Idag kunde jag gått upp senare än jag brukar på tisdagar, jag skulle på kurs. Det skulle vara en inspirationsdag i engelska på hotell Kusten i Majorna och den började inte förrän halv nio, men naturligtvis vaknade jag mycket tidigare än jag behövde. Lite irriterande, men å andra sidan var jag i god tid till kursen.

Själva inspirationsdagen var upplagd så att förmiddagen behandlade våra möjligheter att utnyttja de outtömliga förråden av UR-program, via nätet. Vi pratade också om att lyfta fram engelskan, som är ett av basämnena i skolan, men som oftast glöms bort. Barnen i skolan är mycket duktiga på engelska, till en viss gräns. De kan prata om vardagliga saker, men just bredden på ordförrådeet är inte så bra.

Någonting som jag förstod var rätt typiskt är att när en av föreläsarna frågade om vilka olika åldrar de närvarande lärarna undervisade i, var det bara jag som något tvekande räckte upp handen för F-3 klasser. Jag är ju inte ens behörig, ( vilket jag hoppas att bli vid den här tiden nästa år).

Eftermiddagen ägnades åt något som kallades för eTwinning. Det tar för lång tid att förklara i detalj, så helt kort är det utbyte mellan klasser i Europa, via Internet. Mycket intressant!

Vid tretiden började min högerlins krångla, men jag höll ut till halv fyra innan jag diskret dröp av. På vägen hem cyklade jag förbi Majvallen. När jag kommit över krönet såg jag en rödmetallic bil parkerad strax ovanför Argos klubbhus. Undrar om det var Bäret? Söt var den i alla fall.

Förresten, en rolig grej som hänt, men som jag glömt att berätta är att Ellinor, min minsta, ringde och berättade att hon kom in på sitt förstaval till gymnasiet. Hon har sökt till estetlinjen på Schillerska. Hon är mycket inne på mangateckning och har utvecklat sin teknik över åren. Jag har faktiskt fått lov att använda en del av hennes teckningar i min undervisning.Jag tror att estet kommer att passa henne som hand i handske.

I fredags tog jag ett stort steg, för mej. Jag anmälde mej till en kurs på universitetet, Engelska-yngre åldrar, 30 poäng. Det innebär, om jag blir antagen, att jag får gå ner till halvtid på jobbet under ett år och tillbringa resten av tiden läsande engelska.

Kursen är uppdelad i två delar, en som ska uppta teorier om barns lärande och språkutveckling och en som koncentreras på egen kunskap i engelska skrift och språk. Det ingår en hel del pedagogik i kurserna också och när jag är klar ska jag ha behörighet i att undervisa.

Förhoppningsvis leder det också till högre lön när jag är klar, men det är väl att hoppas på för mycket. Kanske att jag får mer planeringstid i alla fall. På tal om pengar, så innebär Lärarlyftet att man får 80% av lönen när man studerar. Om jag nu jobbar halvtid och får 80% av halva lönen till det, så förlorar jag inte så mycket. Kanske det kan gå runt rätt bra.

Ikväll har jag dessutom varit på lagfest, en tillställning som alltid är kul. Extra kul blev det när jag fick pris som "Årets kolsäck", en utmärkelse som går till den person som anses varit till gagn för föreningen under året. Jag fick en flaska Glenmorangie, vilket gjorde mej väldigt glad, eftersom det är min favorit i kategorin ickerökiga maltwhiskies. Jag sitter just nu och smakar av den och den är himmelsk, jag lovar. 

...lite mer innebandy, va'? Säsongen börjar närma sig slutet, det är bara en träning på stor plan kvar nu. I går var det sista gången på Lundby Strand och det firade vi med att möta Kivis adepter, Älvstrandens 17-åringar, i en träningsmatch, med domare och allt. Tyvärr spelade Blåvitt mot AIK ungefär samtidigt så vissa av våra spelare tyckte det var roligare att gå på den matchen. Varför kan jag inte förstå, man vet ju ändå hur den slutar...

Nåväl, nio tappra utespelare och en målvakt infann sig i hyfsat god tid, ( ja, målvakten var jag, om ni inte fattat det än), och uppvärminingen började. Jag kände mig lätt seg och släppte in minst tvåhundra bollar, samtidigt som vissa höll på och ställa in siktet och bara sköt i kryssen. Jag höll ett öga på grabbarna på andra sidan och de var MÅNGA! Två hela femmor och en kedja plus TRE målvakter. Jag blev trött bara jag såg dem.

Matchen kom igång, med att båda lagen kände på varandra lite. Snart kom Älvstrandens pojkar igång med sitt löpande, med snabba uppspel och avslut. Det blev dock inte farligt förrän efter nästan sex minuter in i matchen, då de pressade  på ordenligt i vår zon. Det grötade ihop sig framför mål och en av dem drog iväg ett skott som jag inte såg förrän den glimtade förbi i ögonvrån. 0-1, men våra pojkar lät sig inte nedslås för en sådan triviallitet, det var bara att köra på, vilket gav resultat ganska snart.

Vi lägger snart 1-1, tätt följd av 2-1, frukten av ett bra spel och tuff forechecking mot deras backar. Innan pausvilan får vi in ett till, så vi tar en andningsstund med gott självförtroende. Andra perioden börjar och vi fortsätter spela vårt spel och tar över matchen rätt ordentligt. Det finns inte så mycket att säga, förutom att alla spelade bra och vi gick upp till 6-1-ledning. Jag hade en del att göra ändå, men lyckades med att plocka Älvstrandens försök till reducering, ända tills sista minuten ungefär. Då var återigen dags för en av de där unga att få iväg ett hur bra skott som helst. I trängt läge, med Freddan som ryggsäck får ungjäkeln ändå iväg ett rappt skott rätt upp i mitt högra kryss. Jaja, inte mycket att göra, men retsamt i alla fall...

Tredje perioden och nu blev motståndarnas frustration över spelbilden än mer påtaglig. Det blev tuffare, bökigare och vid flera tillfällen åkte spelare från båda lagen in i sargen efter närkamper, som inte hade skämts för sig på en hockeyrink. Domaren fick stoppa klockan vid flera tillfällen, för att sargen måste ställas rätt igen. Jag kände av den ökade pressen genom att jag nu plötsligt fick ännu mer att göra. En reducering kom också ganska snart, fast tätt följd av en svar på tal från oss.

Mitt under tredje fick också två av våra grabbar, Marcus och Putte avbryta matchen, för att de skulle hinna till sina jobb, så nu var vi nere på sju utespelare, vilket faktiskt inte märktes så mycket. De som var kvar kämpade på frenetiskt och vi lyckades också få ytterligare ett mål. Men, naturligtvis orkar vi inte stå emot deras anstormning hela tiden, de reducerar ytterligare en gång. Ändå kände jag inte någon oro, dels för att det inte var så lång tid kvar och dels såg jag på våra spelare att trots att de var trötta, så nog fan skulle de kämpa på till slutet.

Så blev det också, inga mer mål föll och matchen slutade 8-4 till oss, ett resultat vi var mycket nöjda med. En som inte var nöjd var Kivi, när jag tog ett snabbt snack med honom efteråt. Han tyckte att hans pojkar kunde mycket bättre och det håller jag med om, fast jag tror att det kan vara svårt att möta ett sådant lag som vårt. Vi har rutin, tyngd och tålamod på vår sida, vilket gör en hel del.

Vilka gjorde målen undrar ni kanske? Ja, det undrar jag också. En snabb titt på vår hemsida visar att Otten gjorde tre, ( ingen direkt högoddsare!), Gabbe smällde in två och Henke S., Odde och Knape varsin. I vilken ordning har jag ingen aning om, som vanligt kommer jag bara ihåg de jag släppte in. Det är alltid lika frustrerande när man går igenom dem i huvudet efteråt, för då vet man ju precis vad man skulle gjort...

...dans, så hände det en skojig grej idag. Jag hade vaknat sent och bestämt mej för att ta cykeln ner till stan. En sväng först till Plantagegatan och The English Shop och Hurra!, de hade fått in enkilospåsar med Jelly Bellies. Äntligen! Vidare ner till centrum och ett besök på Games Workshop, för att köpa några färgburkar. Hela stället var full av figurspelande ungar, men jag kom därifrån tämligen snabbt, med burkar i bagaget.

Det var dags att fika, men alla mina favoritställen var fulla med människor, kul att dom går bra, men varför precis när jag ska fika? Raskt cyklande började jag närma mej Järntorget, då jag kom på att Språkkaféet ligger ju på Esperantoplatsen. En blick in och det var gott om plats. Jag beställde en kaffe och en varm macka med chevré och honung och satte mej med dagens tidning.

Nu kommer jag till vinjetten av inlägget. Medan jag satt där och kopplade av, så var det någon som satte på musik i högtalarna, gammal, argentinsk tango från trettiotalet. Jag vet inte varför jag gillar den musiken, med en sångare som smäktande sjunger om sitt 'corazon' i brand. Kanske för rytmens skull?

Nåväl, jag sitter där, näsan djupt in i sportsidorna, foten stampar lätt takten till musiken, då jag märker en rörelse i ögonvrån. Jag tittar upp och där framför dansar ett ungt par en långsam, smäktande tango. Jag blev helt fascinerad och kunde inte sluta se på dem. Snart fick de sällskap av ett par till, som dansade i en ny stil, tango likaväl.

Det visade sig att Språkkaféet hade tango som aktivitet den här lördagen och där satt jag och var helt uppslukad av dansen, när jag kom på att jag satt mitt bland dansarna. Jag fick rätt brått att flytta på mej, eftersom jag inte kan ta ett danssteg, om det så gällde livet. Jag ville ju inte ge folk intryck av att jag tänkte bjuda upp någon.

Hela vägen hem tänkte jag på det faktum att jag aldrig dansat under hela mitt liv. Jag kände en viss avundsjuka när jag såg på dansarna och tänkte att så skulle jag också vilja göra. Det är kanske dags att ta en kurs?

Helt plötsligt kom jag på en sak. Varför har jag aldrig lärt mej dansa en enda dans?

Igår var det dags att spela en mini-cup i Svingelns sporthall. Vi skulle möta VFFK och Göteborgs IBK. Svingelns hall ligger lite undanskymt, men ingen gick vilse, utan kom i god tid till första matchen. Vi skulle börja mot VFFK och det skulle bli spännande, för de är ett division 4-lag, visserligen i nedre halvan, men de har erfarenhet av spel i fyran. Hur skulle vi stå upp mot dem, det var frågan?

Nå det började hyfsat. De spelade bra, utan tvekan och efter två perioder ledde de med 2 mål, men vi hade inte spelat dåligt. Tredje startade med att de får ett tredje mål, men då vaknade vi till ordentligt. En snabb reducering och vi hade känning igen. Tyvärr kom ett mål till i baken för oss, men vi hade fått vittring och arbetade på. 2-4 kom och efter det 3-4. Nu etablerade vi en press mot dem och snart hade vi kvitterat. Sista minuterna böljade spelet fram och tillbaka, med en lätt övervikt för VFFK, men vi höll ut.

Första matchen blev alltså oavgjord, 4-4, ett resultat vi var nöjda över. Efter den spelade VFFK igen, mot Göteborgs IBK. För att säga det kort var det lätt klasskillnad mellan de båda. När matchen slutat stod VFFK som segrare med 8-2. Nu var det vår tur att möta Göteborg. Det bärjade bra, med ett hyfsat snabbt ledningsmål, men sedan var det som förgjort att lägga något mer, på alla chanser vi hade. Istället kvitterar Göteborg och tar dessutom över matchen fram till paus vilan.

Andra perioden var inte så mycket bättre, förutom att jag hade en del att göra. Tredje började likadant som andra, men nu fick vi bättre grepp om motståndarna. 2-1 kom snart och det följdes av trean. Göteborg var inte ofarliga, utan hade flera fina anfall och jag fick chans att glänsa en smula, gjorde en del fina räddningar. Jag var nära på att få en assist efter ett fint utkast, men naturligtvis skulle motståndarmålvakten också visa sig på styva linan just då och gjorde en makalös räddning. Matchen slutade 5-1 till oss och vi kom tvåa i turneringen, efter VFFK, som gjort fler mål än oss.

Jag kan i alla fall skryta med att ha släppt in minst mål, 5 stycken. Resten av kvällen, efter ha lämnat av min trunk hemma, tillbringades hos Johan, tillsammans med ett antal lagkamrater, firandes vår ganska lyckade dag. Öl, whisky och en jädrans massa prat. Det var längesedan jag haft så trevligt och jag var inte hemma förrän vid tretiden, något berusad, vilket hjälpte mig att somna snabbt. Jag vaknade dessutom utan baksmälla, vilket naturligtvis gör söndagen riktigt behaglig. Ett besök på Stenmässan med Ellinor har jag hunnit med också idag, köpte en silverring och blev helt hysteriskt förälskad i ett riktigt gediget halsband i silver, med en torshammare. Tyvärr var det alldeles för saftigt pris för mig, 1700:-, men gissa om jag var sugen på det.

Idag efter jobbet hastade jag mej hem och slängde ifrån mej mina jobbattribut, väska och nycklar, för att sedan rusa iväg till bussen. Jag skulle ta mej till Bengans på Stigbergstorget, för jag hade hört att In Flames skulle vara där och signera sin nya platta.  Eftersom jag ändå skulle köpa den, varför inte få deras autografer på den?

Signeringen skulle börja fem. Jag slutade halv fem, så ni förstår varför jag kände mej lätt stressad. Jag ville komma dit lite innan, för att få en hyfsad plats i ledet. Nåväl, det tog lite  längre tid med de kommunala färdmedlen än vad jag hoppats på, så jag kom till Stigbergstorget fem över fem.

En härlig syn mötte mej när jag steg av spårvagnen. En kö som sträckte sig tjugo meter utanför ingången till Bengans. Ja, vafan hade jag väntat mej egentligen, en kö på tjugo meter inne i affären? 

Efter en halvtimmes köande hade jag bara fem meter kvar, till ytterdörrarna...Ett ögonblick tänkte jag att det var meningslöst att stå där, varför inte skita i det hela och gå hem? Men, å andra sidan, jag hade ju stått där en halvtimme, varför inte härda ut och stå där en halvtimme till?

Dessutom var det jag och fyrahundra till, alla minst trettio år yngre än jag, så jag kunde ju inte bara ge upp och låta dem tro att den malplacerade gubbjäveln inte hade någon uthållighet.

Plötsligt släppte den krypande kön sitt snigelliknande tempo och så med ens var jag inne i butiken. Jag kom överens med en tjej som stod bakom mej att vi skulle turas om att gå och köpa plattan och hålla varandras platser i ledet under tiden. Allt gick som på räls och så var jag med ens framme vid podiet där In Flamesarna satt.

Nu ska jag berätta en liten hemlighet. De såg ut som helt vanliga människor, fast med mer skägg, hår och tatueringar, förstås. När jag kom fram och höll upp cd:n för dem att skriva på, såg de ut som om de egentligen ville fråga om det var för någon av mina barn jag stod där. Tänk vilka förutfattade meningar många har, en man i femtioårsåldern lyssnar ju inte på death metal, eller hur? Eller så är det jag som har förutfattade meningar och tror att alla yngre har förutfattade meningar och tror att vi inte lyssnar på death metal. Ehhh, någon som fattade det sista? 

Nu sitter jag och laddar in cd:n på min mp3, för en första lyssning i sängen,  innan jag somnar in. I morgon är det dags för en miniturnering i Stampens sporthall. Vi ska möta VFFK och Göteborgs IBK. Rapport kommer...?