Efter att inte ha tränat på över en vecka var det så dags att köra igång innebandyn i måndags. Full av förväntan och med en sällan skådad träningslust äntrade jag Lundby Strands stora anläggning en hel halv timme innan jag brukar. Efter en mugg té gick jag och bytte om. Iklädd mina snygga målvaktskläder äntrade jag Bana 3.

Okej, uppvärmningen gick bra, men kändes tyngre an vad den brukar, fast något annat var väl inte att vänta. Så var det dags för det avslutande spelet. Det svider att erkänna det, men jag spelade uruselt. Jag släppte in enkla bollar, tappade andra och kände mig helt under isen. Kort sagt, fan, vad jag sög!

Otten sade ändå att jag står i vår korppremiär på torsdag, men är jag inte bättre på onsdagsträningen, så vete faan om jag har på en plan att göra. Jag siktar naturligtvis på att det ska gå bättre än i måndags, var så säkra på det. 

Jag var däckad igår, med en förkylning om börjat redan onsdag kväll, men snål som man är gick jag och jobbade i torsdags. Det var inte roligt, vill jag påpeka. I går morse, när jag vaknade, var hjärnan några nummer för stort för huvudet och snoret rann...ja, ni behöver inte veta mer detaljer, eller hur? För en gångs skull ringde jag ner till jobbet och sjukskrev mig. #¤%@! också!

I morse kändes det mycket bättre, så jag ringde upp mina barn och sade att det blev Bokmässan i alla fall. Vi kom iväg vid elva-tiden och när vi kom fram, så ringlade köerna långt ut på gatan, nästan. Allvarligt talat, så måste hela Göteborg varit där, för det var så mycket folk och så fruktansvärt varmt inne på Mässan. Det var inte så kul, för alla bås som var intressanta var fulla med folk.

Jag fann ändå ett par roliga grejer, en spanska-kurs för en hundring, en bok om Beatles alla inspelningar och en tidning som tar upp intressanta ämnen om musik, främst jazz och folkmusik. Jag blev också medlem i SMB. (Jag lämnar det öppet för tolkning).

Slutligen tog orken slut hos oss och vi drog iväg för att fika. Vi fann ett litet fik på Burgårdsgatan. Tack och lov så är två av mina barn fikaintresserade och båda var med mig idag. Efter en avslappnad fika gick vi upp till Kapellplatsen, via Näckrosdammen, för att ta 16-bussen. Märkligt nog är man väldigt sällan just i det området och promenerar runt, vilket är synd, för både parken och arkitekturen på de kringliggande husen är intressanta att glo på.

Det var meningen att Kerstin, min underbara brorsdotter skulle varit med idag, men olika omständigheter gjorde att hon fick stanna kvar i Stockholm. Men Kerstin, om du läser det här, så gör vi ett nytt försök nästa år i stället, framför allt på en annan dag än lördag. Jag såg förresten Peter LeMarc i en monter, men vad han gjorde där har jag inte en aning om, det det var så mycket folk omkring honom, så det enda som skulle hjälpt mej att komma fram är en motorsåg.

Ibk Torslandas B-lag spelar numera i korpeliten här i Göteborg. Det är första gången för oss och kommer att bli rätt spännande, hur vi står oss i konkurrensen.

Min gamle träningskompis Gäddan, numer i Göteborg City, har listat det kommande motståndet i deras serie och det tycker jag var en rolig idé, så det försöker jag göra nu. Jag har visserligen inte samma kunskaper om våra lag, men det lilla jag vet kan jag väl förmedla.

Balken Bk: Våra motståndare om förstaplatsen förra säsongen. De vann på jämnare högstaniva och förlorade bara två matcher, fast båda mot oss. Det var ganska jämna matcher, så det blir tufft i höst igen.

Eurographic: Måste vara det mest framgångsrika laget i Göteborgskorpens historia. Jag har inte sett så mycket av dem de senaste åren, men jag har mött dem, då jag vikarierade i Dragster Burnouts mål, för en sådär fyra år sedan. Då tyckte jag att det var det bästa laget jag sett i Alelyckan. Det har nog inte ändrat sig.

Fiskebäck: Vann vår tvåa för två år sedan. Spelar ett okomplicerat, rakt spel, som kan vara svår att försvara sig mot. Vi tog en pinne mot dem. De har dock haft verkliga svårigheter i Eliten, mycket beroende på personalfrågor, för lite spelare på matcherna alltså. De höll på att åka ur, till skillnad från,

Räven Bandy: som kom tvåa samma säsong, i vår grupp. Efter en skakig start i Eliten, så kom de igång och etablerade sig i mitten av tabellen. Vi hade bra och täta matcher mot dem, en oavgjord och en vinst. Vi minns också finalvinsten mot Räven i Korpen Cup 2007, med 4-3. Det betyder ju ingenting, när en ny säsong börjar, Räven är bra.

Heman Hunters: Vet jag ingenting om, förutom att de vann 2A förra säsongen, en poäng före:

SEB: som jag vet ungefär lika mycket om som HH. Eftersom de blev etta och tvåa så misstänker jag att de är riktigt bra.

IBG: a.k.a Innebandygubbarna. Ett stadigt Elitlag, som legat nästan oavbrutet i högsta serien de sista sju-åtta åren. Det jag sett är att de spelar bra och säkert, smålurigt liksom.

Hofarna: Förra säsongens seriesegrare och ett starkt lag. Ska man rubba dem, måste alla utan undantag ha en bra dag. Och lite tur också.

Snyltarna: Tillhör de där stadiga Korpelitlagen. Jag har mött dem, när jag spelade i Flatås Måleri, för fyra år sedan. Vad jag minns var de hyfsat bra, vi vann en och förlorade returen. De hängde på gärdsgår'n förra säsongen, slutade tredjen sist.

Soffcoacherna: Jag mötte dem första året jag spelade i Korpen, med Högsbo FF. Det var 2001 och då var de inte speciellt bra. Sedan hände något och de marscherade raka spåret upp i Eliten. De och vi följdes åt upp i serierna ett par år, men det var innan jag började i Torslanda.

Swedish Match Tigers: Gick upp i Korpeliten för två år sedan. Dessa har jag också mött, som inlånad målvakt, i Kungskorparna. Den matchen vann vi med 8-6, tror jag. Det jag minns är att det var en bökig och svängig match, med många målchanser åt båda hållen.

Det kommer att bli ett kul år i Korpeliten! Hoppas jag...

...for min väg idag. En del for förbi mig, tre stycken närmare bestämt, men fler kom på mig eller utanför mitt mål. Ja, du gissar rätt, det handlar om innebandy. Tyvärr idag...

Vi for till världsmetropolen norr om oss, Ale, för att möta Surte i premiärmatchen för den här säsongen. Vi for därifrån med ett hopp om att skyndsamt glömma det hela. Ni fattar, det gick åt helvete.

Kort sagt, de var bättre än oss på alla platser idag. Vi började visserligen att spela bra de första fem minuterna, lägger ett-noll, men sedan var det roliga slut. Vi släpper in dem i matchen och att släppa in Surte i matchen var ett inte helt genialiskt drag. En snabb kvittering kom och efter det tog de ledningen med två mål innan pausvilan.

Andra var inte bättre än första visade det sig. Surte spelade snabbt och effektivt, stundtals kändes det som de sprang ifrån oss helt. Ett par mål till trillade in bakom Ronnie, han stod i målet, men efter deras sjätte fullträff fick han nog och gick av planen. Jag förstår honom fullständigt, Surte var inte alls trevliga mot honom, målmässigt sett. Så efter nio minuter i andra kom jag in istället. De var inte så snälla mot mig heller, två mål hann jag släppa in innan pausen.

Tredje och vi gjorde ett par ändringar i uppställningen, vilket så smått började ge resultat i spelet i tredje. Surte slog av på takten lite men vi fick också mer utrymme för vårt spel. Spelmässigt var det vi som var bäst i tredje, men resultatet blev oavgjort, ett-ett.

Jag är väl hyfsat nöjd med min insats, jag fick göra några bra räddningar och målen är inte mycket att orda om. På det hela taget behöver vi träna mer på alla platser och framför allt få med oss alla spelare, på matcher och träningar.

Vi måste få igång vårt spel igen, som jag vet är bra.

Förresten, jag blir jävligt irriterad på all idiotreklam på teve. Just nu var det en snutt på trean för Kexchoklad, där någon elak jävel välter en parkbänk , så en kille får skållhett kaffe över sig. Cloetta vill få oss att tro att om vi äter Kexchoklad, så flinar vi åt sån't. Nå, jag gör det inte, garanterat. Jag vet, det är bara en löjlig reklamsnutt, men det finns inget roligt i den.

Så var det dags, säsongens första riktiga match. Vi mötte Göteborg City på vår hemmaplan i Lundby Strand. I år spelar vi inte i samma serie, utan vi är i 6B, de i A. Matchen kom igång och jag stod första halvan av den.

Första perioden var händelselös, i målprotokollet alltså, men det hände en del på plan. City är inte ofarliga, det visste vi från innan och jag fick göra några räddningar, så också Robban i Citys mål. Vi hade ändå ett visst övertag, men fick inte ut något av det. Andra perioden var desto livligare i målprotokollet och det var mitt fel, till en del. Efter en knapp minut bröt en av våra backar ett Cityanfall, men i uppspelet kom en motståndare emellan. Han vispade till bollen, som for mot mig, från förlängda mållinjen, träffade mitt lår och studsade naturligtvis åt fel håll, in i mål. Skottet tog mig med överraskning, vilket inte ska få hända. Kasst av mig, tur att det inte var en seriematch.

Två minuter senare var det dags igen, ett skott utifrån, jag räddar mellan benen och när jag försöker få kontroll på bollen är en Cityspelare där och får ostört gräva fram den under mina fötter. Det kunde ha blivit lite matchavgörande, men som tur är hängde inte mina utespelare med huvudet, utan replikerade snart med att kvittera Citys ledning och dessutom ge oss ledningen. Jag fick också revansch, innan Ronnie och jag bytte, som avtalat. En skön reflexräddning med höger handen, i ett läge där jag var nästan helt skymd.

Efter Ronnie kom in vårt mål, kändes det som om vi fick mer övertag och förlade spelet på deras planhalva ganska ofta. Vi gick till pausvila med 4-2. Tredje var snart igång och vi fick matchens första och enda utvisning, en tvåminutare som Martin jobbade hårt för att erhålla, upprepade slag kallas det och det var det. Nu visade City att de var grymt bra på power play, eller var det vi som inte var så bra på box play? Nåväl, det tog inte ens en minut, så hade City reducerat, efter en skottretur från Ronnie. Några minuter senare hade också kvitterat, lite orättvist enligt mig, eftersom vi hade en bra period just då, men innebandy är ibland väldigt ologisk.

Hursomhelst så lade vi in en växel till och City började bli tröttkörda, men inte ofarliga måste jag tillägga. Två mål till fick vi in innan lutsignalen. De sista minuterna låg City trots allt på rätt hårt för en kvittering, och de tog även ut målvakten den sista minuten. Det kan gå hur som helst, men den här gången gick det vår väg. Efter vi hade brutit ett anfall så fick vi upp bollen på deras halva och eftersom deras mål var sorgligt tom på motståndarmålvakter, så var det enkelt att tråckla in ett avslutande mål.

På det hela taget gjorde vi en bra match, med tanke på så många nya spelare var med. På lördag börjar allvaret, med bortamatch mot Surte. Får se hur det går...

Inte för att jag är religiös alltså, utan för det är dags för repning ute på Brännö. Snart ska jag  dra iväg till Saltholmen, för att fånga 14:27-båten. Det tar dryga tjugofem minuter på båten och dem ska jag tillbringa med att fila på ett par nya texter till ett par alldeles nya låtar.

Det roliga som hänt är att efter ett par år av total writer's block, så har det plötsligt lossnat. Idéerna kommer på löpande band, visserligen är de flesta ganska dåliga, men av tio texter blir det en eller två att fila vidare på.

Nu börjar innebandyn bli mer i fokus också. Träningarna har kommit igång och i morgon spelar vi vår första träningsmatch, mot våra gamla motståndare Gbg City. Vi spelade mot dem förra säsongen, och lyckades slå dem alla tre mötena, men det var otroligt jämna matcher, i två av dem kunde det lika gärna gått till Citys fördel.

Visserligen är det bara en träningsmatch, men den kommer inte att bli lätt, City har revansch att utkräva och jag tror de kommer att köra på som fan. Men, de matcherna är de roligaste, action, please!

En sanning med modifikation, naturligtvis, mycket i vårt samhälle har blivit bättre. Framför allt på fritidssidan, tycker jag, men det är nog en hel del som inte håller med mig, fråga de unga i tonåren som bor uppe i vårt område. Deras fritid består i "att hänga", för deras utbud av aktiviteter kostar pengar, som de inte har.

Något som verkligen gått tillbaka i utvecklingen är arbetssituationen på våra skolor. När jag började arbeta på Fritids för tjugofem år sedan var vi en del av barnomsorgen, vi arbetade med skolbarn upp till sexan och var rätt så autonoma. Vi hade ungefär femhundra kronor per barn och år att röra oss med och vi hade femton barn i grupperna och 2,5 personal.

Så överfördes vi till skolan, förlorade vår självständighet och pengar. Nu, tjugofem år senare, är vi inhysta i en skolsal, vi har trettiofem barn i gruppen, i åldrarna 6-8 år. Pengar, ja det är ett skämt, vi har trehundra per barn och år att röra oss med, snacka om försämring. Vi ska lägga minst halva tiden i klass under skoltid och det förutsätts att vi ska ta vissa ämnen, utan att vi egentligen har den pedagogiska kompetensen, eller ansvaret för det.

Jag har just fått rastvaktsschemat och det är lite skojigt, alla kortraster är jag ute, men inte bara jag, nästan alla är ute, så det är rätt så tomt inne vid kaffebryggaren...På tal om tid i skolan, vi har dessutom gått från att vara schemalagda trettioåtta timmar i veckan till fyrtio. Kul...

Förr åt vi gratis med barnen, vad man kallar pedagogisk måltid. Nu har något stolpskott i förvaltningen bestämt att man måste betala för maten, men ändå skall man sitta i en ibland stökig barngrupp och äta, och hålla reda på allt som sker under måltiden. Istället för att sträva mot att ha så många vuxna som möjligt inne i matsalen, för att skapa en behaglig ätmiljö, går man åt det helt andra hållet, i sin spariver. Kanske man siktar mot lärarlösa luncher...

Mitt i allt det här har politiker och ansvariga mage att prata om att bibehålla en hög standard på skola och undervisning. Jag trodde det var uppenbart att om man vill ha en bra skola, då måste man satsa ekonomiskt på det också. På artonhundratalet hade man undervisning enligt något som kallades "Lancastermodellen", en lärare rapade upp fakta i olika ämnen för grupper om tvåhundra elever, som skrev för brinnande livet. Dessa fakta kom sedan upp i stora salstentor, där det bestämdes vilka som blivit godkända eller inte. Det känns som om vi var på väg dit igen.

Ingen kan övertyga mig om att skolan har gått framåt i utvecklingen de sista decennierna, snarare tvärtom. Faktum är att det som håller en kvar i det här yrket är bra arbetskamrater och...

Jag har alltid röstat åt ett visst håll, men nu känner jag att det parti som ställer upp för att förbättra villkoren i skolan och också vill satsa på att ge våra gamla ett bra liv efter pensionen, de har min röst, helt och hållet! Ja, förutom M, SD, KD och de där andra konstiga partierna då...

Det värsta är att vi har det ingalunda jobbigast. Det finns ställen i landet där man har grupper på Fritids med upp till sjuttio barn på två personal. Man kan diskutera vad kontentan av all denna spariver leder till. Inte till något gott iallafall.