Carnegiehuset, tänk om man hade haft det så. Jag vill börja måla igen, inspirerad av alla verk vi såg, (och även av en del grejor där som jag kände, att det hade jag gjort bättre själv).

Nu i helgen blir synthmusik som gäller, intressant för en heavy metal-lyssnare som jag. Kanske blir det inspiration för mig också, om inte annat har jag hört att det finns bar på stället vi ska gå på...

...och vardagen är snart här igen.

Just nu jobbar jag på några nya låtar till bandet, tyvärr är det inte lika lätt som när man var i tjugoårsåldern. Ett par idéer till noveller har också dykt upp och jag hoppas att de finns kvar till semestern, för just nu har jag inte tid.

Den här månaden visade sig vara tung ekonomiskt sett, med tandläkarbesök och andra glada, oväntade utgifter, (räknas hyra som oväntad?), så helt plötsligt stod jag med en plånbok som det dammade om, kort sagt, jag är gul som en postcykel, det är väldigt mycket månad i slutet av pengarna, ni fattar...

Problemet är inte så mycket att jag får leva snålt den här månaden, jag har haft mina tuffa år efter skilsmässan, så jag är van och kan klara mej. Nej, det jobbiga är att jag fick avbeställa min tid hos Marika den sjuttonde. Jag är nog lite självplågare men jag vill verkligen få klar min tatuering. Nu har Marika lovat att tänka på mig när eventuella avbokningar dyker upp i maj och juni. Jag har dessutom tider i augusti och september att längta efter.

Här nedan får ni ett smakprov på min sleeve...  

  Så var den äntligen här, premiärdagen för bandet. Igår spelade vi och två andra band på Brännö Värdshus. Vi startade först och det var tre nervösa grabbar som äntrade scen prick halv åtta, eller som vår påannonsör Fredrik sa: -Det måste vara första gången i världshistorien ett rockband startar på utsatt tid!

Vi är ju fyra i bandet, så ni kanske undrar över att jag skrev tre nervösa...Den fjärde var jag och till min stora förvåning var jag kolugn. Jag kunde mina texter, jag visste hur jag skulle spela och vårat soundcheck hade gått hur bra som helst, så varför oroa sig...?

Allvarligt talat var jag lite orolig, för att jag inte var orolig. Det betyder att om man har lite fjärilar i magen, skärper man sig och presterar sitt yttersta. Det hade inte jag och visste inte om det var ett bra eller dåligt tecken.

Jag hade inte behövt oroa mej, det gick som på räls. Visst gjorde vi några småmissar, men det var det inga andra än vi som märkte. Det var hur kul som helst på scen och vi fick stående ovationer. Mina nervösa lagkamrater var nu hur coola som helst och vi slappade hela kvällen efter det och lyssnade på de andra banden.

Först ut var Brännö Cirkus, som bjöd på skön musik, i rock- och visstil. Där fick också min gamla bandkompis Dans son Njord äntra scen och spela två låtar med bandet, vilket han gjorde riktigt bra. Efter dem var det dags för Sista Färjan, ett bluegrassband, och de var grymt häftiga. Country and Western är inte riktigt min melodi, men det svängde ordentligt och det var svårt att inte ryckas med. Tyvärr fick jag inte höra deras version av Man of Constant Sorrow, för att jag var tvungen att sticka iväg till, hehe, sista färjan till Saltholmen.

Vi fick en mängd kommentarer efteråt, alla positiva. En kommentar var att vi lät som "Nationalteatern möter Nirvana", något som jag inte tog som något negativt, troligtvis är det för att vi har svenska texter till våra låtar. En annan var att vi är på gränsen till punk och att vi har ett eget sound som vi ska vårda.

I morgon är det arbetsdag, det är påsklov och det är skönt. Vi har visserligen många barn på Fritids, men det är roligare på loven...

förresten är det inte vi på bilden, utan Brännö Cirkus.