Halvnorsk som jag är har jag firat med min mor, (det är hon som kommer från Norge). Jag hade köpt en mandeltårta i närköpet och gick hem till henne. Där var en främmande kvinna som visade sig vara från hemtjänsten. Mamma blir 89 i år och har svårt att röra sig. Hon börjar också visa tecken till lätt demens, vilket yttrar sig i att hennes närminne är under all kritik. Vissa dagar är bättre än andra, naturligtvis och det har blivit bättre nu, när vi syskon som bor här, ser till att turas om att hälsa på henne. Hemtjänsten är också bra, de kommer varje morgon, fixar frukost och ser till att mamma tar sina tabletter. Så jag vill säga: Tack, ni som jobbar med våra gamla. Ni får inte tillräcklig credit och inte tillräckligt betalt heller, för den delen.

Jag har sammanställt alla mina idéer till böcker. Det var faktiskt ganska intressant. Jag fick en packe på trettiotvå synopsis. När ska jag ha tid till att utveckla och skriva dem, undrar jag? Vi får hoppas på en regnig sommar. Jag hittade också alla mina texter till mina låtar. Gud, vad generad jag blev av vissa av dem, kanske främst med tanke på hur bra jag tyckte de var när jag skrev dem, för tjugo år sedan. Det var tur att jag var ensam hemma, folk hade undrat över det röda skenet i lägenheten.

Min yngsta dotter hade en soirée på skolan i tisdags. Hon spelade en låt med några andra från klassen, de hade gjort den själv och hon hade dessutom hjälpt sångaren att skriva texten. Hon spelar synth och var grym och gjorde sin far så stolt, att han diskret fick torka bort en liten tår. Tur att det är allergitider, så jag kunde skylla på det.

PS. Ett Herrans liv går just nu på 4+. F-n vad rolig den är!

Jag har upptäckt bloggande genom en arbetskamrat, som skriver så fruktansvärt bra om allt hon har i tankarna. Det gör mig en smula irriterad, faktiskt, att det finns så många som skriver med sådan känsla. Själv har jag problem med att göra det jag skriver till något intressant. Allt blir bara platt och oinspirerat, jag menar se bara på mitt förra inlägg, vem fan bryr sig om en löjlig innebandycup?

 Mitt problem ligger i att jag inte skriver om någonting som engagerar, något som är utlämnande, eller ens ett uns roligt. Varför? Jo, mitt liv just nu är enormt tråkigt. Efter tre dagars meningslöst gloende på TV kom jag på det. Jag gör ingenting, utom att jobba, träna, TV och sova. Vad hände med allt roligt jag gjorde i mitt liv?

Jag återkommer när jag har några svar...