Tidigt i morse vann korpgänget över serieledarna med 6-4. Då sov jag. Sedan vaknade jag och då åkte jag till Lundby Strand. Där var det fullt av ungar som spelade futsal, SM för 15-åringar. Det skulle inte jag, utan det var dags för match mot Surd.

Det är alltid speciellt att möta Surd, eftersom de är döva och hörsel-skadade, de flesta av dem i laget. Domarna använder både pipa och flagga för att delge sina domslut. De viftade igång spelet och vi började knata runt, ja, inte jag och deras målvakt, förstås. Snart stod det klart att vi hade ett klart övertag och det tog inte så lång stund innan vi hade gjort både ett och två mål.

Andra målet var rätt fräckt, vi hade fått en utvisning och direkt i ett av Surds anfall bryter Otten, driver upp bollen förbi deras backar och skjuter från sitt favoritläge. Smack in i bortre krysset!  Efter det fick Surd ett frislag och visade oss att de inte alls var helt ofarliga.

Jag hade knappt rört bollen när de fick frislaget framför vårt mål. Skott kom och smet förbi vår mur, jag gjorde en benparad ut till en fristående surdare som sköt, ny parad men han fick en chans till och tryckte in bollen via min hand.

Efter det tog vi över resten av perioden och ledde med 5-1 när pipan blåste för paus. Kort taktiksnack och sedan var det igång med andra. En ny spelbild visade sej nu, vi var fortfarande bättre på alla punkter, utom kanske just på målvaktssidan, jag hade inte så mycket att göra, medan min kollega på andra sidan tycktes vakna upp och gjorde den ena kanon-räddningen efter den andra. Naturligvis blir det så att vi tappar en del av vårt fina spel, när vi inte får utdelning på våra chanser. Långbollarna från deras försvarare börjar hitta rätt och mitt i ett av våra anfall bryter Surd och ett pass letar sig fram til en helt fri surdare, som lyfter den förbi mej.

5-2 och nu fick jag en sådan där känsla att vi faller in i deras spel och inget händer mer. En enda lång transprtsträcka till slutet, där vi spelar lika tråkigt som Surd. Samtidigt börjar ena domaren att visa ut folk till höger och vänster, hmmm...deja vù, hände inte det för några veckor sedan? Är det samma domare? Njaae, inte då. En utvisning är speciellt märklig. Henke åker ut för något, oviktigt vilket, den var en riktigt dömd utvisning, men han säger till domaren, jag hör inte vad, men reaktionen från domaren är rätt ordentligt överdriven. Henke får tio minuters personligt straff till.

Jag tror att han har skaffat sig ett rykte om att tjafsa med domarna och därför reagerar de extra hårt mot honom. Det var några i andra laget som protesterade mot varenda domslut, men inte hände det så mycket med dem, till att börja med.

Vi red ur stormen med utvisningarna och avslutade med ett mål till, men perioden slutade oavgjort, 1-1. Tredje kom igång och nu fick vi upp ångan igen, plötsligt gick bollen som på ett snöre mellan oss. Surd mattades avsevärt och vi kände igen att vi hade full kontroll. Nu spelade vi ut ordentligt och fick deras målvakt att se rätt mänsklig ut. Boll efter boll trillade in och efter slutsignalen gick stod det 13-2 till oss.

Stundtals spelar vi som ett lag från någon division högre upp, det vet jag. Jag har sett på matcher i fyran, där jag tänkt att vi lätt kunnat slå båda lagen, utan större problem. Vi är också bättre på att hålla humöret i styr och dessutom spela för varandra, uppmuntrar varandra. Vi har ett bra flyt nu, det vågar jag sticka ut hakan och säga. På tisdag är det dags för en uppskjuten match, mot Backadalen. Det blir spännande hur det avlöper, vi har en vinst från i höstas mot dem.