I helgen var Ceh och jag på bio. Vi hade fått två biljetter av Ceh:s mamma och vi bestämde att se von Trier:s "Melancholia".

Här kommer en snabb rescension: Vad händer...................*Gäsp*............

.....* Fan vad ont det gör i baken, hur lång är den egentligen? Över två timmar? Hjälp!!!*.....................*Äntligen slut, älskling, vakna nu!*

Oavsett vad man säger om von Trier:s geni, så är jag totalt ointresserad av hans ångest på bild. Att den dessutom vad låååååångsam gjorde inte saken bättre.

Fast, bilderna var jättevackra, Kirsten Dunst helt fantastisk, ja, hela casten var enormt bra. Att den var långsam bevisade Ceh med att somna två gånger under tiden, ( jag nickade visst till ett ögonblick också ;) )

En kul grej var att den var delvis inspelad på Tjolöholm.

Nu har jag sett två knepiga, långsamma filmer i rad. För tre veckor sedan såg vi "Farbror Boonmee, som minns sina tidigare liv", en thaliändsk film. Den var en aning långsammare än "Melancholia", men ändå så att jag gått och funderat på den efteråt. Den är från början en bok, skriven av en buddhistisk munk. Jag har sökt efter den, men den går inte att få tag på, tyvärr.

Idag fyller jag år, i tjugo minuter till. Det var grymt längesedan jag var här inne och bloggade. Jag har skaffat en ny dator, en iMac, eftersom min gamla PC börjar låta konstigt och stänga av sig hipp som happ. Att börja med Mac är att starta om på nytt, jag fattar just ingenting...

Ceh och jag har firat ett år tillsammans, det gjorde vi igår, med att äta på Kalimera. Det var rejält varmt och vi fick ett bord inne i lokalen. Det var helt olidligt och jag svettades som en gris. Till slut lyckades vi tjata till oss ett bord ute och det var underbart. Ceh åt fylld kyckling och jag en fisk- och skaldjursragu. Ragun var mycket god och risotton till helt perfekt. Vi tog Creme Brulée till dessert och den var riktigt god den med, perfekt bränd skorpa.

Idag vaknade jag tidigt, pussade Ceh hejdå och lät henne somna igen. Jag stack hem och fixade till en tårta, en schwartzwald, eller asfalt som vi kallade den när vi var pyttesmå, min bror och jag. Med sagda tårta gick jag över till mina barn och bjöd på den. De bjöd på presenter tillbaka, ett SF-kort med 300:-, Butler's irländska choklad och kryddor för pop-corn.

Tårtan smakade bra, men hade tyvärr en kort livslängd. Efter att ha stått i rumstemperatur i en timme rasade den ihop och blev knappt fyra cm hög. Synd, för jag hade velat bjuda Ceh och hennes syster också...

Jag lyckades plocka upp en ny tårta på Linnégatan, dyr som skam, men god var den. Lindha, Ceh's syster hade lagat middag åt oss och det var riktigt gott, lax och färskpotatis. Hon överraskade också med att ha köpt en present till mig, ett stort doftljus, som luktar himmelskt, det brinner just nu bredvid mig. Mmmmm....