Ikväll var det dags för en massa upprepningar, förutom av det viktigaste. Vad? Ja vänta och se. För det första var det dags att vara på Lundby Strand, plan 3, samma som i lördags och igår. Det var hemmamatch igen, fast mot Backadalen. Vi började spela bra, igen, och efter fem minuter stänkte Otten in ett-noll från ja, gissa var? Just det, favoritläget.

Sedan blev det inte riktigt som vi hoppades. Backadalens något pratglada pojkar fick till en kvittering, mitt i vår press och någon minut senare fick de en straff, som enligt oss på bänken, var den mest tvivelaktiga straffen vi sett den här sidan nyåret. Calle, som stod denna afton och redan var lite irriterad över att en boll hade slunkit in, fick tyvärr se straffen smita in på högersidan, högt upp. Himla orättvist, så här långt.

Ny period och spelet böljade fram och tillbaka. Inget av lagen kunde väl sägas vara bättre än det andra under andra perioden, men en riktig stor skillnad jämfört med Surd-matchen var tempot. Allting gick mycket snabbare, uppspel, passningar, skott och grytningar. Kort sagt, det var en tusan så mycket roligare match.

För dem som spelade alltså. En något frustrerad undertecknad satt på bänken och våndades, tiden går oändligt mycket långsammare vid sidan om. Samtidigt ville jag verkligen inte behöva hoppa in, Calle spelade riktigt bra och det ville jag han skulle fortsätta med.

Tredje perioden startade, men vi hade ingen tur i att tränga igenom Backadalsförsvaret. De få bollar som vi fick på mål tog deras målvakt hand om. En bit in i perioden får vi en utvisning mot oss och i den följande pressen mot vårt mål slinker till slut deras trea in.

Nu var det inte så mycket tid kvar och vi blev tvugna att pressa på högt upp på deras planhalva. Backadalen hade ett par spelare som måste varit det gnälligaste vi nånsin mött och tyvärr lönade sig gnället. Efter att framgångsrikt lipat hos domaren fick han en av de våra utvisad igen, men då klev Torslanda fram som ett lag kämpande för varandra. Efter en tuff forechecking högt upp på deras backar snodde Ellison åt sej bollen, bröt in mot mål och i kalabaliken han ordnade, fick Otten klubban på rätt ställe och vispade in en reducering.

Tiden höll på att gå ut, men vi tog ut Calle och körde med först fem och när vi blev fulltaliga sex utespelare, i vår jakt att kvittera. Ibland funkar det, men ibland går det som det hände i kväll, bollen hamnar i vårt mål en gång till, efter en lång lyftning från halva plan. Hesa Fredrik brölade och vi hade snöpligt förlorat, trots ett stundtals riktigt bra spel.

Nu har vi bara en match kvar, mot Bergum den första mars. Vi kommer inte att gå upp av egen kraft, men det pratas om att serierna ska ändras om till hösten igen, så vi får se vad som händer.

Efter träningen ikväll blev jag lite diskret påmind om en fantastisk insats av en fantastisk spelare, under matchen i lördags. Självklart måste jag uppmärksamma denne, med rätta.

Nämnda spelare är alltså Putte, som fullkomligt exloderade i en målorgie mot Surd, fem baljor tror jag han stänkte in. Inte nog med det, flera av dem var riktigt snygga också. Hur jag kunde glömma detta, det vet jag inte. Jag är en idiot, eller glömsk i alla fall... Putte, du är grym! Mottag denna ursäkt, är du snäll.

Nu när jag ödmjukat mej så mycket vill jag bara tillägga att det är dags för match i morgon, mot Backadalen. Spännande, eller hur. Ja, för mej, troligen inte för er andra...

...vad var det som hände i går? Helt lugnt och fredligt satt jag framför datorn och surfade runt, hörlurarna kopplade till teven, som körde nå't program. Plötsligt hördes en påannonsering om Melodifestivalen, javisst ja, det skulle bli sån't ikväll. Kul, fast det inte är min musiksmak alls brukar jag titta på programmen. Luuk var rolig, Björn Gustavsson var "hilarious", det bästa ordet för att beteckna hans framträdande och den lilla sidekicken, vad hon nu hette var rätt ball hon också. Musiken då? Tja, som sagt, inte min stil direkt, men det gick att lyssna på, ända tills sista låten.

Ut kommer den gamla dansbandskungen Christer Sjögren och till tonerna från en bajersk orkester river han av ett plagiat av en ölhalls-allsång. Jag blev helt ställd och tänkte att det var ett skämt, att Christian Luuk skulle komma in och stoppa honom och presentera den riktiga låten. Men nej, det hände aldrig. Hur fan kunde en sådan låt komma igenom gallringen?

Värre blev det när det var dags för omröstningen. Karlen går vidare till nästa omgång och inte nog med det, han går direkt till final!

"Här lägger jag in ett litet utrymme för chockad tystnad, min alltså..."

Hur kommer det här sig? Är folks musiksmak så usel att de tycker om det här, eller är det jag som inte fattar storheten i det hela? Eller är det så att övervägande delen av de som röstar är dansbandsfanatiker och bara ÄLSKAR Christer Sjögren?  En kompis sa till mej på skämt att man skulle stänga av telefonen för alla över fyrtio under omröstningen, så kanske det kom fram en bra låt också.

Jag är över femtio och inte fan hade jag en tanke på att rösta på C.S Men jag kanske är undantaget som bekräftar regeln...Ja, min storebror också, han är sextiofem och hade nog hellre sett Mustasch framföra ett av bidragen.

Tidigt i morse vann korpgänget över serieledarna med 6-4. Då sov jag. Sedan vaknade jag och då åkte jag till Lundby Strand. Där var det fullt av ungar som spelade futsal, SM för 15-åringar. Det skulle inte jag, utan det var dags för match mot Surd.

Det är alltid speciellt att möta Surd, eftersom de är döva och hörsel-skadade, de flesta av dem i laget. Domarna använder både pipa och flagga för att delge sina domslut. De viftade igång spelet och vi började knata runt, ja, inte jag och deras målvakt, förstås. Snart stod det klart att vi hade ett klart övertag och det tog inte så lång stund innan vi hade gjort både ett och två mål.

Andra målet var rätt fräckt, vi hade fått en utvisning och direkt i ett av Surds anfall bryter Otten, driver upp bollen förbi deras backar och skjuter från sitt favoritläge. Smack in i bortre krysset!  Efter det fick Surd ett frislag och visade oss att de inte alls var helt ofarliga.

Jag hade knappt rört bollen när de fick frislaget framför vårt mål. Skott kom och smet förbi vår mur, jag gjorde en benparad ut till en fristående surdare som sköt, ny parad men han fick en chans till och tryckte in bollen via min hand.

Efter det tog vi över resten av perioden och ledde med 5-1 när pipan blåste för paus. Kort taktiksnack och sedan var det igång med andra. En ny spelbild visade sej nu, vi var fortfarande bättre på alla punkter, utom kanske just på målvaktssidan, jag hade inte så mycket att göra, medan min kollega på andra sidan tycktes vakna upp och gjorde den ena kanon-räddningen efter den andra. Naturligvis blir det så att vi tappar en del av vårt fina spel, när vi inte får utdelning på våra chanser. Långbollarna från deras försvarare börjar hitta rätt och mitt i ett av våra anfall bryter Surd och ett pass letar sig fram til en helt fri surdare, som lyfter den förbi mej.

5-2 och nu fick jag en sådan där känsla att vi faller in i deras spel och inget händer mer. En enda lång transprtsträcka till slutet, där vi spelar lika tråkigt som Surd. Samtidigt börjar ena domaren att visa ut folk till höger och vänster, hmmm...deja vù, hände inte det för några veckor sedan? Är det samma domare? Njaae, inte då. En utvisning är speciellt märklig. Henke åker ut för något, oviktigt vilket, den var en riktigt dömd utvisning, men han säger till domaren, jag hör inte vad, men reaktionen från domaren är rätt ordentligt överdriven. Henke får tio minuters personligt straff till.

Jag tror att han har skaffat sig ett rykte om att tjafsa med domarna och därför reagerar de extra hårt mot honom. Det var några i andra laget som protesterade mot varenda domslut, men inte hände det så mycket med dem, till att börja med.

Vi red ur stormen med utvisningarna och avslutade med ett mål till, men perioden slutade oavgjort, 1-1. Tredje kom igång och nu fick vi upp ångan igen, plötsligt gick bollen som på ett snöre mellan oss. Surd mattades avsevärt och vi kände igen att vi hade full kontroll. Nu spelade vi ut ordentligt och fick deras målvakt att se rätt mänsklig ut. Boll efter boll trillade in och efter slutsignalen gick stod det 13-2 till oss.

Stundtals spelar vi som ett lag från någon division högre upp, det vet jag. Jag har sett på matcher i fyran, där jag tänkt att vi lätt kunnat slå båda lagen, utan större problem. Vi är också bättre på att hålla humöret i styr och dessutom spela för varandra, uppmuntrar varandra. Vi har ett bra flyt nu, det vågar jag sticka ut hakan och säga. På tisdag är det dags för en uppskjuten match, mot Backadalen. Det blir spännande hur det avlöper, vi har en vinst från i höstas mot dem.

En rolig helg närmar sej. Gissa vad den innehåller...Just det, matcher i innebandy! Vårt korplag möter Räven tidigt på lördag morgon, ledarna i vår serie. Sist vi mötte dem blev det lika, men de är riktigt bra, så resultatet är svårtippat. Hoppas på ett positivt, förstås.

Martin ska stå i korpmatchen. Han har haft bra flyt på träningarna och blir bättre hela tiden. Jag tror att han kan hålla oss kvar i matchen om vi får tryck på oss. Jag funderar att åka dit och se på, men tiden...Nio på morgonen, får se om jag ens hunnit klia sömnen ur ögonen.

Klockan fem är det dags för vårt A-lag att möta Surd i Lundby Strand. En match som är viktig att ta på allvar, om vi ska hålla jämna steg med toppen. Sist vi mötte dem vann vi komfortabelt, men vi föll för lätt in i deras ruffiga spel och kunde inte spela ut så som vi kan. Det är viktigt att vi håller oss kalla och låter dem ta utvisningarna istället.

Förresten, i morgon är det dags för den månatliga träffen med IPMS. Jag har rensat ur en hel del gamla modeller, som jag vet jag aldrig kommer att göra något med och ska se om jag får sålt dem i morgon. Hoppas det funkar...

Söndag, grått och trist. Torslanda hade match igår och vi spelade oavgjort mot Fiskebäck. Fan att de ska vara så svåra att slå! Namelosers hade match i morse, ungefär samtidigt som jag skötte om ett lättare huvudvärk, och de gjorde det bästa av en bra trend, de vann med 6-4 över Vägverket. Nu väntar en grå eftermiddag, med meningslöst teve-tittande. Buhuuuu...

Nej, allvarligt talat, så deprimerande är det inte, men jag skulle gärna förlänga helgen om det gick. Trots att jag inte spelat några matcher känns det som den sprungit förbi.

Jag satte mej ner i morse, efter bakisbehandlingen som innefattade två stora koppar kaffe och vitt bröd, framför datorn för att göra ett allvarligt försök att skriva på mina alster. Men det är då själva faan ändå, all min fantasi är som bortblåst, så fort jag öppnar ett word-dokument. Jag har haft skrivkramp i ett och ett halvt år nu, minst!

Allvarligt vet jag inte varför det är så. Förr gick jag ner till Majorna på helgerna, satte mej på ett café och skrev tills bläcket tog slut, eller pengarna. Många koppar av varm vätska har jag immundigat på det viset. Nu är det plötsligt överfullt på alla mina favoritställen och jag kan bara inte sitta och skriva, när nå'n glor en över axeln.

Nu sitter jag och väntar på att mina flickor ska komma över. Vi ska fortsätta att se på Farscape, tänkte plöja igenom alla fyra säsongerna.

Fast inte alla ikväll, förstås...