Vi skulle möta Skår i lördags, ett lag vi inte visste så mycket om, förutom att de hade samma poäng som oss i serien. Jag var uttagen som förstemålvakt. Det är egentligen underligt, att trots alla matcher jag spelat under årens lopp, är jag fortfarande lika nervös innan. Det kändes dock ganska bra under uppvärmningen och mina lagkamrater verkade också taggade. Nervositeten gick omärkligt över i en förväntan istället.

Vi hade inte behövt vara oroliga visade det sig. Vi körde över dem. Det var så att man tyckte synd om dem. Till råga på allt började två av deras spelare slåss på plan, med varandra! Domarna kliade sig i skalparna ett ögonblick, men sedan gav de båda spelarna matchstraff. Efter det var det en lång defilering mot slutsignalen.

Till Skårs försvar skall dock sägas att hur mycket de än låg under, så slutade de inte att spela innebandy. Det resulterade till slut med att jag släppte in en balja, vilket var dem väl förunnat. Jag kan ändå känna irritation över att jag gjorde det, men å andra sidan räddade jag ett friläge också. Den känslan överväger allt annat.

Hur slutade det? Ja, det låter nästan overkligt, men det blev 21-1.

Nästan lika häftigt är att Blåvitt tog SM-guld igår. Så det så.

Min brorsdotter Kerstin fyller år idag. Hur mycket är oväsentligt, men Kerstin, om du läser det här, så: "Grattis, grattis, grattis!!!"

Hon brukar blogga, men hennes blogg har stängts ner och jag har inte hennes e-mail. Av en händelse ringde min brorsondotter Sara och hon hade Kerstins mobilnummer, trodde hon. Glatt ringde jag upp numret, gastade grattis och fick ett förvånat: " Tack, men jag fyllde för tre veckor sedan och vem är du?" till svar. Uppenbart var det fel nummer och något slokörad bad jag om ursäkt. Att det var fel nummer jag fått, förstod jag, eftersom tjejen jag trakasserat oavsiktligt sade att hon fått ett SMS från Sara, naturligtvis med ett grattis.

Det var roligt att höra av från Sara. Vi har inte träffats eller pratats vid på många år, men vi snackade i en halvtimma och bestämde att vi ska träffas någon gång snart. Mina barn vet knappt vilka släkten i Dalsland är, något jag skäms en del över. Hoppas det blir en ändring på det.

Egentligen är det inte klokt, men ( placera in lämpligt kraftuttryck här!), vad tiden rusar iväg. De sista två månaderna har försvunnit utan att jag ens reflekterat över det. Det är på sätt och vis rätt skönt, för helgen känns alltid nära, men jag undrar om man ska ha nå'n slags åldersångest också, ni vet, man blir obevekligen äldre, utan att kunna göra något  åt det.

Jag är i lycklig avsaknad av det, det enda jag kan känna är en viss frustration över att inte ha gjort tillräckligt mycket grejor med mina barn. Ja, det vanliga också, förstås, att inte kunna gå tillbaka i tiden och rätta till alla mina felbeslut, men det lär jag inte vara ensam om att önska.

Fast ändå, man saknar tiden som flytt en del. Jag googlade på några namn på kompisar och gamla flickvänner, för några kvällar sedan. Jag kom på mej själv att tänka att visst hade man roligt då och visst saknar man den känslan av gemenskap vi alla hade. Nu är jag själv, jag har mina barn och släktingar förstås, men någon riktigt nära vän, bästis eller så, har jag inte haft på över femton år. Jag umgås med arbetskamrater och träningskompisar, men det är inte samma sak.

Om man tänker efter så vet man ju att det aldrig kommer att bli så igen, så varför fundera över det... 

Jag märker att jag oftare skriver på söndagar. Är det så att det är då det känns som om jag har tid? Med den hastighet som mina dygn rusar iväg är det mest troligt.

Vi hade match idag, vi mötte Räven Bandy, samma lag vi slog i finalen i Korpen Cup. Det var klart mycket bättre inställning på hela laget, men naturligvis låg vi under med 0-1 efter första halvlek. En horribel bedömning av domaren gav Räven ett mål, som i serien skulle gett frislag för oss. Efter en sidledspassning kommer deras center rusande och trycker in bollen i mitt vänstra kryss. Väldigt snyggt, men han hade klubbladet i midjehöjd. Hur domaren kunde godta det, det förstår jag inte.

Tack och lov fick vi in en boll i andra och hade bud på fler, men Rävarna var inte dåliga, utan skapade lika mycket som vi, så trots allt får jag väl vara nöjd. Fast, två poäng på tre matcher...

Jag har en idé till en bok i huvudet och väntar bara på att få rätta känslan för att börja skriva. Jag är en humörskrivare, lika gärna som att det finns humörspelare,(det fanns ett par sådana idag, hehe...) Hoppas bara att allt känns bra omgående, jag vill verkligen få ner den berättelsen på papper, eller snarare på datorn.

Det är då skit att det ska vara svårt att vinna! Vi mötte Fiskebäck i Korpen i morse. Fan vad de sprang, tyvärr gjorde inte de våra det. Det kändes att större delen av tiden var vi på vår planhalva, i försvar. Jag pratade med deras målvakt efter matchen, han var fan inte svettig, medan jag dröp. Bara det var väl ett tecken på hur intensivt det var.

Vi var inte bra, vad vi än sa till varandra efter matchen. Jag kände att jag gjorde en hyfsad match, trots allt. Det hjälper inte, när slutresultatet är så nedslående. Lite gladare blev jag när jag gick in på GP och såg att A-laget vann med 6-5 mot Backadalen div.5

Träning i morgon kl. 20:00. Igen.

Hur det gick i vår match? 1-4...

Med anspelning på rubriken under, jag råkade komma åt fel knapp på tangentbordet. När jag sedan försökte rätta till det, med att skriva en hel historia om mitt misstag, försvann allt efter jag tryckte på spara. En hånfull tom sida med ett "Sidan kan ej visas" uppenbarade sej och så var allt det borta också. Bajs också, för att uttrycka mej infantilt.

Det som jag skrev om och gud va' bra jag skrev, var om Julias konsert/föredrag med musik i tisdags. Naturligtvis kom jag inte ihåg hur jag uttryckte mej i text, så detta magra försök kommer istället.

Konserten handlade om Julias kamp mot sin cancer, om förloppet från det första beskedet, via operation och cellgiftsbehandling och fram till beskedet om hon var frisk. Det var en resa genom en mängd känslor. Men, framför allt, humor. Julia, om du läser det här, så vet att du är en människa med oanat djup och med en härlig syn på hela tillvaron. Tack för en mycket trevlig stund.

För övrigt spelade jag två matcher i helgen. Mer vill jag inte säga om det. Det blir väl inte svårt att räkna ut hur det gick. En ledtråd, vi fick en poäng.