Idag är det fyra dagar kvar att jobba, sedan börjar semestern. Märkligt nog ska jag jobba sent två av dem och ytterligare en till 17:00. Nå, egentligen gör det inte något alls, jag har redan planerat vad jag ska börja att göra på semestern. Jag ska dessutom ha sex veckor. Mums!

Jag var inne på GIBF:s hemsida häromdagen. Serieindelningen till nästa säsong var klar. Det blir två sexor, istället för en sexa och en sjua. Vi är i 6B, tillsammans med några gamla bekanta, Backadalen och Surte, men också ett par nya lag, som Lunden,Mölndal och Partille. Jag ser fram emot träningarna i höst, och matcherna förstås. Intressant är också om vi blir uppflyttade till Korpeliten med B-laget. Vi har legat och nosat på en plats där i ett par år nu, så vi skulle nog vara mogna för ett kliv upp i år.

Egentligen har jag inget att skriva om, men jag får ändå hitta på något, för E. blir så sugen varje gång hon kollar min blogg, (det är bilden på chokladen som är skurken) ;o)

Skolavslutningen är avklarad, alla födelsedagar är över och så har jag börjat jobba heltid igen. Jag har faktiskt varit utpumpad varje kväll den sista veckan. Nu börjar jag känna mig van, om man nu kan kalla det så, av vardagens tempo igen.

De senaste tio månaderna har varit fantastiska. Det är mycket som hänt, på det personliga planet främst. Herregud, jag har blivit engelskalärare! Problemet är bara att jag inte kommer att få jobba som det. Häromdagen sade min chef till mig, att eftersom det blir nedskärningar och omplaceringar inom skolan, så kan jag inte få en lärartjänst, inte ens en deltids.

Jag skulle ju kunna ta engelskan i en klass fast jag är fritidspedagog, men det gör jag aldrig om jag inte får den planeringstid som behövs. Bättre lön vore också okej. Som om det skulle ske. Nog!

En vecka kvar till semester. Wohoo!

Nu är jag klar med engelskan! Det har varit ett år, eller snarare tio månader, som gått fort som bara den. Jag har lärt mig massor och fått idéer till att arbeta med olika åldersgrupper. Nu är den stora frågan om det blir någon engelska för mig eller var jag hamnar...

Min tjänst är baserad på att jag är fritidspedagog och det är jag inte beredd att släppa helt, men för att kunna göra ett bra engelska-arbete, måste jag ha mer planering än vad en fp-tjänst har idag. Får se vad chefen säger...

Jag fyllde år i fredags och Anki och mina barn bjöd hem mig till sig, (hela sjuttiofem meter att gå) och bjöd på Thai-mat och fika efteråt. Jag fick pengar av dem och dessutom hade Johanna varit hos Flickorna Kanold och handlat lite choklad. Så väl hon känner sin far! Tre olika sorters tryfflar med maltwhisky, några blandade chili- och ädelosttryfflar och sedan en hel radda med massa olika sorter för mig att botanisera i.Jag räknade glatt ut att det samlade värdet på chokladen låg på över trehundra spänn. Men, som Johanna skulle påpekat, kvalité kostar.

På lördag blir det en utflykt i chokladens tecken igen. Vi ska låna brorsans bil och dra till Fjärås. Bräutigams fabrik ligger där och det är dags för mina flickor att bunkra upp lite...

Jag hade tänkt att skriva mer på bloggen när min utbildning var klar, men så blev det inte riktigt. På något underligt sätt har dagarna blivit uppfyllda av en mängd olika saker att göra. Det roligaste var nog att jag fick städat ordentligt till slut. Det låter kanske underligt, men nu ska ni få veta en liten hemlighet, shhh... ( DET HAR SETT FÖR JÄVLIGT UT HÄR HEMMA!!!) Men säg det inte till någon.

Jag hade låtit det gro, kan man kanske uttrycka det. Papper i högar, böcker på alla lediga utrymme och dammråttor stora som dvärgelefanter ungefär. Det var bara att ta ett djupt andetag och kasta sig in och leka storviltsjägare en stund. Min dammsugare, en skojig sak utan dammpåse, behövde tömmas två gånger innan jag blev klar.

Min söta gullunge Johanna lämnade in sin timlista till mig, för att jag skulle vidarebefordra den till expeditionen, vilket jag naturligtvis glömt två dagar i rad nu. Hon sade dessutom att hon skulle vara upptagen i några månader, med att skriva manus för Backateatern, ja, hon och Julia förstås. Jag tror det kan bli riktigt bra, med tanke på hur kanon deras samarbete har varit hittills. 

Jag cyklade förbi Reb Tattoo idag och kunde inte motstå att kika in och fråga om tider och priser. För ett par månader sedan hade de ett dropin, där man kunde komma och tatuera sig för fyrahundra spänn, små motiv alltså. Så var det inte längre, men man kunde slinka in och kolla om deet fanns lediga luckor. Jag funderar på att göra en norsk flagga på vaden, som en hyllning till mitt norska arv. Nu funderar ni på om det inte ligger något i det, att om man börjar tatuera sig, så blir det som ett gift. Tyvärr så stämmer det.

För övrigt så är det stora samtalsämnet på skolan den kommande nedbantningen av skolverksamheten och våra dystra framtidsutsiker. Egentligen är det inte riktigt klokt, vi ska spara på barn och gamla, samtidigt ska det byggas ett svindyrt pariserhjul i hamnen. Om vi nu ställer det mot varandra, helt drastiskt, vad är viktigt i den här staden, den sociala välfärden eller att smöra för rika turister? 

Ett förslag som lades fram för oss var att fyran till sexan flyttas ner till den stora skolan, medan nollan till trean flyttar in i fyr-sexornas klassrum. Dessutom ska två dagisavdelningar flytta in och två fritidsavdelningar, allt i sex klassrum. Vi har en skolbyggnad till, men den är märkt för rivning och nybyggnation, fast det bygget ligger naturligtvis på is. Den som kommit på det här är en riktig helidiot, som, om det blir verklighet, jag hoppas kommer att bli tvingad att jobba där, för jag vill verkligen inte vara i den röran. Jag glömde att påpeka att det är två spår i noll-trean, sammanlagt åtta klasser, så det blir ca. 160 barn och fyrtio extra dagisungar. I sex klassrum...

Är det verkligen en sådan skola vi vill ha? Jag vet att det är dåliga tider, men även politiker måste väl fatta att det kommer att gå åt helvete för ungarna om man gör sådana här förändringar.

Och så undrar en del över att det finns politikerförakt...