...sedan Ceh och jag blev ett par. Det var faktiskt inte något jag hade trott på innan, utan hade bespetsat mig på ett liv utan någon. Ja, det låter ju lite tragiskt, förstås, men det hade gått femton år sedan A. och jag skildes, utan att jag har haft sällskap.

Ceh kom in i mitt liv och ruskade om alla föreställningar jag haft och det är jag glad över. Igår firade vi omruskningen med att gå och äta på Stearin, på Tredje Långgatan, en liten och väldigt mysig restaurang. Vi tog olika menyer, för att kunna smaka på så många olika rätter som möjligt, (vi smakade på varandras mat, om ni fattar...)

Jag började med svensk bläckfisk med korall, kapris och lök och Ceh tog pumpasoppa. Soppan var riktigt god, men bläckfisken var underbar! Till huvudrätt hade Ceh kummelrygg med fänkål, hjärtmusslor och purjolök och jag fick svinlägg med brynta polentakuber. Kummelryggen var himmelsk, med massa smaker, men min rätt var inte alls dum heller. Ceh äter inte gärna gris, men jag gillar det och köttet var smakrikt, med en lätt rökig smak. Mums, alltså! Som avslutning fick jag en päron kaka med hasselnötter och glass, helt okej och Ceh hade en Crème Brûlée med blodapelsinsorbet. Båda desserterna var en perfekt avslutning på en underbar middag. Så om ni ska gå ut och äta gott, gå till Stearin!

Efteråt tog vi oss ner till stan och gick in på Swea Hof, där Ceh äntligen fick smaka på en Cosmopolitan, Carries favoritdrink i Cehs favoritserie, Sex and the City. Jag tog en Whisky Sour, bara för att det var så längesedan. Den var lika god som jag minns...

Nu ska jag snart plocka ihop och göra mig klar för att dra till Brännö, för att repa. Ska bli kul!

Det var som sagt en tid sedan jag skrev här Det beror inte på att jag inte har något att berätta, utan snarare att jag inte vill berätta allt...

Förra veckan firade Ceh och jag fem månader tillsammans, vilket för mej är helt fantastiskt. Jag hade ställt in mej på ett liv i ensamhet, men nu går tankarna snarare åt "när är det dags att flytta ihop?"-hållet. Vi har sagt att vi ska ligga lågt med det, men det knns inte alls främmande

Bandet ligger lite nere nu, vi är för närvarande tre som träffas ibland och repar, Leif har tagit en time-out för att repa med sina andra band, ett reggae-band och så Dom Ökända. Dom Ökända har en spelning den tjugonde, så för en gångs skull ska de repa innan... Annars lade jag fram åtta låtar jag skrivit för bandet, sju nya och en riktigt rejält gammal låt. Jag skrev den för nästan trettio år sedan, men den funkar fortfarande. Hoppas jag.

Min träning ligger rejält nere, jag har inte gjort ett skapandes grand på två månader nu, så det är dags att börja om. När det gäller innebandyn har jag fortfarande inte tid, men oj!, vad det suger i träningstarmen, när jag läser på vår hemsida. Kanske ska jag köra en träning i veckan, i alla fall...får fråga om de behöver mej...

Min mamma har fått ett tillfälligt boende på Toftaåsen, i väntan på förflyttning till ett äldreboende. Hon har blivit mer förvirrad det sista året och har råkat ut för en del otrevligheter, ramlat och slagit sig och hon åkte också på en lunginflammation förra året, som tog styggt på henne. Med viss motvilja måste jag medge att hon kan inte bo hemma längre, utan har det bättre på ett äldreboende. Problemet är bara att vi vet inte var hon hamnar, vi får ta det första som blir ledigt. Det kan bli Styrsö, Gråberget eller gud vet var...

Slutligen sitter jag och tragglar med PIM-arbetet nu. Vi i Högsbo är absolut sist i Göteborg med att bli klara med det arbetet. Det är ett program som går ut på att man ska lära sig olika ord- och bildbehandlingsprogram, att utnyttja Internet i sitt arbete med barn och så vidare...Alla som gjort det verkar ha fått en personlig laptop att ha på jobbet, men tydligen ska vi inte få det, så jag funderar seriöst på att skita i det...