Igår var det äntligen dags. Första innebandyträningen för säsongen, på Lundby Strand. Jag kom dit i god tid innan, bytte om och gick till planen. Där tränade ett gäng småtjejer handboll, förra säsongen var det ett elit-herrlag, så man kan säga att skillnaden i intensitet och upplägg var ganska så drastisk. Tjejerna verkade ha roligt på plan, rätt många missar, men ännu mera fniss.

Som en av våra träningar...

Nej, riktigt så var det inte när vi väl kom igång. Det kändes seriöst med en gång. Vi hade ett par nya spelare med oss, och de syntes mig rätt kompetenta. Skönt.

När jag väl kom hem, jag fick skjuts av Knape, så jag var osedvanligt tidigt hemma, då var jag rejält trött. Jag gick och lade mig snabbt och sov för en gångs skull åtta timmar. Idag känns det helt okej, inga ömmande punkter eller andra skavanker, så för min del var det en bra träning.

Idag var det dags för rep på Brännö, på en lördag, för att Jonas inte kan i morgon. Jag hade satt min telefon på ringning, men antingen sov jag för tungt, eller så fungerade inte ringsignalen, resultatet blev att jag vaknade en smula senare än jag beräknat.

Jag fick alltså bråttom till båten. Efter en snabb frukost tog jag cykeln till Saltholmen och kom med Fröja, med fyra minuter till godo. Lätt anfådd stod jag på fördäck och pustade ut, när ett par regndroppar föll på mig. Först nu tog jag mig en titt på himlen. Den var extremt grå. Och jag hade inga regnkläder med mig. Typiskt. Samma sak hände mig i söndags, på väg hemfrån repet, då hamnade jag i ett hysteriskt åskväder och var totalt genomblöt när jag kom hem.

Nåväl, repet idag gick bra, jag tyckte det svängde rätt bra om oss. Björns låt börjar ta form mer och mer, så också både Jonas' och Jörgens. Jag introducerade en gammal låt i ny tappning, vi kollar på den mer i nästa vecka.

När vi repat klart och jag skulle ta båten tillbaka så hade regnet kommit igång ordentligt, tyvärr. Inte heller denna gång blev det uppehåll när jag kommit av båten, så det var bara att kajka iväg hemåt i blötan. Vid Långedrag var jag genomblöt.

Det är rätt skönt att ta en lång, skön dusch efter sju kilometers cyklande i regn, ska ni veta.

Förresten, så har jag just sett världens största hamburgare, på Facebook. Tobias som spelar i Nameloosers, (laget alltså, inte bandet), är på Garlic ikväll och käkar. Han lade upp ett foto på Twitpic, och bara brödet på burgaren är som en limpa, ungefär, Jeeesus!

Första dagen på jobbet efter en låååång semester.

Det var okej, faktiskt.

Alltså, omklädningen på SATS är trevlig, ljus och ren, men saknar tydligen en viktig detalj, nämligen luftkonditionering. Efter att ha kört ett rejält pass och man kommer in för att duscha, så märker man strax att eftersvettningen tycks aldrig ta slut. Väldigt irriterande. Det är så man längtar ut till solen för att svalka av sig.

Igår kände jag för att ta en fika, så jag åkte till Sveriges cafétätaste ort per invånare, Alingsås. Självklart blev det en dyr fika, om man räknar in resekostnaden. Jag cyklade inte den här gången, någon måtta får det vara på hurtigheten. Som vanligt fegade jag ur vid valet av kaffebröd, efter att funderat mellan en smarrig tårtbit och ett rejält wienerbröd, blev det en macka med chevrèost och prosciutto. En liten sådan också. Damn!

Idag var jag på Klubbhuset och köpte en ny hjälm till innebandyn. Vid en granskning av min reguljära hjälm, upptäckte jag att det fanns fler skavanker än jag trodde. Med ett snålt grepp om plånboken beslöt jag till slut, efter stor vånda, attköpa en ny. Visserligen kunde jag skaffat en billigare, men det gäller också kvalitet, tyvärr får man lägga på en del kronor då.

Snygg är den också...