Bara så ni vet, nu har min ledighet börjat och eftersom vädret är som det är, kommer jag att tillbringa minimalt med tid framför datorn. Jag uppdaterar om jag kommer ihåg, just det!

Passa på att umgås med er familj och era vänner riktigt mycket i sommar! Ha det så härligt!

När jag kom hem från jobbet igår, så väntade en rolig överraskning i min postbox. För tre veckor sedan , när jag fyllde år, så hade jag varit inne på Laphroaigs hemsida och beställt en flaska whisky. Jag är med i "Friends of Laphroaig", så därför får jag rabatt på ordinarie pris. Dessutom var det en speciell födelsedagsrabatt, om jag beställde på min bemärkelsedag, så det gjorde jag naturligtvis.

Jag hade riktat in mej på en speciell whisky som heter Cairdeas, (betyder vänskap på gaeliska), en 55 %-ig, 15-årig tappning. Den kostade en del, men det kändes som om den var värd det. Men, ni vet det gamla talesättet "den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge", det stämmer inte alls! Efter över två veckors ihärdig, men fruktlös längtan efter whisky, började jag undra om min flaska hade fastnat på vägen.

Min vilda fantasi skenade iväg med mej och jag såg hur det satt ett gäng tullare och drack upp min flaska. Var det inte tullare, så var det några fulla brevbärare jag såg. J-a människor, stryk skulle dom ha hela bunten!

Men, som sagt, igår låg där ett paket i boxen och med ett lätt jubel i hjärtat öppnade jag det. Mycket riktigt, där var min saknade flaska. Jag bad genast all tull- och postpersonal om ursäkt och sedan hade jag väldigt trevligt.

Hur var den? Ja, väl värt de nästan £50 som jag lagt ut på den.

Just nu sitter jag och ser på en halvtråkig match mellan Spanien och Italien. Samtidigt åskar det som bara den utanför. Himlen är mörkt gulaktig, regnet slår ner spikrakt och den ena blixten avlöser den andra. Hur mysigt som helst! Fast hur är det med att sitta framför datorn nu...? Tja, vem bryr sig.

Nu är det en vecka kvar att jobba för mej, sedan blir det fem veckors slöande. Fast, slöande vet jag ändå inte, jag måste gå ned i vikt innan försäsongsträningen börjar. Jag ser på en del andra innebandylags hemsidor att de redan börjat, men inte vi. Kan det bero på att vi har en aning högre medelålder i vårt lag kanske?

Konstigt nog längtar jag redan efter träningarna. Sjukt, eller?

Idag fyller Johanna 25 år. Herregud vad fort det gått! Och vilken tjej det blivit av henne. Eller kvinna snarare. Vi ska fira henne senare idag, med thaimat och fika, kanske inte direkt samtidigt förstås.

Dessutom gick Ellinor, hennes yngsta syskon, ut nian igår. Också en anlednig att fira. Hon kommer att gå på Schillerska i höst och ser fram mot det. Hon känner nog en portion ordentlig lättnad över att grundskolan är slut.

Så, Johanna och Ellinor och även Katarina så här i efterskott igen, stort GRATTIS från mej!!!!!

Idag var jag på 1200 kvadrat och hjälpte till vid auditionen till Johannas och Julias nya musikal. Jag, Katarina och Ellinor blev satt att jobba i caféet och det var en rolig upplevelse, hela stället var full av nervösa och spända ungdomar.

Det tog sin tid, för det var en hel del att göra, det började med dansaudition och så småningom började också sången. Under tiden stod vi och sålde dricka, mackor, frukt och godis så det stod härliga till. Det var roligt att snacka med alla ungdomarna där, de flesta var väldigt motiverade. Fast, något vi snart kom underfund med, var den nästan totala avsaknaden av killar. Av ca femtio medverkande var det bara fyra grabbar.

Jag var klar vid fyra ungefär och stack hem, lämnade Johanna kvar, hon satt ju i uttagningsjuryn. Kattis och Ellinor hade stuckit tidigare för det var inte så mycket att göra för dem och dessutom fick Kattis ett allergiskt anfall, medan vi jobbade. Johanna dök upp senare hemma hos mej och berättade lite hur det hade varit.

Först och främst var det olidligt varmt och kvavt i huset. Eftersom det var en helgdag hade naturligtvis någon stängt av fläktsystemet, troligtvis för att spara på elen eller nåt. Ju längre dagen led, ju mer började det lukta underligt, trots att fönster och dörrar stod på vid gavel, eller som en av tjejerna uttryckte det: " Det luktar väldigt mycket fötter här!"

Det hade uppvägts med råge, enligt Johanna, av alla duktiga sångare, som passerat revy uppe på andra våningen. Det hade varit en hel del med riktigt häftiga pipor, som hade gjort dagen riktigt god ändå. I morgon är det dags för dramaauditionen för de som gått vidare. Då ska jag inte vara med, jag ska istället cykla till Sävedalen och köpa en glass.

Igår gick Katarina, min mellanflicka, ur gymnasiet. Först och främst kunde de inte ha valt en bättre dag, eller hur? Molnfri himmel och glada människor över hela stan. Tyvärr var det lite för många glada människor, eftersom jag höll på att komma försent på grund av alla spårvagnsstopp på vägen. Vagnen var dessutom överfull med folk som skulle till samma ställe som jag, Munkebäcks gymnasieskola.

Väl framme strålade jag samman med Anki, min ex-fru och Johanna, vår äldsta dotter och vi följde lämmeltåget till skolan. Lennart, min bror dök upp med kamera och champagne, hans dotter Mia går i samma klass som Kattis. Det var sedan bara att ge sig in i röran av människor.

Nåväl efter en svettig väntan kom de ut allihop, tolv avgångsklasser var det visst och hela skolgården blev överfull på nolltid. Plötsligt förstod jag varför alla höll upp stora plakat på sina ungar, för att hitta Kattis i den massan var näst intill omöjligt. Naturligtvis hade inte vi något plakat, men ingen fara, det var bara att plocka fram mobilen, en rätt så användbar tingest i sådana här situationer. Johanna lotsade Kattis fram till oss och vi fick gratta henne och dricka tjejernas skål  solskenet, innan det var dags för tjejerna att dra iväg och åka lastbilsflak genom stan.

De kom helskinnade undan från åkturen och under tiden åkte vi till Frölunda för att förbereda för deras examensfest. Det var svettigt att hinna bli klar innan gästerna kom, men allt utföll till belåtenhet och kvällen blev lyckad. Tjejerna stack ut senare på kvällen och enligt rapporter så hade de haft kul. Katarina hade kommit hem vid tvåtiden och såg trött, men glad ut.

För övrigt har jag inte varit inne på nätet på flera dagar, så när jag kollade min mail alldeles nyss, fann jag ett från universitetet. Efter att ha loggat in på min sida på studera.nu fann jag att jag blivit antagen till engelskakursen. Yay!!!! Det blir studier på halvfart i höst!

Var hos mamma och firade mors dag. Min syster var där också, kul att snacka med henne, som vanligt. Sedan stack jag iväg till Bror L. och planerade lite inför tjejernas avslutning, min Katarina och hans Mia går ur gymnasiet på fredag.

Efter det var det hemgång och nu sitter jag framför datorn och surfar, lyssnar på In Flames, System of a Down, Dark Tranquility. Jävlar vad det dånar i skallen! Tjohoo! I morgon ska vi ha ett litet musik-Quiz med 5-6:orna. Jag har precis blivit klar med frågorna och har mailat dem till mej själv, min dyra fina printer/scanner funkar som vanligt inte. Får skriva ut den på jobbet imorgon.

Jag drack té på balkongen för en stund sedan. Åh vad jag älskar varma vårkvällar.

Sent i förrgår kväll sprängde någon, eller några en hemmagjord bomb på min skola. Resultatet blev en söndrig toalett och en massa glassplitter. Jag väcktes tidigt av en kollega som ringde mej och meddelade vad som hänt, vi har en telefonkedja vid krissituationer, och jag gick från ytterst sömnig till klarvaken på en tiondels sekund, ungefär.

Som vanligt tror man det värsta innan man fått se skadans omfattning, så jag kastade på mej kläderna och stack ner till skolan. Det såg inte så fräscht ut, men det var inte någon grop i marken eller halvt raserat hus eller så. Skadorna var ändå så omfattande att två klassrum fick stängas och de två drabbade klasserna i A-spåret fick tränga ihop sig på Fritids.

Våra lokaler var intakta, så vår verksamhet kunde fortsätta utan problem, med decimerat antal barn, eftersom vi gått ut och sagt att de barn som kunde och ville fick gå hem. Det blev en lugn dag på skolan, fast naturligtvis mycket prat om det som hänt.

Vår rektor blev intervjuad i lokalnyheterna och hon sade något som jag till fullo håller med om, att ett sådant här tilltag är en rejäl kränkning av barn, personal och föräldrar på skolan. Jag kan känna ett visst mått av irritation och ilska när man kommer ner till jobbet efter en helg och upptäcka att man slagit ut rutor eller klottrat på väggarna. Det är för att man känner vanmakt över ens egen hjälplöshet att stoppa allt sabb.

Förresten, jag såg GT:s löpsedel. Vi var huvudrubrik, men allvarligt talat... Bara för att sälja några extra lösnummer, vad står det? Jo: " Skola i Göteborg sprängd i natt!". Det låter ju som om det bara finns en stor krater kvar, men jag lovar den finns där, i stort sett intakt, tack och lov!