I fredags var jag tillbaka på Nefertiti efter rätt så många års frånvaro. Jag ville se Sarah Riedel och Samuel Hellqvist. Att jag skulle gå med Ceh gjorde inte saken sämre, tvärtom.

Jag kom lite innan Ceh, hon var tvungen att vänta på att hennes ex skulle plocka upp barnen för helgen. På den tiden jag satt där och trånade hann jag trycka i mej två öl, en Hobgoblin, som alltid är god och en Sleepy Bulldog, som inte föll mej på läppen...mer ner i halsen... Sarah Riedel hann börja innan Ceh kom, men  det gjorde inte så mycket, hon var så där, fast jag fick några idéer till musik att göra...

Jag timade in det så när Ceh dök upp, så stod varsin kall Paulaner och väntade på oss. Inte helt fel... Samuel Hellqvist stod näst på tur och vilket gig det blev! Samuel måste vara jazzens variant av hårdrockare, för vilket tryck det var! Stundtals var jag så inne i musiken att jag inte riktigt visste var jag var någonstans, så suggestiv var den. Vi fick också sällskap av Lindha, Ceh's syster. Hon känner de flesta av musikerna, så hon gick runt och socialiserade sig. Trots det hann hon med att prata mycket med oss och vi följde henne hem till porten, innan vi fortsatte hemåt. Jag höll på att glömma, vi slank in på The Bishop's Arms också, innan vi äntligen äntrade ettans vagn åt sydväst.

Lördagen gick i arbetets tecken Vi tog oss ut till Ceh's bror Johan, som har fullt upp med att fixa till sitt hus. Han ska klä det med svartmålade plankor och vi hjälpte honom med att måla. Vi höll på till sju ungefär, innan vi stoppade för dagen. Som tack bjöd han oss på middag på en närbelägen restaurang/pizzeria Grym mat var det, jag tog en pasta med oxfile och gorgonzola, mycket god.

Mätta och belåtna och en aning trötta, (läs: helt slut!), tog vi vagnen från Mölndals Bro och var hemma på mindre än fyrtio minuter. Det blev sängen direkt och jag sov minst åtta timmar, troligen mer. Se där vad lite kroppsarbete gör med ens veka kropp...

Jag lämnade Ceh till hennes städning innan barnen kom hem igen och åkte tillbaka till Mölndal, vid ettiden ungefär. Jag hälsade på mamma, som var där, efter att ha ramlat och slagit sig för några dagar sedan. Hon mådde bra, tack och lov och jag satt hos henne och pratade, tills det var dags för henne att äta.

Jag måste avsluta med att säga... allvarligt talat, vilket mat de fick! Potatisbullar med lingon och brytbönor...skitmat, och det på en söndag!

En grej till, min bror har tatuerat sig, igår var han på Buzzstop 28 i Gamlestan och tatuerade Frölundaloggan på högerarmen. Den blev riktigt bra, gjord av Marcus. Jag är glad att han gick till en riktig tatuerare och inte till någon hemmafixare, han känner någon sådan också...

...nästan i alla fall, och snart sätter alla aktiviteter igång. Jag längtar efter innebandyn nu, det ska bli gott att börja med träningarna igen. Repen ute på Brännö har också kommit igång, med en ny gitarrist, eftersom Jonas hoppat av. Jag har använt tid av semestern till att komponera och fått ihop fem nya låtar. Nu ska jag bara spela in dem på min studio.

    En stor del av min fritid spenderas självklart tillsammans med Ceh. Veckodagarna blir det inte så mycket, men helgerna är desto mer intensiva och jag älskar varenda sekund. Vilken kvinna hon är!

    Jag hoppas också att jag blir klar med min tatuering i höst. Det växer så sakta fram, motivet. Nu har vi börjat färglägga och Isolde är helt klar. Alla som säger att tatuera sig blir som ett gift har totalt.....rätt! Jsag har redan idéer till fyra nya tatueringar...Ceh har också funderat på ett motiv och jag tycker det är en grym idé! Orsaken till att hon inte börjar nu med den är den gamla vanliga, det kostar en hel del! Ändå har kostnaderna legat stilla ganska länge, men det är dyrt att gadda sig! Att inte tatuerare kan få betala artistskatt på sisna alster är märkligt, eftersom de är konstnärer!