Igår och idag har vårat lag spelat innebandy-cup i Alelyckan. 21 lag gjorde upp om den åtråvärda bucklan. Vi hade blivit lottade i grupp 2, med lag som vi aldrig mött tidigare.

Första matchen mötte vi SMT. Innan matchen började kollade vi våra motståndare och upptäckte ett par gubbar som spelar för Humle i fyran. Vi insåg att det kunde bli tufft och det blev det verkligen. Första anfallet och första skottet smet förbi mej in i mål. Underbar början...

Så småningom fick spelet i ordning och vann med 6-3. Av bara farten vann vi de båda andra matcherna också, 4-2 mot Bollen och 3-1 mot Hofvås. I kraft av serievinsten slapp vi åttondelsfinalen och kunde åka hem, rätt så nöjda.

I morse vaknade jag tidigt, trött och seg i benen. Det är rätt jobbigt att spela tre matcher i rad, upptäckte jag. Lätt knakande i lederna tog jag mig till Alelyckan. Vi hade en kvartsfinal som väntade. Där mötte vi IBG, ett lag från korpeliten. Det gick lättare än vi trott, 5-2 till oss.

Så var vi i semi. Där tog vi oss an IBK Grönberg, ett gäng okända storheter. De hade gått igenom gruppspelet ganska enkelt, med bara två insläppta mål hittills. Det visade sig vara en riktig tuff uppgift för oss. Efter tjugonio spelade minuter ledde vi med 2-1, då vi får en utvisning, Grönbergarna tar ut målvakten och efter en massiv forcering trycker de in kvitteringen bakom mej. F-n också! Hesa Fredrik tjöt och en förlängning följde. Som tur var fick vi in segermålet efter fyra minuter, efter en tilltrasslad situation. Vi var i FINAL!!!

Motståndarna lystrade till det något ovanliga namnet Räven. De ligger numera i tvåan efter en kometkarriär genom serierna, vilket man kan förstå efter deras start mot oss. De surrade som ilskna getingar runt mitt mål och det tog bara tre minuter innan deras första låg bakom mej i målnätet. Jag måste ha bättrat på min räddningsprocent rätt ordentligt under den första perioden, men trots det ledde Räven med 3-1. Ett snabbt peptalk under pausen och molokna huvuden kom på att det var inte alls omöjligt att komma ifatt och det var precis vad som hände. Vi kom ut som ett helt annat lag och var snart ifatt och förbi, då vi drabbades av en utvisning. Nu blev det en press mot oss, som resulterade i en straff.

Märkligt nog var jag ganska lugn inför straffen, hade min strategi klar. Jag såg att han var nervös och när han kommit fram till det stora målområdet kastade jag mig framåt och stressade honom då, så att han tappade ifrån sig bollen och missade.  Det kändes rätt gott, faktiskt. Slutsignalen gick och vi hade vunnit hela cupen, min första stora vinst. Jag är rätt nöjd  just nu.

Min statistik blev 13 insläppta på 6 matcher, en räddad straff och dessutom två assistpoäng. Nu ska jag snart gå till sängs, vila min lätt uttröttade kropp och dessutom njuta av den här helgen.