Det 33:e GothCon äger rum den här helgen. För er som inte vet vad GothCon är för något, är det en sammankomst av människor med likasinnade intressen, nämligen spel av alla de sorter. Jag brukar gå dit för att se om det kommit några nya, roliga brädspel och för att köpa den obligatoriska GothCon-koppen.

I år var det en hel del folk där och det var bara den första dagen. Jag fann ingenting speciellt och vet inte om jag går dit i morgon igen. Risken är väl att det blir väl packat de återstående dagarna. Jag mötte förresten Eric, från Buzzstop 28 där. Han är delägare i ett spelbolag, Gigantoskop, som producerat kortspelet Spank the Monkey. Jag har sett på när några spelade det och det verkade rätt kul.

Så småningom när jag var mätt på det hela, förresten, på tal om mätt, så kostade två korvar och mos bara femton spänn där, så jag hade en otroligt bllig lunch idag, då drog jag mig hemåt och sedan dess har jag bara softat. Underbart lång mening jag levererade där. I morgon blir det träning igen, ett låååångt pass på gymmet.

Jag har kommit ut från duschen nu, (duh, det skulle se ut om jag bloggade i vätan!) Efter att ha sköjt bort överskottsfärgen på tatueringen framträdde en underbar bild. Jag är aå nöjd, och då är den ändå inte klar!

Något yrvaken ramlade jag ur sängen i morse, av att min telefon gav larm. Det var dags för den stora dagen, som jag tänkt börja med att träna, men efter att ha suttit på toa alldeles för länge, (getting the jitters?), insåg jag att jag inte skulle hinna med ett gympass. Det fick bli en extra kopp té istället.

Väl nere på stan drog jag mej förväntansfullt mot Kvarnbergsgatan och Buzzstop 28, plockade ut lite pengar på vägen, (läs 2800:-), och gled in på studion med ett par minuter till godo. Efter ett glatt hej och avhörande ett roligt telefonsamtal som Eric, killen i studion, hade med en försäljare av bredband, så blev jag inkallad i inre rummet.

Innan jag hann tänka så mycket så låg jag på arbetsbordet och allt började. Ni förstår väl att det handlar om min tatuering, min allra första. Efter en inledande placering av motivet, Marika var mycket noggrann, hon suddade ut det första försöket och placerade om det. Sedan, när vi båda var nöjda så satte hon igång.

Jag ska inte vara macho och påstå att det inte gjorde ont, för det gjorde det. Inte så mycket som jag väntat mej, men ändå. Vissa punkter kändes verkligen ordentligt, nära armhålan, i mitten av bröstkorgen och vid nyckelbenet. Det var ändå en trevlig stund för vi pratade en hel del, om massa olika saker, så de tre timmar jag låg där gick fort som bara den.

Självklart är jag inte klar med den, vi gjorde bara linjer och konturer idag. Jag ska dit igen om en månad och göra skuggningar och färg. Men det som gjordes idag är kanonfint. Just nu kan man inte se något, eftersom det ligger plastfolie över och tatueringen har släppt överskottsfärg. Allt är bara svart gegga nu, men i morgon ska jag ta av plasten och duscha av mig. Då får jag se resultatet helt, för just nu är jag grymt nyfiken.

Något yrvaken ramlade jag ur sängen, därför att ingen väckarklocka väckte mig, utan att det stod tre barnfamiljer utanför mitt fönster och väsnades. Jag har ett dagis precis under mig och deras gård är full av klätterställningar och rutschkanor. Därför brukar det komma folk dit på helgerna, eftersom det är bara att traska rätt in och leka. Så hände igår och ljudvolymen på de små änglarna var väl ungefär 110 decibel.

Bara att kravla sig upp, alltså. Jag packade min träningsbag, åt en stående frukost, under ackompanjemang av en nu fyrstämmig klagokör utanför. Det var visst dags att gå hem och gullepluttarna var inte så nöjda över det.

Träningen gick bra, förutom att de hade skrotat en av mina favoritmaskiner. Ersättningsapparaten var en knepig historia som jag genast tyckte hysteriskt illa om. I gengäld ökade jag tyngden på en annan av mina favoriter, Latte Macchiato, kallar jag den, eftersom det står att man tränar Lat. Mach. på instruktionslappen på den. Jag ökade på till 70 kg på den. Dessutom gör jag 210 i benpress numera. Hurra för mej!!!

Eftermiddagen gick åt att se på sista föreställningen av Gaycamp med Johanna och hennes kusin Lisa. Den var bättre än premiären. men det var inte så konstigt, nu var skådespelarna varma i kläderna så att säga. Det var en hel del adlibbing och fritt agerande i den nu, men det mäktigaste var nog att se hur de unga killarna och tjejerna var tagna av stundens allvar, det var ju trots allt sista föreställningen. Stundtals strömmade tårarna fritt bland dem, vid speciellt känsliga delar av föreställningen.

Men det mäktigaste var ändå i slutet, när Johanna äntligen fick stå på scen och ta emot publikens jubel och applåder. Julia ryckte upp henne, hon hade påpassligt paxat tre platser till oss längst fram, och när hon stod där och tackade för applåderna, då erkänner jag villigt att det kom en tår av stolthet från mej. En tår förresten, en liter kändes det som.

Väl hemma så satt jag och kopplade av framför datorn en stund, men gav upp det, då jag märkte att det plötsligt tagit mig tjugo minuter att läsa Aftonbladets framsida. Ena stunden klickade jag fram sidan, nästa stund märkte jag att "gud va' skönt det skulle vara att sova nu!" Det tog alltså tjugo minuter, så efter det var det bara att stänga av, borsta tänder och lägga sig.

Pigg och utvilad vaknade jag sex i morse, så inget ont som inte...osv.

Något yrvaken ramlade jag ur sängen, när min telefon väckte mig i morse. Som vanligt hade jag inte lagt mig i tid, utan fick fem timmars sömn ungefär. Varför gick jag då upp så tidigt? Jo, jag hade lovat att följa med Johanna och Ellinor på Stenmässan. Det roliga i det hela var att jag hade kunnat sova en timma till, för Johanna var allt annat än klar när jag gick över. Jag gick ner och hämtade ut lite pengar och satt sedan i vårsolen och väntade i ytterligare fyrtiofem minuter, innan flickorna dök upp.

Det är inte så mycket att säga om Stenmässan, förutom att Ellinor imponerade stort på mig, med sin oerhörda kunskap om ädelstenar och annat relaterat till det. Vikingkristall, som var min huvudsakliga orsak till mässbesöket, var inte där i år, så jag var en smula besviken. Mina danska vänner som säljer snygga herringar var där som vanligt, men hade den stora osmaken att höja sina priser med 50% sedan förra året. De skyllde på svenska kronans ras, men det köpte inte jag, inga ringar heller.

Snart var jag på väg till Frölunda och nästa mässa, Tattoexpo. Jag skulle träffa Marika där och hon skulle visa mig nästa utkast på min tatuering, hennes första ser ni här ovan. Nu hade hon lagt till detaljer och skuggning och jag tyckte det var grymt bra. Jag gick därifrån med en god känsla och så var det dags för att se vad mässan innehöll i övrigt. Heavy metal på hög volym, en mängd tatuerare och ännu fler fräcka motiv, ett helt gäng Hell's Angels med prospects och hangarounds, kläder och skor och två piercing shops. Det fanns en restaurang med ölrättigheter också, men där gick jag inte in, den var packad med grabbar i en storlek klart större än min egen.

Jag var hemma igen vid fyratiden och har tillbringat resten av lördagen med att softa så mycket jag orkar. I morgon blir det musikal igen.

Det blir inte att vila på lagrarna i helgen heller. Jag ska till tatueringsmässan "Tattooexpo" på lördag. Jag ska möta upp med Marika som ska visa mig ett mera färdigt förslag på min tatuering. Jag har fått en skiss som var till min fulla belåtenhet, så ett utsmyckat och färglagt exempel ser jag fram emot.

På söndag ska Johanna och jag gå på sista föreställningen av Gaycamp, mest för att se om det är någon skillnad  från premiären. Hennes kusin Lisa följer också med, och så får vi se om det blir några till.

Någon gång under helgen ska jag också klämma in ett besök på Stenmässan i Friidrottens Hus. Jag ska främst se om Vikingkristall har någon monter, jag har haft ögonen på ett silver smycke som de tillverkar, en Torshammare med en tjock halslänk till.

Nu ska jag snart gå ner till jobbet. Vi har soppdag i dag, på avdelningen. Det är ett populärt och välbesökt evenemang av föräldrarna hos oss, får se hur många som kommer idag. Vi har linkat ihop det med skolans nertakt av Mozarttemat  de haft den här terminen.

I går kväll var det då dags att bese Johannas och Julias samarbete på Kulturhuset, musikalen "Gaycamp". Jag kan bara säga att jag blev inte besviken. Tvärtom! Ett känsligt, kontroversiellt ämne, blev behandlad med både humor, spänning och dramatik. Och vilka skådespelare! Ungdomar från hela stan som gick på audition för snart ett år sedan, många troligtvis alldeles nya inför uppgiften, men det syntes inte av någon oerfarenhet igår.

Jag kan bara säga att jag var en stolt far igår. Visserligen är det visuella resultatet ett arbete som Johanna inte varit med på, men hon har ju skrivit manus med Julia och det var så många ordvändningar och uttryck som var så mycket Johanna. Att hon hade så mycket klokt att säga, ja hon och Julia, naturligtvis!

Vi gick hela familjen och dessutom var Lennart, min bror, där också. Efter föreställningen gick ner till 1200 kvadrat och minglade en stund, innan vi drog hem, nöjda över kvällen. Jag pratade med Johanna om föreställningen och hon var fantastiskt nöjd över resultatet. Vi var båda rörande eniga att Julia är hur bra som helst på att regissera och få fram de rätta detaljerna i föreställningen. Hon hade den här gången tagit hjälp av en koreograf, annars brukar hon fixa det själv, och dansnumren var verkligen spektakulära.

Jag har glömt två saker, kom jag på nu. Musiken var bra, musikerna var grymma och dessutom måste jag nämna allt arbete som Andrea lagt ner på layout när det gäller posters, skivomslag och annat. Andrea, läser du det här så vet att du kan vara mycket nöjd med ditt jobb. Snyggare poster får man leta efter!

Okej, jag låter så översvallande positiv, jag kanske är partisk, men det tycker jag inte själv och för att bilda er en egen uppfattning, så gå och se den, på Frölunda Kulturhus, om ni vågar! ;o)

Nu är det snart dags att åka till Brännö och hälsa på Björn...

Det är en händelserik vecka som väntar. Förutom jobb måndag, tisdag och fredag är jag på Pedagogen onsdag och torsdag. Det blir träning förstås, innebandy måndag och onsdag, gym på tisdag, torsdag och lördag. Sedan har Julia och Johanna premiär på sitt samarbete, musikalen "Gaycamp" på fredag.

På lördag bär det av till Brännö och hem till Björn Fors. Han fyller femtio, tro det eller ej. Han, hans bror Dan och jag spelade ihop i ett band i början på åttiotalet. Sedan spelade han och jag tillsammans med Bittan, en punktjej som inte visste hur man använde en distbox, innan vi till slut lade instrumenten till vila. Jag har hållit kontakten med syskonen Fors genom åren och det ska bli kul att träffa dem i helgen.