Jag är en filmgeek. Helt klart! Jag har just räknat ut att jag ser i medeltal nio filmer i veckan. Nio! Vad gör jag med resten av livet, egentligen? Johanna, min äldsta dotter, är likadan, men hon har den goda smaken att se på nya filmer. Jag kan fullkomligt frossa i att se en gammal rulle, som jag sett ett tiotal gånger innan, bara för att kunna uppleva en speciell scen i den. Varför? frågar man sig, men något svar kan jag inte ge mig själv.Samtidigt kan jag inte se något fel i det, fast min kollega Janne anser att jag är helt rudis i fråga om filmsmak. Att tycka om Star Wars måste vara ett absolut lågvattenmärke. Tycker han, ja.Nå, det blir lite annat också, British Crime, lite äventyr, tunga klassiker m.m Just nu plöjer jag igenom ett antal TV-serier. Ett gott tips, titta på "Dead Like Me", en högklassig serie och "Lost" förstås".Som avslutning, en filmreplik. I vilken film utspelas denna ordväxling?"What have you been feeding this thing, Hauser?""Ompfh! Mostly blondes."

Idag mötte vi ettan i vår serie. En otrolig kämpainsats från oss alla i laget gjorde att vi vann med 2-1. En prestation med tanke på att de inte har förlorat en enda match hittills.Det är underligt med lagsporter. Man kan nästan hata det andra laget under matchen, men efteråt är alla hur mycket kompisar som helst. Förra fredagen var jag på plastmöte. Ja, inte något Tupperwaremöte utan det handlar om modeller. Ett antal lika nördiga gentlemän i övre medelåldern träffas en gång i månaden och jämför sina senaste byggalster med varandra. Det är fantastiskt att se alla underbara modeller som byggs ihop, med noggrannhet och omsorg och en stor portion kärlek till sin hobby.

Min förkylning börjar gå över, men nu kommer nå´n slags trötthet smygande på en. Dagarna har varit långa den sista tiden och jag har saknat min träning. Vi har match på söndag och det ska bli gott att komma igång igen. Nu har skolan varit uppe på riksnivå. Grannskolan alltså. Flera inlägg på TV, med intervjuade politiker, lärare, elever och föräldrar. Oron sprider sig blad föräldrarna och flera av dem pratar om att flytta sina barn till andra skolor. Så här går det när man drar ner på lärar- och assistenttjänster och tror att allt löser sig ändå. Är det konstigt att man misstror politiker?

Några första stapplande steg i konsten att skriva för vem som helst, eller ingen alls...Vem vet hur det blir? Jag har smugit runt på andras bloggar och blir häpen över hur väl de formulerar sig. Så, jag försöker väl också.Jobbet sög ordentligt idag. Kanske beror det på att jag har överraskats av ett synnerligen elakt virus, som härjar ohämmat i min slitna kropp. Med andra ord, jag är förkyld. Som den man jag är ömkar jag mig oerhört över mitt tillstånd och är, enligt mina barn, patetiskt ynklig. Tur att maltwhisky finns...Trots allt gick jag och jobbade, men sa åt barnen att hålla sig på avstånd. (Jag jobbar på en skola). Inte helt lätt, med tanke på att de är trettio och vi är tillsammans i en skolsal i stort sett hela eftermiddagen. Jag skulle nog stanna hemma, men har inte råd.Vår grannskola var på nyheterna idag. Det har gått överstyr där, på grund av att en liten grupp har tagit över och terroriserar hela skolan. Jag måste säga att jag inte var så glad över att borgarna fick makten i höstas, men om de står fast vid tuffare tag i skolvärlden, så är jag tacksam. Vi har ingen lätt arbetssituation just nu.