Igår var det första dagen på min engelskautbildning. Strax innan 9:00 samlades ett antal förväntansfulla deltagare i källarplanet på Pedagogen. Att det var en mängd lärare och liknande syntes på det stora antalet pappmuggar med kaffe, inköpta på 7-11 bredvid skolan. Ivrigt smuttande på sitt kaffe av ollika sorter släpptes vi drygt trettio deltagare in i sal K2135.

Två av de tre kursledarna var på plats och vi fick rivstarta med en korvstoppning av guds nåde. En mängd böcker skulle gås igenom, uppgifter delas ut och arbetsplattformen på datanätet inläras. Lunchen kom och försvann, (jag var på Kafé du Nord och åt köttbullar), och så var det på det igen. Jag kan meddela att dagen gick väldigt fort.

På vägen hem gick jag till Akademibokhandeln på Vasagatan för att köpa kurslitteratur. Jag var där precis innan fem och vad händer? Jo,en tjej låser precis framför näsan på mig! Jag ser efter hur deras öppettider och mycket riktigt, de stängde fem! Vilken annan affär i city stänger så tidigt?! Mycket märkligt...Ni fattar att jag blev rätt frustrerad.

Som tur är finns det bokhandlare som har öppet dygnet runt och när jag var hemma gick jag in på Adlibris och beställde böckerna, på nätet. En jämförelse visade att Adlibris var mycket billigare än Akademibokhandeln, so F-k U A-b!!!!

På tal om näthandel, jag beställde lite film och musik från Ginza i onsdags kväll. Idag när jag kom hem från jobbet låg ett paket från dem i min postbox. Skönt när något går utan problem.

På tal om näthandel igen, har ni sett Macforums reklam för sin nya butik. En äkta Göteborgsordlek!

Jag fick en gullig vits i min mobil idag. Jag har hört den förut men den är så bra, så jag känner för att berätta den här.

En pojkmus och en flickmus letade efter något att äta i ett mörkt skafferi. Pojkmusen undrade var flickmusen var så han sade:

- Akta dej, nu kommer jag och kramar dej!

- Hihi, jag har gömt mej, svarade hon. Du vet inte var jag är.

- Akta dej, nu kommer jag och pussar dej!

- Hihi, jag har gömt mej. Du vet inte var jag är.

- Akta dej, nu kommer jag och knullar dej!

- Jag är i kakburken!

Jag ströläste igenom mina äldre blogginlägg och upptäckte där att jag hade satt igång ett allvarligt? försök till viktminskning. Det höll i två veckor, sedan glömde jag att bokföra processen, (läs: rationaliserade bort, omedvetet hoppas jag.) Efter vårträningen lagt ner blev det inte mycket till egen träning och naturligtvis gick jag snabbt upp de kilon jag gått ner. Är det någon som känner igen sig?

Vad har jag lärt mig av detta? Ja, att inte gå ut med pompa och ståt och offentliggöra sådana åtaganden. Ja, jag ska banta, men det blir min egen grej. Dessutom är det väl bara jag som bryr mig, jag är inte ute efter att imponera på någon. Det är jag för gammal för.

Det här med bloggläsning har blivit som ett gift. en stund varje dag är jag inne på ett tiotal olika bloggar och läser. Att jag sedan är dålig på att kommentera är något att träna på, men ibland skriver folk så himla bra om saker som engagerar dem, att jag inte vet hur man ska kommentera utan att vara plattitydisk, (se där, ett nytt verb kanske?).

Jag börjar bli pirrig på grund av min skolstart. Jag har inte studerat i större utsträckning sedan jag gick förskollärarutbildningen för 25 år sedan. 25 år, det är ju ett tredjedels liv sedan! Min första uppgift är att fixa alla böcker till utbildningen och det lär gräva ett rejält hål i plånboken. Anna här på jobbet hade några stycken, som jag kan låna av henne, så det är ju en liten lättnad i alla fall.

Det är fotbollträning i Skatås ikväll, men mina knän tillåter inte löpning och ruscher i så stor utsträckning, så jag kör lite styrkelyft hemma istället. Vi har ett jättebra gym i bostadsområdet och Björn, min son har nyckel dit. Jag ska prata med honom om vi kan köra ett pass tillsammans.

Bortskämd som man är med det fina vädret från större delen av semestern och några kanonveckor i augusti, så vaknade man upp till en regnig tisdag och allt känns som vanligt igen. Fast det är konstigt att man inte uppskattar regnet mer. Det blir svalare, luften känns renare och så är det ju så skönt att stå rätt upp och ner och låta strilet väta ner hela ansiktet. Typiskt göteborgskt, sa en gammal lumparkompis, när alla andra gömmer sig under paraplyn eller inomhus, så står göteborgarna kvar och blir blöta och är glada över det. Vad han sedan sade om klokheten i det, kan vi lämna därhän.

En liten hetskampanj har startat på vårt lags gästbok. Det är någon från ett annat lag som kommenterat en replik från en av våra killar. Det är lite kul tycker jag, för det är ju med glimten i ögat och hör till, det ska tjafsas lite mellan lagen, utan att det blir otidigheter. Om man inte förstår att det är på kul, så tar man sig själv på för stort allvar, tycker jag. Vi spelar i femman, nog sagt om det.

Nästa vecka blir det äntligen två träningar på plan, måndagar i Lundby Strand och onsdagar på Kristinedal. På tal om det, när jag började så smått att spela med Torslanda så hade vi träningstid i Gamlestadshallen. Snacka om kontrast jämfört med Lundby Strand. Det var ett ordentligt lyft att flytta, det är säkert. Innebandyn huserar i alla handbollshallar i sta'n, känns det som och vissa är bra nedslitna. Sedan är det ju det med underlaget, som målvakt är man speciellt känslig för det. Våra två hallar har ett ganska friktionsstarkt underlag, man halkar inte runt speciellt mycket, men att spela på parkett...Kort sagt, gliiiiiiiiiid!

Vår säsong börjar inte förrän i oktober, vilket är ganska sent, det hinner bli många träningar tills dess. Jag hyser stort hopp om att komma igång och ifatt förra säsongens tempo. Jag behöver gå ner en hel del också, men ni vet, det är lättare sagt än gjort...

Till min stora glädje dök det upp en ny målvakt på träningen igår, Ronnie.

Han spelade förra säsongen i ett korplag, som lagt ner, hade lite försiktigt hört sig för om plats hos oss och eftersom det har varit tunnsått på målvaktsfronten hittills i höst, tog vi emot honom mer än gärna. Att han dessutom var duktig på träningen var ju definitivt inget minus.

På torsdag är det min första dag i skolan igen. Det ska bli...intressant, sist jag läste var väl vid yngre stenåldern, eller nå't sån't. Det är en distanskurs i engelska för yngre åldrar, men eftersom jag bor som jag gör, kommer jag att tillbringa så mycket tid jag kan på Pedagogen.

I måndags körde vi vår första träning i Lundby Strand. Det gick så där... Allvarligt talat, det var som jag befarade, vråljobbigt. Jag kom dit, det var tjugo stycken spelare som höll på att värma upp, enbart utespelare. Ett lätt irriterat stönande från mej, inga mer målvakter än jag, vilket betydde att alla skottövningar blir dubbelt så jobbiga.

Efter att ha mumlat diverse mindre trevliga tillmälen över mina knästående kollegor var det bara att kasta ig in i träningen. Inte mycket mer att orda om den, mer än att en och en halv timme senare var jag dödstrött och sjöblöt. En rejäl dusch följde och sedan skjuts av Henke hem. Tro ändå inte att jag kom i säng med en gång, nej, klockan hann bli ett innan jag äntligen släckte ljuset.

Gissa om jag var stel i musklerna eller inte i morse, när jag vaknade?

I och för sig inte riktigt sant. Vi hade en fotbollsträning i Skatås i onsdags, men den var jag inte med på, av den enkla anledningen att jag inte kan springa just nu. Jag har ont i knäna och min tyngd gör att jag inte orkar hålla tempo. Faktum är att jag inte tränat sedan i maj och har säkert lagt på mej lite grann. Jag har visserligen cyklat en hel del i sommar, men har också slöat kopiöst mellan varven.

Nåväl, det är dags att köra ett pass i Lundby Strand i morgon kväll. Jag ser fram mot det, det ska bli skönt att komma igång igen. Serien kommer igång i september, korpen troligen också. Hoppas jag har kommit i form till dess.

En vacka har gått och det kändes jobbigt att komma tillbaka. Hela veckan segade på, men som en liten räddning gick inskolningarna bra, goa ungar var det också.

Som en tröst i en jämngrå vecka hade Johanna bestämt att vi skulle ta en tur till Frederikshavn. Det var mina tjejer och jag som skulle åka på lördagen. Efter en okristligt tidig uppgång kom vi glatt iväg och tog en etta vid Axel Dahlströms torg.

Det finns inte så mycket att säga om själva överfarten, vi tog en frukost och satt sedan och pratade mycket. Det är alltid lika härligt att få uppleva sina barn så här avslappnat. Väl i Frederikshavn struttade vi runt på köpgatan och letade efter billiga fynd. Katarina köpte ett paraply, precis lagom till att solen började ösa ner. Det gjorde inte så mycket, för hon bar på den själv och den kostade bara 25:-. Turkos var den också.

Jag är en serienörd, ibland på lediga tider, så jag var inne i en butik med en massa begagnat, filmer, spel, böcker, musik och tidningar. Naturligtvis hade de inte det jag sökte, men Ellinor fann ett spel till sin Game Boy, så det var inte ett helt meningslöst besök.

I en annan bokhandel upptäckte vi ett ställ med Jelly Bellies och jag köpte bönor för 50 danska kronor. Efter denna köporgie, ja vi hittade lite sprit på Damsgaards också, fikade vi och sedan var det dags för båten tillbaka till Göteborg.

Har ni märkt hur mycket påsar man får med sig hem, efter en tripp tur och retur Danmark? Vi var inga undantag och det märkte vi när vi kommit av båten och släpade oss till spårvagnshållplatsen. En färd hem via vackra Majorna och byte till 16-bussen vid Marklandsgatan. Sedan var det ett fortsatt kånkande de sista tvåhundra metrarna hem, jag tror mina händer var nånstans vid knäskålarna, när jag äntligen låste upp min ytterdörr. En lättnadens suck och jag fick släppa kassarna på golvet till slut.

Man blir trött av att vara på sjön också, så jag lade mig tidigt igår kväll. Jag vaknade förstås ganska tidigt i morse och har tillbringat dagen med att glo på dvd och slappa. Tanken att gå tillbaka och jobba imorgon känns lite bättre efter den här helgen.

Nu har jag jobbat en hel dag, och påbörjat den andra...Snacka om ovilja att arbeta. Nu sitter vi och väntar på att våra nya barn ska komma och bli inskolade. Jag var tidig i morse och är lika pigg som en död hummer. Det är en förbannelse att vara kvällsmänniska.

Skall till mamma efter jobbet och se om hon behöver ha handlat någon mat. Hon fyller nittio om en månad och vi ska ha ett hejdundrande kalas för henne. Vi får se hur länge hon orkar festa runt. Hon är rätt trött nu för tiden. Konstigt, eller hur?

Nu är det inte mycket kvar av semestern. Tyvärr.

Som alltid är det en tid av lätt ångest just nu, varje år likadant. Nog sagt om det, jag har talat om det förut.

Semestern har varit bra, bra väder i stort sett hela tiden. Faktum är att jag kan bara komma ihåg en enda gång som det regnat på mej, när jag varit ute och cyklat. Göteborg är en lagom stor stad att cykla runt i, det tar inte lång tid från punkt A till B. Därför är det lätt att ta sig utanför stadsområdet.

Jag har varit i Kungälv, Hällesåker, Lerum, Kungsbacka och Floda på biken i sommar. Jag hade tänkt ta med den på tåget och tagit en tur i Stockholmstrakten, men tyvärr, inget hände och det berodde på att jag inte hade råd. Alla ställen som jag planerat att besöka har inget blivit av.

Enda trösten är att mina flickor senarelade sin Londonresa, så jag kan följa med. Det blir till novemberlovet. Utan cykel dock...