Jag hade tänkt att skriva mer på bloggen när min utbildning var klar, men så blev det inte riktigt. På något underligt sätt har dagarna blivit uppfyllda av en mängd olika saker att göra. Det roligaste var nog att jag fick städat ordentligt till slut. Det låter kanske underligt, men nu ska ni få veta en liten hemlighet, shhh... ( DET HAR SETT FÖR JÄVLIGT UT HÄR HEMMA!!!) Men säg det inte till någon.

Jag hade låtit det gro, kan man kanske uttrycka det. Papper i högar, böcker på alla lediga utrymme och dammråttor stora som dvärgelefanter ungefär. Det var bara att ta ett djupt andetag och kasta sig in och leka storviltsjägare en stund. Min dammsugare, en skojig sak utan dammpåse, behövde tömmas två gånger innan jag blev klar.

Min söta gullunge Johanna lämnade in sin timlista till mig, för att jag skulle vidarebefordra den till expeditionen, vilket jag naturligtvis glömt två dagar i rad nu. Hon sade dessutom att hon skulle vara upptagen i några månader, med att skriva manus för Backateatern, ja, hon och Julia förstås. Jag tror det kan bli riktigt bra, med tanke på hur kanon deras samarbete har varit hittills. 

Jag cyklade förbi Reb Tattoo idag och kunde inte motstå att kika in och fråga om tider och priser. För ett par månader sedan hade de ett dropin, där man kunde komma och tatuera sig för fyrahundra spänn, små motiv alltså. Så var det inte längre, men man kunde slinka in och kolla om deet fanns lediga luckor. Jag funderar på att göra en norsk flagga på vaden, som en hyllning till mitt norska arv. Nu funderar ni på om det inte ligger något i det, att om man börjar tatuera sig, så blir det som ett gift. Tyvärr så stämmer det.

För övrigt så är det stora samtalsämnet på skolan den kommande nedbantningen av skolverksamheten och våra dystra framtidsutsiker. Egentligen är det inte riktigt klokt, vi ska spara på barn och gamla, samtidigt ska det byggas ett svindyrt pariserhjul i hamnen. Om vi nu ställer det mot varandra, helt drastiskt, vad är viktigt i den här staden, den sociala välfärden eller att smöra för rika turister? 

Ett förslag som lades fram för oss var att fyran till sexan flyttas ner till den stora skolan, medan nollan till trean flyttar in i fyr-sexornas klassrum. Dessutom ska två dagisavdelningar flytta in och två fritidsavdelningar, allt i sex klassrum. Vi har en skolbyggnad till, men den är märkt för rivning och nybyggnation, fast det bygget ligger naturligtvis på is. Den som kommit på det här är en riktig helidiot, som, om det blir verklighet, jag hoppas kommer att bli tvingad att jobba där, för jag vill verkligen inte vara i den röran. Jag glömde att påpeka att det är två spår i noll-trean, sammanlagt åtta klasser, så det blir ca. 160 barn och fyrtio extra dagisungar. I sex klassrum...

Är det verkligen en sådan skola vi vill ha? Jag vet att det är dåliga tider, men även politiker måste väl fatta att det kommer att gå åt helvete för ungarna om man gör sådana här förändringar.

Och så undrar en del över att det finns politikerförakt...

Uppdateringarna av den här bloggen har blivit färre och längre mellan gångerna. Det beror på att jag haft så mycket att göra, i skolan, på jobbet och privat. Plötsligt verkar det inte finnas tid tillräckligt för allt "nödvändigt", alltså sådant som jag finner nödvändigt.

Maj har varit en kaotisk månad. Det började med min mammas lunginflammation, som fick henne nästan att stryka med. Det är inte världens bästa idé att bli så dålig när man är nittio, kroppen är inte längre kapabel att klara så mycket ansträngning som en sådan sjukdom kan alstra. Tack och lov gick det bra.

Sedan krockade jag med min cykel, men med turlig utgång för oss båda, cykeln och jag, alltså. Det var inte mitt fel heller, men hon som körde på mej gjorde upp i godo. Hon blev nog mer chockad än jag.

Min tatuering blev klar också, nu planerar jag nästa. Tänk att det ska dröja så många år innan man bestämmer sig...Nu har jag drabbats av ketchupflask-effekten, ni vet, först kommer det ingenting, sedan ingenting och till slut allt på en gång! I december ska jag träffa Marika igen, vad vi ska hitta på för bilder blir en annan historia.

Naturligtvis hände det som inte ska hända mitt uppe i min skrivperiod, datorn slutade fungera. Hur jag än försökte, så fick jag inte igång den. I ren panik gjorde jag en ominstallation av Windows, utan att inse att all min lagrade information försvann på vägen. Allt mitt arbete för skolan var borta, vitala delar av min portfolio, som jag inte hunnit göra papperskopior av. Hade jag någon backup av mitt arbete då? Ehhh...NÄ!

Jag var nära att ringa mina lärare på Pedagogen och säga att jag hoppar av kursen, i ren desperation, för jag hade ingen aning hur jag skulle hinna återskapa allt jag skrivit. Tur för mig att jag ändrade mig, då mitt spel famms kvar på skolan och funkade bra. Det kunde jag ju visa upp i alla fall. Jag samlade ihop det jag kunde och fixade en sorts portfolio till slut.

Jag fick tillbaka grammatiktentan och till min stora förvåning hade jag klarat den! Jag var dessutom bara 4,5 poäng ifrån ett VG. Yay me!

Jo, kaotisk månad var det ja, igår fick jag ett telefonsamtal ifrån Jay.... min mammas hemtjänstperson, ( hur det nu ska heta?) Mamma hade ramlat och kunde inte röra sig.Alla planer på allt jag skulle göra fick direkt ställas in och så var det bara att kila iväg till mamma. Åtta timmar senare konstaterades det att hon hade klarat sig, där emellan hade vi hunnit med att åka ambulans till Mölndals lasarett, sitta och vänta på röntgenundersökningsresultatet och prata med en trevlig, fast jäktad läkare samt lika trevlig personal på ortopedakuten. Inga ben brutna, bara blånader.

Till råga på allt så har innebandyträningen sjunkit till ett antal av ett pass i veckan. Jag har kontakt med ett lag i vår serie som startade sin försäsongsträning för tre veckor sedan. Jag trodde inte jag skulle skriva det här, men jag är lite avundsjuk på dem. Jag saknar redan innebandyn.

I förra veckan rasade min dator. Allt som jag skrivit och sparat försvann som i ett trollslag. 240 Mb info phhffft! borta! Jag hade ett par dagar i fullständig upplösning efter det. Det hände vid sämsta tänkbara tid, eftersom jag har ett ton papper att skriva till min portfolio.

Ni kan ana hur stark irritation jag känt den senaste veckan, och frustration på allt vad Windows system står för. Tack och lov så hjälpte Björn, min son, mej att reda upp allt och så småningom kom jag igång igen. Samtidigt har min mamma varit sängliggande i lunginflammation på Mölndals Lasarett och det har tagit sin tid det också. Jag känner att jag börjar få rätt ont om tid till tisdag, att få färdigt allt jag behöver.

På tal om något helt annat, i tisdags tog jag mej lite tid att visa upp min läkta tatuering för Marika. Hon tog ett par foton och vi pratade om mitt nästa projekt, vilket jag inte riktigt vet hur det ska bli än. Marika är uppbokad ända till december, så jag har lite tid att tänka. Egentligen var jag där som moraliskt stöd för Lisa, min brorsdotter. Hon hade bestämt sig för att få en delfin tatuerad av Felicia, och den blev kanonfin. I början gick allt finemang, men allt eftersom tatueringen blevtill såg jag hur Lisa led under nålarna. Jag hann inte vara med hela tiden, men hon överlevde och är mycket nöjd med tatueringen, (och öm).

Det har varit en märklig helg. Det började med att jag var på Lundby Strand på fredag morgon. Jag skulle se lite på Göteborg Cup i innebandy, det var några som jag känner som skulle spela. När jag väl tröttnat på det, beslöt jag mej för att ta en sväng mot Kungälv med cykeln, ja just det, jag nämnde väl inte att jag cyklade, men vädret var perfekt för det.  

När jag kommit lite mer än halvvägs ringer min mobil. Det är min syster Anita, som berättade att Mamma var väldigt dålig. Hon behövde komma in på sjukhus, men ingen kunde ställa upp att ta henne dit, så det var bara att vända cykeln och blåsa på hem. Fyrtiofem minuter senare var jag hemma hos Mamma och hon såg verkligen dålig ut. Hon satt i sin länsstol, sovande, blek i hyn och andades rosslande. Hon lät som en tryckkokare som läcker ungefär. Carina, min svägerska var där och tillsammans ordnade vi att Mamma kom iväg till sjukhuset.

Halv fyra kom Mamma och jag in till Akuten på Sahlgrenska, och till min stora överraskning kom vi in i ett behandlingsrum redan efter sju minuter. Efter en första koll förflyttades Mamma till ett operationsrum. Efter en timme kom en läkare in och hon konstaterade att Mamma hade lunginflammation.  En vårdplats skulle ordnas men det var fullt på Sahlgrenska så det skaffades fram en på Mölndals lasarett. Nu var det bara att vänta på en ambulanstransport dit och det tog tid, faktiskt den längsta tiden denna kväll. Ungefär halv nio dök en ambulansförare upp, som trots att han var stressad, var mycket trevlig och hjälpsam. Jag fick följa med till Mölndal och bädda ner Mamma på avdelningen. Min bror Tomas och hans son Martin hämtade mej där, så jag slapp gå hem. 

Lördagen började med att jag tog mej ner till stan och Buzzstop28. Det var dags för Marika att färdigställa min tatuering. Den första delen var lätt, skuggningar på motivet och det kändes knappt, men sedan… Marika förvarnade om att när hon började lägga färger så bearbetade hon även redan påbörjade områden, som då var irriterade. Kort sagt, det gjorde ont av bara fan. Efter en stund kom jag på att om jag ömsom spände och slappnade av i fötterna, så kunde jag koppla bort det mesta av smärtan. Efter fyra timmar, som faktiskt ändå gick ganska snabbt var Marika färdig och jag är mer än nöjd med resultatet. Jag återkommer med en bild, när hudirritationen lagt sig och färgerna satt sig. 

När jag var på väg hem ringde Lennart, min storebror. Han var på lasarettet och han berättade att det inte var så bra med Mamma. Komplikationer hade tillstött under dagen, beroende på att syrgasen hon fått, bildade koldioxid i lungloberna. Hon hade, enligt läkaren som undersökt henne inför en lungröntgen, lungvärden som en person som utsatts för passiv rökning i många år. Det är ju på sätt och vis riktigt, eftersom det röktes hejdlöst i vårt hem när jag var liten. Min Pappa, mina bröder och min syster, alla rökte de, så även jag och min lillebror, när vi kom upp i ålder, alla utom Mamma. Hennes aktiva tobakskonsumtion kan räknas på ena handens fingrar. Självklart ska Mamma råka ut för komplikationer flera år senare därför. Livet är bra ironiskt ibland. 

Jag ringde Lennart lite senare igen och då hade det blivit lite bättre. Personalen sade åt honom att åka hem och koppla av, så då kände jag mej lugnare också. Istället lånade jag Tomas bil och tog med mej mina flickor upp till Mariebergskyrkogården. Den andre maj år 1909 föddes min Pappa på Lindholmen, så idag var det alltså ett hundra år sedan. Av mina barn är det bara Johanna som hann träffa honom innan han dog, men hon har klara minnen av honom. Jag var glad över att de ville följa med upp till graven och hedra hans minne.  

Idag åkte Tomas och jag till lasarettet och hälsade på Mamma. Lisa och Sofia var också med och när vi kom upp på avdelningen satt Mamma upp på kanten av sängen och såg ut som om hon ville därifrån. Hon verkade mycket piggare men inte frisk än, på långa vägar. Men, det kändes som en lättnad att hon faktiskt såg pigg ut, en stund i alla fall. Hon blev ganska snart trött och under tiden hon tog sig en tupplur gick vi och fikade. När vi kom tillbaka vaknade hon till igen.  

Vi lämnade Mamma vid fyratiden. Då hade hon suttit och pratat med oss ganska länge och skulle få något att fika. Det kändes bra att lämna henne nu, hon verkade vara på bättringsvägen, men man vet ju inte… 

Nu ska jag läsa lite grammatik, vilket jag försummat något så otroligt mycket den här helgen.

Jag har, som ni vet, träffat min amerikanska släkt på Facebook och kommit dem ganska nära. De har varit lika ivriga som jag att ta reda på allt om den "förlorade" släkten på andra sidan.

I morse fick jag ett besked om att mina kusiners Mamma, Mary Larsen Kvamme, hade avlidit och följdaktligen var de djupt bedrövade. Jag skrev ett kondoleansmeddelande på Facebook till Linda, min jämnåriga kusin och medan jag skrev det, så kom jag att tänka på hur jobbigt det är när någon går bort i ens närhet. Man blir, i alla fall jag, liksom uppstyltad och onaturlig när man ska beklaga sorgen. Det låter inte bra naturligtvis att säga: " Jag hörde att din morsa kilade vidare. Inte coolt...", men det måste väl finnas ett bättre sätt att visa sin medkänsla än några uppstyltade ord? Blommor, förstås, men undrar vad det kostar att skicka blommogram till Staterna?

Funderar vidare... 

Jag sitter och jobbar vid datorn, har suttit här i stort sett hela kvällen och  skrivit. Nu tar jag en liten reflektionspaus. Mycket händer på en gång, har jag märkt. Efter att ha haft en alldeles utmärkt vår, fylld av träning och matcher, utan en enda dags sjukdom, av vad jag kan påminna mig, så hände det oundvikliga idag, jag blev förkyld. Först trodde jag att det var vårens första allergiattack, det kliade i innerörat precis som det brukar göra.

Men efter att ha nyst sju gånger på raken och ytterligare fem gånger i duschen, insåg jag att jag hittat ett virus. Tyvärr ett som attackerar människor, inte datorer. Just nu imiterar jag en kran med dålig packning.

Efter femhundra ords skrivande på min uppsats känner jag mig, med hjälp av min förkylning, helt slut, så nu är det dags för sängen.

Något yrvaken ramlade jag ur sängen i morse, lätt irriterad på mig själv, eftersom jag inte satt mobilen på väckning. Följden blev att jag vaknade för sent för att träna, men ner till stan behövde jag komma i alla fall. Efter att lämnat av min cykel till lagning, fångade jag en spårvagn och halvsov mig ner till Brunnsparken. Jag hämtade ut lite pengar och tog mig sedan till Andra Långgatan och Musikverksta'n.

Varför åka dit? Jo, det beror på att jag var på Björn Fors' femtioårsdag för två helger sedan. Björns lillstuga, som är ganska stor, är inredd till en replokal och han nämnde att han var sugen på att börja lira igen. Vi körde ihop för över tjugo år sedan, (tänk så tiden går!), och hade kul ihop, för det mesta. När Björn försiktigt lade fram förslaget, lovade jag att tänka på det, när dessutom hans flickvän tyckte att det var en bra idé, så fick jag fler positiva vibbar. Efter ytterligare några dagar hade jag bestämt mig. Om Björn fortfarande är intresserad, så kör vi.

Ett första steg är att skaffa en bas, en som jag kan ha permanent ute på Brännö. Eftersom jag är vänsterhänt och inte så där stadd vid kassa, så var mitt mål att hitta en billig bas på nätet. Jag fann en på Musikverkstan's hemsida och så då åkte jag dit. Lyckligvis fanns det en i affären, så efter att ha testat den lade jag upp stålarna på disken och blev en glad ägare till en P-baskopia. Nu skja jag bara få tid att ta mig ut till Brännö också.

Något yrvaken ramlade jag ur sängen i morse, efter att ha väckts ur en mycket angenäm sömn. Jag hade fått för mig att jag var sen till jobbet och i mitt drömtillstånd blev jag väldigt stressad, så till den grad att jag vaknade av det. Efter några sekunders fullständig förvirring insåg jag att jag inte behövde stressa, då det är annandag påsk. Extra dag ledig! Wohoo!!!

Helgen var en lugn tillställning, förutom att jag lånade bilen av min bror och åkte till Netonnet för att köpa en skrivare. Det slutade med att jag faktiskt skaffade en ny TV också, en 37' LCD. Jag har lite ångest nu...Pengar, om ni fattar...

I gengäld gjorde jag inte slut på en massa av den varan på GothCon, vilket är starkt av mig. Jag var där två dagar och spankulerade runt, men det enda jag lade ut kronor på var en sketabillig lunch, två kokta med mos -18:-!

Jag skulle åkt ut till Brännö igår, men beslöt mig för att jobba med min uppsats istället, det kändes som om den hade högre prioritering. Kom inte så långt dock, jag bestämde vad jag skulle behandla från böckerna jag ska analysera.

Min tatuering har kliat som besatt, den håller på att läka bra. Efter att ha duschat och smörjt in den ser den riktigt bra ut och då är den inte ens halvvägs klar. Om en knapp månad ska jag dit igen och fortsätta. Lisa, min brorsdotter ringde förresten igår. Efter hon sett min tatuering blev hon sugen att göra en också. Hon vill ha en liten delfin, så vi tittade på de olika arbetena som ligger upplagda på Buzzstop 28:s hemsida. Det visade sig att Felicia, som jobbar på samma ställe dit jag går, hade gjort en snygg delfin, så kanske Lisa blir kund på samma ställe.

Som ni ser ovan så ser mitt motiv ut så här just nu, skuggor och färger ska till.