I morse vaknade jag med huvudvärk och feber. Det visade sig inte vara så allvarligt, dock, vid femtiden så kände jag mej helt okej. Jag missade dock repet i dag, vilket var lite surt, eftersom vi repar bara en gång i veckan, Vi har två spelningar på gång, en i april, vid påsk, då vi agerar förband åt De ökända, och så en i maj, när vi kör ett kortare set på en födelsedagsfest.

Vi har tagit in några covers på repertoaren, det blev en rejäl blandning av låtar. Vad sägs om Foo Fighters "Miracle", Shocking Blues "Venus", Don McLeans "American Pie", Black Sabbaths "Paranoid" och "Mercury Blues" med bl.a Steve Miller Band? Schysst variation, tycker jag. Dessutom tillkommer två av mina låtar, en av Jörgen och en av Björn. Nu har vi fjorton låtar på gång och kanske fler, jag jobbar på ett par till.Det gör säkert de andra också.

Två helger i rad har jag gått på bio och sett Avatar och Sherlock Holmes, båda var riktigt bra. Eftersom jag är lite sf-fantast var jag riktigt förtjust i Avatar, för alla effekternas skull, eftersom historien var gammal och beprövad. Sherlock Holmes däremot var totalt överraskande på många sätt Bra plot, överraskande vändningar i storyn, och, som Johanna, min äldsta dotter sade, lite gay love mitt upp i allt. Se filmen och fundera vad hon menade med det...

Vi har haft en fantastisk vecka på Fritids, under sportlovet. För en gångs skull var det snö under lovet och inte regn, som det brukar vara. Barnen har stormtrivts och vi personal också.

Den här veckan har även varit speciell på grund av det beslut som tagits om vår skolas framtid. I tisdags, efter flera  underliga vändningar bestämdes att skolan fick vara kvar ett extra år. Sedan skall det bli tre stora utbildningsfabriker i stadsdelen, två skolor med F-6 och en med F-9. Närhetsprincipen för de riktigt små försvinner alltså i och med det här beslutet. Med på mötet var ett antal föräldrar som i sin ilska över politiker protesterade med att störa mötet, helt fredligt. Tydligen lyckades de över förväntan, då det öppna mötet övergick till att bli ett helt stängt möte, på annan plats. Hurvida det är rätt att göra så blir troligtvis ett fall för kommunens jurister, enligt en av föräldrarna jag pratade med.

Att stadsdelen behöver spara är ett obestridligt faktum, men hur kommer det sig att man drar in på barn och gamla, allra helst om kommunen verkar ha över tvåhundra miljoner i vinst från tidigare år? Att man dessutom visar upp ett förslag till nedskärningar någon månad innan och sedan ändrar förslaget radikalt bara en vecka innan beslut, visar på fult spel och en klar nonchalans mot invånarna i stadsdelen. Allt för att man inte ska hinna reagera. Så, en del förstår inte att många hyser förakt för politiker...?

I torsdags var jag ledig från jobbet, förresten ett olämpligt tillfälle, eftersom det var så många ur personalen som var sjuka, men jag hade ett viktigt möte med en kvinna och ett gäng nålar. Det var dags för min andra sittning för min sleeve.

Jag har nog inte sagt något om vad jag håller på att göra, men det är ett motiv baserat på den keltiska berättelsen om Tristan och Isolde. Jag har alltid varit fascinerad av keltiska och nordiska folksagor och myter, så motivet var inte så svårt att bestämma.

Marika, min tatuerare, har arbetat fram motivet och upplägget, via e-mails fram och tillbaka, där jag bollat iväg funderingar på vad som ska vara med och hon skickat  förslag på bilder, som jag tyckt om, faktiskt utan undantag. Om jag ska beskriva motivet så består det av flera delar inkorporerade i en helhet, där underarmen upptas av en bild av Tristan, med harpa, han var en bard, förutom kungason och krigare. Han står och ser upp mot Isolde på överarmen. Runt omkring finns flera olika småmotiv, raserade kolonner, ett keltiskt kors, en ruin, ett träd och högst upp mot axeln ser man en drake flygande bort, som en silhuett mot månen. Som ni förstår blir motivet lite mörkt, då det hela utspelas nattetid.

En rolig detalj är att draken från början skulle slingra sig från underarmen upp till axeln, som huvudmotivet, men försvann snart ur våra idéer om hur det skulle bli, och slutade alltså som en liten silhuett mot månen. Där ser man... Jag tycker att det var bra, så här i efterhand.

Det är långt kvar innan tatueringen är klar, i torsdags gjordes förstärkningar av linjer och Marika hann börja skugga Isolde. Jag måste säga att det hon hann med innan sittningen var över gjorde en fantastisk skillnad. Plötsligt fick bilden liv, när skuggan kom till. Nästa gång fortsätter vi med skuggningen av armen och längre fram i vår påbörjas färgläggningen.

Jag längtar efter att få lägga upp bilder här på bloggen, på armen, när den är klar.

Förhoppningsvis blir det i höst, men vem vet?