Jag har, som ni vet, träffat min amerikanska släkt på Facebook och kommit dem ganska nära. De har varit lika ivriga som jag att ta reda på allt om den "förlorade" släkten på andra sidan.

I morse fick jag ett besked om att mina kusiners Mamma, Mary Larsen Kvamme, hade avlidit och följdaktligen var de djupt bedrövade. Jag skrev ett kondoleansmeddelande på Facebook till Linda, min jämnåriga kusin och medan jag skrev det, så kom jag att tänka på hur jobbigt det är när någon går bort i ens närhet. Man blir, i alla fall jag, liksom uppstyltad och onaturlig när man ska beklaga sorgen. Det låter inte bra naturligtvis att säga: " Jag hörde att din morsa kilade vidare. Inte coolt...", men det måste väl finnas ett bättre sätt att visa sin medkänsla än några uppstyltade ord? Blommor, förstås, men undrar vad det kostar att skicka blommogram till Staterna?

Funderar vidare... 

Jag sitter och jobbar vid datorn, har suttit här i stort sett hela kvällen och  skrivit. Nu tar jag en liten reflektionspaus. Mycket händer på en gång, har jag märkt. Efter att ha haft en alldeles utmärkt vår, fylld av träning och matcher, utan en enda dags sjukdom, av vad jag kan påminna mig, så hände det oundvikliga idag, jag blev förkyld. Först trodde jag att det var vårens första allergiattack, det kliade i innerörat precis som det brukar göra.

Men efter att ha nyst sju gånger på raken och ytterligare fem gånger i duschen, insåg jag att jag hittat ett virus. Tyvärr ett som attackerar människor, inte datorer. Just nu imiterar jag en kran med dålig packning.

Efter femhundra ords skrivande på min uppsats känner jag mig, med hjälp av min förkylning, helt slut, så nu är det dags för sängen.

Något yrvaken ramlade jag ur sängen i morse, lätt irriterad på mig själv, eftersom jag inte satt mobilen på väckning. Följden blev att jag vaknade för sent för att träna, men ner till stan behövde jag komma i alla fall. Efter att lämnat av min cykel till lagning, fångade jag en spårvagn och halvsov mig ner till Brunnsparken. Jag hämtade ut lite pengar och tog mig sedan till Andra Långgatan och Musikverksta'n.

Varför åka dit? Jo, det beror på att jag var på Björn Fors' femtioårsdag för två helger sedan. Björns lillstuga, som är ganska stor, är inredd till en replokal och han nämnde att han var sugen på att börja lira igen. Vi körde ihop för över tjugo år sedan, (tänk så tiden går!), och hade kul ihop, för det mesta. När Björn försiktigt lade fram förslaget, lovade jag att tänka på det, när dessutom hans flickvän tyckte att det var en bra idé, så fick jag fler positiva vibbar. Efter ytterligare några dagar hade jag bestämt mig. Om Björn fortfarande är intresserad, så kör vi.

Ett första steg är att skaffa en bas, en som jag kan ha permanent ute på Brännö. Eftersom jag är vänsterhänt och inte så där stadd vid kassa, så var mitt mål att hitta en billig bas på nätet. Jag fann en på Musikverkstan's hemsida och så då åkte jag dit. Lyckligvis fanns det en i affären, så efter att ha testat den lade jag upp stålarna på disken och blev en glad ägare till en P-baskopia. Nu skja jag bara få tid att ta mig ut till Brännö också.

Något yrvaken ramlade jag ur sängen i morse, efter att ha väckts ur en mycket angenäm sömn. Jag hade fått för mig att jag var sen till jobbet och i mitt drömtillstånd blev jag väldigt stressad, så till den grad att jag vaknade av det. Efter några sekunders fullständig förvirring insåg jag att jag inte behövde stressa, då det är annandag påsk. Extra dag ledig! Wohoo!!!

Helgen var en lugn tillställning, förutom att jag lånade bilen av min bror och åkte till Netonnet för att köpa en skrivare. Det slutade med att jag faktiskt skaffade en ny TV också, en 37' LCD. Jag har lite ångest nu...Pengar, om ni fattar...

I gengäld gjorde jag inte slut på en massa av den varan på GothCon, vilket är starkt av mig. Jag var där två dagar och spankulerade runt, men det enda jag lade ut kronor på var en sketabillig lunch, två kokta med mos -18:-!

Jag skulle åkt ut till Brännö igår, men beslöt mig för att jobba med min uppsats istället, det kändes som om den hade högre prioritering. Kom inte så långt dock, jag bestämde vad jag skulle behandla från böckerna jag ska analysera.

Min tatuering har kliat som besatt, den håller på att läka bra. Efter att ha duschat och smörjt in den ser den riktigt bra ut och då är den inte ens halvvägs klar. Om en knapp månad ska jag dit igen och fortsätta. Lisa, min brorsdotter ringde förresten igår. Efter hon sett min tatuering blev hon sugen att göra en också. Hon vill ha en liten delfin, så vi tittade på de olika arbetena som ligger upplagda på Buzzstop 28:s hemsida. Det visade sig att Felicia, som jobbar på samma ställe dit jag går, hade gjort en snygg delfin, så kanske Lisa blir kund på samma ställe.

Som ni ser ovan så ser mitt motiv ut så här just nu, skuggor och färger ska till.

Det 33:e GothCon äger rum den här helgen. För er som inte vet vad GothCon är för något, är det en sammankomst av människor med likasinnade intressen, nämligen spel av alla de sorter. Jag brukar gå dit för att se om det kommit några nya, roliga brädspel och för att köpa den obligatoriska GothCon-koppen.

I år var det en hel del folk där och det var bara den första dagen. Jag fann ingenting speciellt och vet inte om jag går dit i morgon igen. Risken är väl att det blir väl packat de återstående dagarna. Jag mötte förresten Eric, från Buzzstop 28 där. Han är delägare i ett spelbolag, Gigantoskop, som producerat kortspelet Spank the Monkey. Jag har sett på när några spelade det och det verkade rätt kul.

Så småningom när jag var mätt på det hela, förresten, på tal om mätt, så kostade två korvar och mos bara femton spänn där, så jag hade en otroligt bllig lunch idag, då drog jag mig hemåt och sedan dess har jag bara softat. Underbart lång mening jag levererade där. I morgon blir det träning igen, ett låååångt pass på gymmet.

Jag har kommit ut från duschen nu, (duh, det skulle se ut om jag bloggade i vätan!) Efter att ha sköjt bort överskottsfärgen på tatueringen framträdde en underbar bild. Jag är aå nöjd, och då är den ändå inte klar!

Något yrvaken ramlade jag ur sängen i morse, av att min telefon gav larm. Det var dags för den stora dagen, som jag tänkt börja med att träna, men efter att ha suttit på toa alldeles för länge, (getting the jitters?), insåg jag att jag inte skulle hinna med ett gympass. Det fick bli en extra kopp té istället.

Väl nere på stan drog jag mej förväntansfullt mot Kvarnbergsgatan och Buzzstop 28, plockade ut lite pengar på vägen, (läs 2800:-), och gled in på studion med ett par minuter till godo. Efter ett glatt hej och avhörande ett roligt telefonsamtal som Eric, killen i studion, hade med en försäljare av bredband, så blev jag inkallad i inre rummet.

Innan jag hann tänka så mycket så låg jag på arbetsbordet och allt började. Ni förstår väl att det handlar om min tatuering, min allra första. Efter en inledande placering av motivet, Marika var mycket noggrann, hon suddade ut det första försöket och placerade om det. Sedan, när vi båda var nöjda så satte hon igång.

Jag ska inte vara macho och påstå att det inte gjorde ont, för det gjorde det. Inte så mycket som jag väntat mej, men ändå. Vissa punkter kändes verkligen ordentligt, nära armhålan, i mitten av bröstkorgen och vid nyckelbenet. Det var ändå en trevlig stund för vi pratade en hel del, om massa olika saker, så de tre timmar jag låg där gick fort som bara den.

Självklart är jag inte klar med den, vi gjorde bara linjer och konturer idag. Jag ska dit igen om en månad och göra skuggningar och färg. Men det som gjordes idag är kanonfint. Just nu kan man inte se något, eftersom det ligger plastfolie över och tatueringen har släppt överskottsfärg. Allt är bara svart gegga nu, men i morgon ska jag ta av plasten och duscha av mig. Då får jag se resultatet helt, för just nu är jag grymt nyfiken.

Något yrvaken ramlade jag ur sängen, därför att ingen väckarklocka väckte mig, utan att det stod tre barnfamiljer utanför mitt fönster och väsnades. Jag har ett dagis precis under mig och deras gård är full av klätterställningar och rutschkanor. Därför brukar det komma folk dit på helgerna, eftersom det är bara att traska rätt in och leka. Så hände igår och ljudvolymen på de små änglarna var väl ungefär 110 decibel.

Bara att kravla sig upp, alltså. Jag packade min träningsbag, åt en stående frukost, under ackompanjemang av en nu fyrstämmig klagokör utanför. Det var visst dags att gå hem och gullepluttarna var inte så nöjda över det.

Träningen gick bra, förutom att de hade skrotat en av mina favoritmaskiner. Ersättningsapparaten var en knepig historia som jag genast tyckte hysteriskt illa om. I gengäld ökade jag tyngden på en annan av mina favoriter, Latte Macchiato, kallar jag den, eftersom det står att man tränar Lat. Mach. på instruktionslappen på den. Jag ökade på till 70 kg på den. Dessutom gör jag 210 i benpress numera. Hurra för mej!!!

Eftermiddagen gick åt att se på sista föreställningen av Gaycamp med Johanna och hennes kusin Lisa. Den var bättre än premiären. men det var inte så konstigt, nu var skådespelarna varma i kläderna så att säga. Det var en hel del adlibbing och fritt agerande i den nu, men det mäktigaste var nog att se hur de unga killarna och tjejerna var tagna av stundens allvar, det var ju trots allt sista föreställningen. Stundtals strömmade tårarna fritt bland dem, vid speciellt känsliga delar av föreställningen.

Men det mäktigaste var ändå i slutet, när Johanna äntligen fick stå på scen och ta emot publikens jubel och applåder. Julia ryckte upp henne, hon hade påpassligt paxat tre platser till oss längst fram, och när hon stod där och tackade för applåderna, då erkänner jag villigt att det kom en tår av stolthet från mej. En tår förresten, en liter kändes det som.

Väl hemma så satt jag och kopplade av framför datorn en stund, men gav upp det, då jag märkte att det plötsligt tagit mig tjugo minuter att läsa Aftonbladets framsida. Ena stunden klickade jag fram sidan, nästa stund märkte jag att "gud va' skönt det skulle vara att sova nu!" Det tog alltså tjugo minuter, så efter det var det bara att stänga av, borsta tänder och lägga sig.

Pigg och utvilad vaknade jag sex i morse, så inget ont som inte...osv.