I går kväll var det då dags att bese Johannas och Julias samarbete på Kulturhuset, musikalen "Gaycamp". Jag kan bara säga att jag blev inte besviken. Tvärtom! Ett känsligt, kontroversiellt ämne, blev behandlad med både humor, spänning och dramatik. Och vilka skådespelare! Ungdomar från hela stan som gick på audition för snart ett år sedan, många troligtvis alldeles nya inför uppgiften, men det syntes inte av någon oerfarenhet igår.

Jag kan bara säga att jag var en stolt far igår. Visserligen är det visuella resultatet ett arbete som Johanna inte varit med på, men hon har ju skrivit manus med Julia och det var så många ordvändningar och uttryck som var så mycket Johanna. Att hon hade så mycket klokt att säga, ja hon och Julia, naturligtvis!

Vi gick hela familjen och dessutom var Lennart, min bror, där också. Efter föreställningen gick ner till 1200 kvadrat och minglade en stund, innan vi drog hem, nöjda över kvällen. Jag pratade med Johanna om föreställningen och hon var fantastiskt nöjd över resultatet. Vi var båda rörande eniga att Julia är hur bra som helst på att regissera och få fram de rätta detaljerna i föreställningen. Hon hade den här gången tagit hjälp av en koreograf, annars brukar hon fixa det själv, och dansnumren var verkligen spektakulära.

Jag har glömt två saker, kom jag på nu. Musiken var bra, musikerna var grymma och dessutom måste jag nämna allt arbete som Andrea lagt ner på layout när det gäller posters, skivomslag och annat. Andrea, läser du det här så vet att du kan vara mycket nöjd med ditt jobb. Snyggare poster får man leta efter!

Okej, jag låter så översvallande positiv, jag kanske är partisk, men det tycker jag inte själv och för att bilda er en egen uppfattning, så gå och se den, på Frölunda Kulturhus, om ni vågar! ;o)

Nu är det snart dags att åka till Brännö och hälsa på Björn...

Det är en händelserik vecka som väntar. Förutom jobb måndag, tisdag och fredag är jag på Pedagogen onsdag och torsdag. Det blir träning förstås, innebandy måndag och onsdag, gym på tisdag, torsdag och lördag. Sedan har Julia och Johanna premiär på sitt samarbete, musikalen "Gaycamp" på fredag.

På lördag bär det av till Brännö och hem till Björn Fors. Han fyller femtio, tro det eller ej. Han, hans bror Dan och jag spelade ihop i ett band i början på åttiotalet. Sedan spelade han och jag tillsammans med Bittan, en punktjej som inte visste hur man använde en distbox, innan vi till slut lade instrumenten till vila. Jag har hållit kontakten med syskonen Fors genom åren och det ska bli kul att träffa dem i helgen. 

Vad gör man en ledig lördagskväll? Ute på stan, på fest någonstans eller kanske bara softar hemma hos någon?

Ingalunda! Jag har varit och sett en helt meningslös match mellan Pixbo IBF och Lerum, i Wallenstamhallen. Den slutade 14-3 till Pixbo. Det var spel mot ett mål i stort sett 56 minuter av matchen och det var målvaktens i Lerum förtjänst att det inte blev över tjugofem mål för Pixbo.

Varför går jag då och ser en sådan här match? Jo, det handlar om huruvida mitt älskade lag IBK Torslanda ska bli trea, fyra eller femma i årets serie. Visserligen är placeringen också totalt meningslös, men nog ser det bättre ut om man slutar trea!

Nästa vecka har jag två dagar inne på Pedagogen, vilket är kul, men just nu har jag noll sekiner, så det blir att svälta under dagtid. Å andra sidan har jag en del extra  kilo att bära på, så det gör nog inte så mycket...

I morse kunde jag äntligen lämna in min uppsats i engelska. Det var på håret, idag var det den sista dagen för inlämning, men om sanningen ska fram så är jag glad över att det blev någon uppsats över huvud taget. Jag har varit ute på djupa vatten när det gäller det här ämnet som det handlade om, bedömning av elevers skrivande. Eftersom jag inte är någon skolmänniska, trots att jag jobbar på skola, så har jag ingen erfarenhet av just bedömningar av elevers lärande.

Nåväl, jag fick ihop nästan sjuhundra ord och är väl så där nöjd med resultatet. Det är till att ha höga krav på sig själv, jojo...Jag fick ju VG på både hemtentan och fonetiktentan, så jag känner ambitionsspöket fåsa mig i örat ;o)

Jag satt uppe till tre i natt för att bli klar, så jag är lagom mosig i roten idag. Jag hade egentligen tänkt att gå upp hyfsat tidigt ändå, för att kunna träna, men det sket sig ordentligt. Halv elva masade jag mig ur sängen och sedan orkade jag bara ta mig till datorn. Jag tar en sväng efter jobbet istället, men det är tyvärr tråkigare att träna på kvällen, man får nästan stå i kö till alla maskiner man behöver.

En sak till jag kommer att sakna är en latte på Magasin11. Jag brukar alltid ta en efter träningen, men nu hinner de stänga innan jag tränat klart. Snyft! Stan's godaste!

I förra inlägget ondgjorde jag mig över Telia, men döm om min stora förvåning när jag fick svar från dem, i stort sett omedelbart. En informationsansvarig hade kommenterat på loggen, först trodde jag att det var någon som drev med mig, men efter att jag ringt upp, så visade det sig att allt var helt riktigt. Efter att ha haft kontakt ett par gånger med tjejen som skrivit, via telefon då, förstås, vi snackar telebolag här, så lovade hon att lösa det hela.

Så, tack så mycket, Karin! Det är vad jag kallar bra PR!

För övrigt så var jag på gymmet och förtog mig idag, nja, inte riktigt, men nästan. Vissa moment var extra jobbiga idag, men efter passet kopplade jag av med en latte på Magasin 11, stans bästa kaffe! Nu måste jag fortsätta skriva på min uppsats...

Frölunda slog ut Luleå i hockeyn igår kväll. Om man läser en del bloggar är detta det viktigaste som hänt i världen denna veckan. Om man frågar min lillebror håller han med om detta. Visserligen får jag också en varm, trevlig känsla när Frölunda vinner, men det måste väl vara saker som är mer angelägna att lägga sitt engagemang på.

Säger jag, som är en innebandynörd.

Jag har drömt en hel del märkliga drömmar den här veckan, alla innehåller en mystisk människa av kvinnokön. Vad jag upplever i de här drömmarna kan jag inte beskriva här i bloggen, för det skulle bli för personligt, men kontentan av det hela är, om jag skulle försöka mig på drömtydning, att jag har ett uppdämt behov av feminint umgänge. Jag har levt ensam i över tolv år nu, och trivts med det, men alltsomoftast tänker jag tillbaks på min gifta tid med glädje. Fast det kanske är som med lumpen, man kommer ihåg de roliga händelserna och har förträngt allt annat.

Jag gjorde ett besök på tatuerarverkstaden, för att lämna in referensbilder och det visade sig att Marika hade sökt mig frenetiskt. Det ska bli en tatueringsmässa här i Göteborg i april, bland annat samma dag som jag skulle bli tatuerad. Jag hade undrat över det, om jag skulle bli tatuerad på mässan, men så var inte fallet. Det blir så trångt i båset där och jag ska ligga ner när jag får min bild, så Marika ville byta dag. Det är okej med mig, så det blir på tisdagen veckan efter istället.

Nu kan man ställa sig frågan, varför funkar inte det att messa till mig, för ingen av hennes meddelanden har nått fram till mig... På tal om telefon, jag har Telia-abonnemang på min fasta telefon, bytte från Tele2, för jag fick en ringpott på 350:- när jag gick över. Jag skulle få ett presentkort på 400:- också, men det har jag inte sett röken av än. Det enda jag fått från Telia är räkningar och ett meddelande häromdan att de ska höja abonnemangsavgiften med tjugo spänn i månaden. Nog att jag stannar kvar...

Nu måste jag sluta för jag ska skriva på min uppsats. 800 ord om bedömning av elevers skrivande på engelska. Jättekul...

Mina tre matcher i helgen blev två. Svenska Bil behagade att stanna kvar i garaget och meddelade detta ungefär fyrtio minuter innan matchstart. Vi körde ett extra träningspass, eftersom vi ändå hade kommit till Alelyckan, men sedan fick jag stå i alla fall. Namelosers och deras motståndare Ringrävarna kom i rätt tid, trots att matchen i sig var totalt meningslös. Inget av lagen kunde ta någon placering och det var deras sista match för säsongen. 

Jag pratar om innebandy, om ingen fattat… Nåväl, matchen kom igång och det var egentligen inget snack om vilka som skulle vinna. Vi tog hand om spelet och gjorde det bra. Efter trettio minuters spel stod det 3-0. Då fick Ringrävarna ett frislag en bit ut från mål. Ett inte alltför hårt slagen boll letar sig fram mot mig, styrs av en plötsligt framstickande klubba och smiter förbi, jag har fingrarna på den, men lyckas inte styra ut den helt. 

Efter det fick Rävisarna blodad tand och jag fick lite mer att göra, vilket var kul. Deras press ger inte våra motståndare utdelning, utan vi lägger ett sista mål istället. Efter det var det dags att åka hem och vila. Jag vaknade tidigt i morse och gjorde mig i ordning för dagens match, mot Göteborgs IBK i 5B-serien. Vi avslutar med två matcher mot dem, en nästa helg också. Dagens match gick i Hall of Flame.   

Vi fick en bra start med två mål ganska omgående, men Göteborg reducerade strax innan pausvilan. Sedan fortsatte matchen i två perioder av böljande spel fram och tillbaka. Vi låg i ledning mest hela tiden, men på något underligt vis kom Göteborg ifatt varje gång. Vid 4-4 fick de dessutom chans att ta ledningen, då de fick en straff. Klart orättvist, naturligtvis… Deras straffläggare, nr. 6, som hittills hade varit riktigt bra, tyvärr, fick förtroendet, men då darrade han för första gången. Han tog bollen ganska långsamt mot mig och jag gjorde mig så stor som jag kunde. Han blev lite orolig, hejdade sig nästan och sköt sedan höger om mig, utanför. Visserligen tog jag den inte, men en straff utanför är också en räddad straff. 

De sista tre minuterna var helt galna, vi lade mål, de kvitterade, vi lade mål igen, de kvitterade igen! Matchen slutade 6-6, ett ganska rättvist resultat och vi tar med oss de fel vi gjorde den här matchen, för att inte göra om dem nästa söndag. Då är det dags att möta Göteborgs IBK i Hall of Flame, igen!

Jag har just suttit och skrivit ett inlägg i en halvtimme, när jag är färdig trycker jag på spara och då loggas jag ut istället!

Dags att byta bloggsida?