Det är vad jag har tid till. Det är mycket nu. Grammatiken står mej upp till tinningarna, men den är nödvändig, det förstår jag.

Det blev ingen match i Korpen idag. Det andra laget fick inte ihop folk nog, så den blev uppskjuten till ett senare tillfälle. Jag kollade med Otten om jag kunde vara back-up på seriematchen istället och det var OK. Vi skulle möta Svartedalen, för tredje gången. De två matcherna innan hade vi förlorat, i rätt så målrika matcher, 7-9 och 8-12. Ronnie skulle stå och jag startade på bänken.

Matchen kom igång, vi startade i ett gott tempo och tog tidigt ledningen. För att göra en lång period kort, så stod det 2-1 till oss efter första och vi hade haft det mesta och bästa spelet. Andra startade med en ett 3-1 mål från Otten. Någon minuts spel senare kom en reducering men vi replikerade snabbt och gick fram till en 6-2 ledning, innan paus. Otten lade två till, på samma ställe som tidigare, i målvaktens högra kryss och efter den tredje fullträffen trodde jag han skulle kasta hjälmen och gå av plan i ren frustration.

Nu hade vi ett gott grepp på matchen och det fanns egentligen ingenting som talade för att Svartedalen skulle göra något åt situationen, men efter fyrtiofem sekunder in på tredje, så får de in ett skitmål på Ronnie. Han hade spelat stabilt fram till nu, men nu såg jag att han blev osäker. Svartedalen låg på, vi föll tillbaka, och ni kan gissa vad som hände. 6-3 blev 6-4 och 6-5. Mitt i oredan blir Putte skadad och fick utgå. Han hade bidragit med stabilt spel och två mål, ett var en riktig delikatess.

Vi får ett power play, men det hjälpte inte, Svartedalen kvitterar med en man mindre och inte nog med det, de tar ledningen också. Nu hade Ronnie fått nog och jag fick hoppa in. Jag börjar med någon räddning, ett plockat skott och ett insläppt mål. Det gjorde nu inte så mycket, för jag kände mig rätt säker och taggad och dessutom gav mina härliga lagkamrater sej fan på att inte ge upp. Vi tog tag i matchen igen, reducerade tillbaka och innan matchen var slut fick vi in en kvittering.

Vi låg på i slutminuterna för ett avgörande, men fick inte till det. Matchen slutade 8-8, ett, om man ser över hela matchen, orättvist resultat. Men efter Svartedalens enorma offensiv i sista, så får man vara nöjd att vi kom tillbaka. Den stund jag var inne tyckte jag gick bra, målet som smet in var inte så mycket att gräma sej över.

I duschen efteråt räknade jag snabbt ut att i medeltal så gjordes det 17,33 mål per match, när vi mötts. Märkligt att vi bara har en så där fem personer i publiken. Blåvitt har tiotusen och gör en, två, kanske tre mål, på en halvtimme mer speltid. Undrar vilken som är den bättre publiksporten, egentligen

Och sportlördag, förstås. Mitt lag hade seriematch igår, men jag var inte uttagen. Jag hade ingen större lust att gå dit, jag gick och tränade på gymmet istället. Vi vann med 3-2, fick jag luskat ut senare och det tar oss upp på en fjärdeplats, tills vidare.

Idag mötte B-laget Dragster Burnouts i Alelyckan. Vi började i ett rasande tempo och efter tio minuter stod det 4-0 till oss. Sedan var det något som hände. Vi slog av på takten och blev osäkra. Det utnyttjade Dragsters direkt. 1-4 kom i ett snabbt anfall, ett pass från bakom mål och direktskott förbi mej. Jag såg inte ens bollen fara förbi mej, utan hörde bara glada tjut från motståndarna.

2-4 kom ett par minuter senare, upprinnelsen var ett brutet anfall och en brytning in mot mitt mål. Jag räddar första skottet, räddar andra med foten och sparkar ut den, men naturligtvis studsar den på någon och kommer rätt tillbaka mot mål. Där står, inte en Torslandaspelare utan en Dragsterit, som vispar in den i mål.

Vi höll ut till halvtid och i pausvilan peppade Johan oss med väl valda ord. Andra kom igång och nu liknade det mera ett försiktigt ställningskrig från bådas sidor. Faktum är att det hände inte så mycket mer i matchen, förutom att vi lade ett mål till och jag fick göra ett par lätta räddningar. Slutsignalen ljöd och vi hade 5-2 med oss hem. Nu har vi nitton poäng och ligger en poäng efter Balken, som visserligen har en match mindre spelad.

Mina pengar är i stort sett slut nu och oj, vad långt det är till lön. Jag måste dessutom lägga undan så mycket jag kan, till min tatuering. Jag måste också ordna till en fotosession med mina barn, det är ju dom som ska vara föremål för min tatuering. Det kanske är dags att sälja grejor på Tradera, istället för att köpa.

Jag har redan skrivit det här inlägget en gång, men så råkade jag trycka på fel knapp och allt försvann. Efter det så tog batterierna i musen slut, så den har stått på laddning en stund. Nu äntligen kan jag starta om.

Vi hade match i lördags, i serien. Vi mötte Landvetter Wings, som ligger trea i serien, uppe i Landvetter. Innan matchen låg vi på sista plats, men på väg uppåt, föroppningsvis. Jag började med att stå i mål och det gick över förväntan. Det var nog en av de bästa matcher jag gjort, visserligen släppte jag in tre bollar, men mot ett så ungt, hungrigt lag är det riktigt bra. (Tycker jag, i alla fall).

Vi spelade riktigt disciplinerat, hade 1-1 efter första perioden, ryckte lite i andra och ledde med 5-3. Sista perioden väntade vi oss en ordentlig anstormning från Wings och den kom, inte så våldsam som vi trott, men ändå. Efter arton minuter hade de fortfarande inte fått utdelning och då var det dags för det klassiska "ta ut målvakten för att ha sex utespelare", i ett sista försök att komma ifatt, Vad som händer är det som lika ofta händer, vi får in ett mål i öppen bur. Vi hinner dessutom klämma in en till innan slutsignalen.

Vinsten gav oss ett skutt upp i serien, till sjätte plats. På de tre senaste matcherna har vi tagit sju poäng, så vi har en positiv trend nu. Positiv trend har jag också, med min träning. Jag tränar innebandy två gånger i veckan och är på gym tre gånger, går inte ner så mycket i vikt, men jag är både starkare och piggare.

Vi har match i helgen igen, i serien i dag och Korpen på söndag. Jag trodde jag skulle bli uttagen till seriematchen, men så blev det icke! B-laget och en oerhört spännande match mot Dragsters väntar.

I morgon skall jag ha en examination på Pedagogen. Jag fasar för det, faktiskt. Vi ska gå igenom vår portfolio, två minuters generell genomgång och tre minuters fördjupning i något speciellt, taget ur portfolion. Jag har fortfarande inte en susning om vad jag ska ta upp.

Det ska naturligtvis ske på engelska och bli bedömt av både mina lärare och en opponentgrupp. Det känns just nu inte som det jobbigaste jag har framför mej. Att tala engelska är lätt, men vad f-n ska jag säga?!

Brrrrrr...

Innebandyn har satt igång igen. Match senare idag, i Landvetter, mot Wings. Jag åker dit med Henke och jag återkommer med rapport. Kanske...