Jag sitter just nu och surfar. I nostalgins tecken har jag varit inne på sidor om Masthugget,(där är jag född), och Kortedala, där jag bodde på Kalendervägen tills jag skulle fylla nio. Efter det flyttade vi till Högsbohöjd, där jag levt resten av mitt liv.

Det var kul att se gamla bilder och man ler lite igenkännande och tänker tillbaka. En bild, som inte finns på nätet, men i min mammas fotoalbum, där går jag och en kompis till mej utanför livsmedelsbutiken på Kalendervägen, mittemot 36:an. Helt plötsligt kom jag att tänka på henne, Anne-Marie hette hon. Undrar vad hon gör nu?

Nåväl, det var inte det som egentligen fick mej att blogga precis nu, utan att jag kunde inte låta bli att googla på Högsbohöjd också. En ovanligt stor mängd träffar kom upp men en speciell rubrik fångade min blick: "Hur är det att bo i Högsbohöjd?"

Jag klickade in mej på ett forum, där man diskuterade allt och ett av ämnena var som sagt ovanstående. Jag älskar min stadsdel, kanske inte underligt eftersom jag bott här i över fyrtio år och känner de flesta här, så döm om min förvåning när jag läser att det är en skitig, nedgången stadsdel, full av halvkriminella och trettioåriga mormödrar. Tydligen är vi Göteborgs svar på den fattiga amerikanska södern.

Jag känner inte igen mej...Jag bor i ett område som är nyligen renoverat, jag har grannar i alla åldrar, med varierande utbildning och arbeten. Jag arbetar med deras barn och det är ett gäng härliga ungar.

Jag var på väg att skriva ett elakt svar på inlägget, då jag upptäckte att tråden var avslutad. Jaha, det var det...JAG vet iallafall att jag bor i ett bra område, med en mångfald av människor från hela världen.

Midsommarafton är över. Det blev en lugn tillställning med ex-frun och barnen. Jag var hemma hos mamma innan och fixade midsommarmiddag åt henne. Hon blev rätt mätt, sade hon. Under tiden jag diskade upp så pratade jag glatt på med henne, tills jag märkte att hon inte svarade. När jag vände mig om hade hon satt sig i sin bekväma fåtölj och tvärsomnat. När jag försiktigt väckte henne sade hon ett sömnigt: -Ursäkta, men du babblade så att jag inte kunde hålla mej vaken.

Det tyckte jag var rätt roligt, faktiskt. Tänk att min röst kan vara så sövande.

Senare idag ska jag sticka ner och fika med Kattis, min mellanflicka. Det är inte klokt, men hon blir arton i juli. Gud, vad tiden har gått fort.

För övrigt har min semester börjat, därav rubriken. Sex veckor av slappa, säkert...

...och jag vägde mej i morse. 3,5 kg. Yaay! Hurra för mej! Nu kan det bara gå utför...

...på min väg att bli smal som en stolpe, nåja, inte fullt så stor som nu i alla fall, började bra. Vägde mej i går morse och hade gått ner 1,6 kilo. Det kändes hur bra som helst och inspirerar en till att fortsätta.

Vi hade skolavslutning idag. Vädrets makter var snälla mot oss, inget regn alls, fast nog var det kyligt i vinden. Frös om benen och smög istället in i personalrummet. Jag hade ingen speciell uppgift för en gångs skull och kunde därför smyga mej. Innan jag gick in hann jag krama Julia, på visit hos oss. Jag blir alltid lika glad att se dej, ska du veta. Hoppas du kan jobba med oss i höst. Och förresten: Grattis i förskott!!! Hoppas du får en härlig lördag!

Snart är jag på väg ner till sta´n. Vi ska äta avslutningsmiddag på Vino Pasta Due. Jodå, jag har sparat points för detta, så det så.

Jag vägde mej i morse, som början på mitt försök att gå ner i sommar. 115 kg! Fy fan!! Det var fyra kilo mer än vad jag trodde, fast jag anade nog.

Jag börjar sent idag, så jag tog en sväng på cykeln. Jag cyklade ner till Billdal och hem igen, i en ganska bra hastighet, tog en dusch och fick i mej ett glas juice. Nu ska jag snart gå till jobbet, så hej på en stund.

Det är varmt! Härligt! Visserligen svettas jag som en gris, men det är fan så mycket bättre än att frysa arslet av sej.

Johanna fyller år nu på tisdag, i morgon åker jag ner till centrum och hittar nåt kul till henne. Ska försöka se lite av tjolahopplat runt Götheborgs ankomst också.

Try  this one, who said it: "Holy crap, it´s Jesus Christ!"

Varmt väder, ingen skola. Vi tog hela B-spåret till Slottskogen, med lekattiraljer och stor matsäck. Efter att ha irrat runt halva Slottskogen, varför frågade dom inte mej om vägen?, så var vi slutligen framme i Azalea- dalen. Stor förvåning, alla barnen var GLADA! Ingen gnällde över att det var varmt, att dom var törstiga eller att alla var dumma i huve't. För en gångs skull slappnade all personal av och fick njuta av dagen.

Efter att arbetsdagen var slut, gick jag hem till mamma och fikade. Jag fick med mej en tårta till mina barn. Jag gick hem till dom och lämnade tårtan lite diskret, för att kolla om dom hade koll på min födelsedag. Det hade dom tydligen inte, för inte ett ljud från mina söta, små ungar. Lite sur gick jag hem, satt sedan och var lite deprimerad över att inte var uppmärksammad, (är man inte barnslig, så säg). Då dundrade Johanna, min äldsta in och skulle hämta något och passade på att gratta mej samtidigt. Vi gick över och fullständigt förintade den stackars tårtan i en sällan skådad orgie.

Så visst slutade dagen bra ändå. Nu blir det Laphroaig med en droppe vatten i en kupa. Mums!

Jag vaknade som vanligt innan mobilen ringde i morse, (jag använder mobilen som väckarklocka). Undrar om jag försover mej om jag inte ställer mobilen? Nå, det var inte det som jag först tänkte på, utan att jag var så heltänd på att börja gå ner i vikt. Glatt rusade jag ut i köket och lagade en bra frukost, sjöng in i duschen och undvek sedan att se mej i spegeln när jag torkade mej.

 På jobbet undvek jag alla kakor som låg där så förrädiskt och skrek på mej. En kopp kaffe och ett lätt överseende leende till de av mina arbetskamrater som undrade om jag ändå inte skulle ha en liten bulle, eller?

Jag kände mej stark, men ändå fanns den naggande känslan att innan jag lägger mej i kväll, så nog fan har jag fallit till föga.

Klockan är nu kvart i nio och allt är så jävla bra. Jag har hållit mej på den smala vägen.

Jag var nog lite elak mot mina arbetskamrater, förresten. När de trugade som värst slapp det ur mej:" Se på mej, ser jag ut som om jag bryr mej?" Hoppas de tog det från den humoristiska sidan. Vi brukar ha en rå jargong.

Smala vägen...upptäckte vad jag skrev nyss. Lite roligt var det iallafall.

Jag väger mej första gången om en vecka. Då får ni min startvikt.