Sista dagen på året och det enda jag tänker på är att jag ska jobba i övermorgon. Blä! Jag hade hellre åkt runt och sett på innebandy, det pågår Gothia Cup i stan, från den 3:e.

Vi talade om nyårslöften i familjen och det är ingen som tänker ge några, förutom jag, i hemlighet. Jag tänker ge mej själv två löften, ett att bryta och ett att hålla. De är att jag ska börja röka igen och jag ska gå ner under nittio kilo innan sommaren. Gissa själva vilken jag tänker bryta.

Så, nu återstår bara att önska er alla ett gott nytt år. Vi ses på andra sidan midnatt!

Jag kom på att det är ju ingen hemlighet längre, om jag skriver det här. Jaja, skit samma...

Vi har överlevt helgen, utan några bestående men. Hurra...

Julafton tillbringades med mina barn och min ex-fru. Det var lugnt och avslappnat och hur bra som helst. Vi gick över till mamma och hade mat med oss, så vi satt där och åt. Efter en stund kom min lillebror och hans familj, vi fikade och glodde på Disney, faktiskt första gången på flera år som jag sett på det, men alla repliker och låtar satt som en smäck, till mina barns stora irritation. Barnsligast i stan, det är jag...

Efter det gick vi hem till min ex-fru och där blev det så småningom julklappsutdelning. Johanna hade skaffat en Jellybean-dispenser till mej i julklapp. Kul pryl, man kan koppla ur myntinkastet, men det gjorde vi inte. Nu ligger det ett antal kronor i den och bönorna är på upphällningen. Ska köpa ett kilo på Cybercandy, efter helgerna.

Tack och lov är inte mina barn mycket för en massa klappar och sådant, vi gav varann en julklapp och det räckte. Jag gillar att ge presenter, men i måtta, min brors familj är helt hysteriska med det. De har tre barn, mellan fjorton och arton och de ger dem femton klappar på man. Femton! Jag hörde att svensken köper för runt sjutusen kronor julklappar per person i år och trodde det var bluff, men efter ha sett presentberget under brorsans gran, tja, jag har nog ändrat åsikt.

Jag är ledig i morgon och ska dra till Sävedalen. Jag tänkte fika vid Triumfglass. Synd att min cykel är kass, det är ju väder för att cykla nu. Det går fortare att cykla genom stan än att åka kommunalt.

Var på Harry's ikväll och såg på standupcomedy. Jag var inbjuden av Martin, vår nye målvakt, som var en av de två som uppträdde. Den andre var inte helt okände Tomas Pettersson.

Martin började och faktum är att jag inte skrattat så gott på riktigt länge. Han gjorde precis det som kännetecknar en bra komiker, han drev med sig själv, om sin sjukdom, sina förhållanden, eller snarare brist på dem och sin syn på religion. Över en halvtimme höll han på, fast det kändes som mycket kortare. Det måste väl vara ett tecken på god humor.

Faktum är att han kändes mycket roligare än Tomas, vilket inte var dåligt, för Tomas var rolig! Jag träffade Martin efter och han var helt nöjd och så var hans föräldrar och kompisar som var där. Tack Martin för en glad stund.

Så, om ni har vägarna förbi Harry's någon gång, titta in och bli roade.

Nå, nu är det inte så dramatiskt som det låter. Igår hade vi sista träningen  för året med Torslanda. Sexton glada utespelare hade infunnit sej, men bara en målvakt. Jag.

Okej, vad betyder det då? Jo, först och främst lite extrajobb. Vi brukar nämligen avsluta hösten med en liten tävling, för utespelarna alltså. Första delen är i fyra segment, två rena skicklighetsövningar, jonglering och dribbling. Man får poäng efter hur många tillslag och hur man klarar sej igenom en bana. De två andra momenten är att skjuta fem skott i följd på en målvakt och lägga fyra straffar på en målvakt. Igen, jag.

Ni kan nog förstå hur mör jag var efter åttio skott och sextiofyra straffar. En del av utespelarna skjuter rätt hårt, tack och lov inte så pricksäkert ibland, men jag fick mej ett par goda blåmärken och en klockren på högra bröstvårtan. Där hjälpte inte det faktum att jag har bröstplatta. Jag räddade trots allt fler än jag släppte in.

Att stå i mål i en strafftävling innebär en massa slängande och ålande och försök till att utmanövrera sin motståndare. Om man dessutom gör det sextiofyra gånger på raken, med knappt någon paus alls, innebär det att man är ganska rejält trött efter. Jag var inget undantag, det kan jag garantera. Resten av träningen spelade vi, gamla mot unga. Vad resultatet blev vet jag inte så noga, men de gamla vann, tror jag.

En liten fika som avslutning, hej och god jul, in i duschen och sedan skjuts hem, Henke körde mej som vanligt. Väl hemma var det underbart att hoppa i säng och somna. Att vakna upp i morse var inte lika skönt, för första gången på länge hade jag ont i kroppen, men det är det värt ändå. Längtar till 7:e januari och nästa träning...

...och i morgon år det sista träningen för året. Jävla slöfockar till lagkamrater man har, vi kunde väl tränat den 24:e och 31:a också...hmmm.

Vi mötte Lindås idag, i Hall of Flame. De visade sig vara för bra för oss idag. Punkt,slut. Visserligen kan man ha synpunkter på domarna och så, men inte i dag, jag är bara glad att det blir ett litet uppehåll nu. Mitt högerknä känns inte sådär jättebra och behöver lite omvårdnad. Jag hade inte problem under matchen, tack och lov, men efter, när jag gick nerför en trappa kändes det rätt rejält. Det är ju inget konstigt, egentligen, jag menar, jag kasar runt med mina hundra kilo på knäna i en timmas tid. Konstigt att jag inte är mer skadad...

Jag har försökt att få reda på hur det gick i korpmatchen också, men jag kommer inte in på vår hemsida. Matcherna gick samtidigt och det var premiär för vår nye målvakt, Martin. Hoppas det inte var en helt traumatisk upplevelse för honom.

För övrigt har jag och Johanna, min äldsta dotter, tillbringat större delen av kvällen med att försöka få bort ett ovanligt efterhängset virus på datorn. Zlob heter det och var "a real pain in the ass". Det är en Trojan som öppnar för andra malwares och efter fyra timmars idogt svärande ser det ut som vi fått undan det. Jag låter det vara osagt så länge, Björn ska ta en titt på datorn i morgon och få se om han hittar nå't mer. Hoppas inte det.

Ja, inte om pengar då, utan nu handlar det om brädspel. Under årens lopp har jag samlat på mej ett antal spel, närmare bestämt 89 stycken. Mina barn och jag spelar då och då, men tiden räcker inte till att spela så mycket vi skulle vilja.

Har jag några favoriter då, undrar ni? Kul att ni undrade för, javisst! Jag känner att det är dags för ännu en tio-bästalista.

1.   Wizards. Avalon Hill, USA. Ett roligt spelsystem som aldrig ger samma spelplan och där man inte spelar mot varandra, utan mot spelet. Jag köpte mitt ex. på Daggskimmer vid Järntorget, någon gång i början på 80-talet. Har aldrig ångrat mej för det.

2.   Cosmic Encounter. Eon, USA. Finns på svenska, då heter det Universums härskare. Det allra första spelet jag köpte på Daggskimmer. Vansinnigt roligt om man är fyra eller fler som spelar. Man är en alien med någon speciell egenskap och man ska erövra andra aliens baser. Ett inslag av köpslående ingår också. Vi var ett gäng som hade en spellokal på Såggatan 19 och detta var det spel som startade det hela.

3.   Civilization. Avalon Hill, USA. Spelet som låg till grund för dataspelet, men det är tio gånger bättre. Med ett fåtal spelpjäser i början utvecklar man en civilisation runt Medelhavet. En kombination av handelskort och civilisationskort och köpslående mellan spelarna, för man sin civilisation framåt och utvecklar den. Jag har spelat den med sju spelare och det var krångligt, men när man förstod spelmekanismen gick det smidigt och det är roligt!

4.   Dune. Avalon Hill, USA. Ytterligare ett spel vi spelade på Såggatan. Intriger och falskspel på ökenplaneten Arrakis, från böckerna av Frank Herbert. En blandning av krigsspel och chans, där man försöker utmanövrera olika faktioner i kampen om "the Spice". Det var längesedan jag spelade det, hade varit roligt att göra det igen. Kanske ta ett snack med mina barn under julen...hmmmm...

5.   Drakborgen. Alga, Sverige. Sveriges stora exportvara när det gäller brädspel. Spännande, roligt och alltid underhållande. Det handlar om skattletning i en borg och man vet inte vad som väntar, eftersom spelplanen läggs ut allteftersom man tar sig in. Längst in väntar en sömning drake, som, om man har otur, vaknar till liv och bränner arslet av en.

6.   Talisman. Games Workshop, Storbrittanien. Jag upptäcker nu att många av spelen är med fantasytouch, så också detta. Man är en karaktär med speciella förmågor, som ska göra det gamla vanliga, samla på sig skatter, slåss mot elakingar och slutligen ta sej till toppen för att vinna hela rasket. Kanske inte så originellt, men hur kul som helst.

7.   Ambush. Victory Games, USA. Ett solitärspel. Man är ledare för en skyttegrupp i Frankrike och får olika uppdrag att genomföra. Ett listigt system med olika kort och en bok med paragrafer som leder händelser under spelets gång, gör det hela smidigt och lättspelat.

8.   Ostindiska Kompaniet. neoGames, Sverige. Handelsspel med Göteborg som utgångspunkt. Kul med segelskepp och handel med olika valutor och handelsvaror. Fast sist mina barn och jag spelade det höll det på att bli slagsmål mellan de två äldsta. Konkurrens, ni vet...

9.   Formula 1. Alga, Sverige. Racingspel där man för fram spelpjäsen/bilen med hjälp av en växellåda. I spelet ingår Anderstorps bana, som var skådeplats för några F1-lopp under Ronnie Petersons era. Vi gjorde egna banor till, så jag har också Silverstone och Estoril och ett par till som jag inte kommer ihåg just nu. Finfint om man vill köra en säsong, det känns mer verkligt då. Hehe...

10.  Turning Point, the battle of Stalingrad. SPI, USA. Mitt första avancerade krigsspel. Det tog mej två veckor att gå igenom och förstå reglerna, innan jag spelade det första gången. Det handlar om hur tyskarna fick på pälsen vid Stalingrad och fick dessutom mitt intresse för krigshistoria att vakna.

Ja, det är min tredje lista. När jag ser igenom den, så kommer jag ihåg alla roliga kvällar vi hade nere på Såggatan och jag saknar den tiden en hel del. Det är tur att jag har mina barn, som dessutom är intresserade av att spela. Eller...?

Jag behöver aldrig fundera på vad jag ska göra på söndagar. Det är match i Korpen då och ibland även i serien. Idag var ingen skillnad, 11:40 var det dags att möta Handelsbanken. Det stora problemet idag var att åtta av tio spelare i vårt glada gäng hade tillbringat lördagkväll och det mesta av natten med vilt festande. Det var bara Marcus och jag som hållit oss hemma, var och en hos sej själv förstås, och förberett oss för denna oerhört viktiga match, utan alkohol och med tidigt sänggående.

De första tio minuterna av matchen var ett ändlöst register över felplacerade backar, fumlande med boll, folk som sprang, men tyvärr på fel ställen och skott som kom fyra meter innan de självdog. Tyvärr var det bara hos oss som det var så och innan vi hunnit vakna till liv, stod det 0-3 till HB.

Sakta kom vi igång, jag tror att mina kolleger skämdes lite grann, och efter ett bra skott från Henke S. reducerade vi. Två minuter senare kom ett nytt mål, via skott och vi började hoppas på att vända det här. Halvtidsvila och Putte utgick för att uppsöka muggen och kräkas ut allt roligt han samlat på sej under nattens festande. Han kom inte tillbaka. Alla andra var kvar och nu började jag se hur beslutsamheten spred sej hos mina tappra medspelare. Några minuter in i andra fick vi ett power-play och det utnyttjade vi på bästa sätt, med en rapp kvittering. Nu tog vi över och hade ett mål inne, som underkändes för hög klubba. Inget att resonera om utan vi trummade på. HB slutade dock inte att vara ofarliga, de kom i ett par farliga anfall och jag tog två frilägen, till min outsägliga belåtenhet, en liten revansch för deras första mål.

Matchen slutade 3-3, ganska rättvist, men jag undrar hur det gått om vi hade haft ett helt nyktert manskap på plan...