...vad var det som hände i går? Helt lugnt och fredligt satt jag framför datorn och surfade runt, hörlurarna kopplade till teven, som körde nå't program. Plötsligt hördes en påannonsering om Melodifestivalen, javisst ja, det skulle bli sån't ikväll. Kul, fast det inte är min musiksmak alls brukar jag titta på programmen. Luuk var rolig, Björn Gustavsson var "hilarious", det bästa ordet för att beteckna hans framträdande och den lilla sidekicken, vad hon nu hette var rätt ball hon också. Musiken då? Tja, som sagt, inte min stil direkt, men det gick att lyssna på, ända tills sista låten.

Ut kommer den gamla dansbandskungen Christer Sjögren och till tonerna från en bajersk orkester river han av ett plagiat av en ölhalls-allsång. Jag blev helt ställd och tänkte att det var ett skämt, att Christian Luuk skulle komma in och stoppa honom och presentera den riktiga låten. Men nej, det hände aldrig. Hur fan kunde en sådan låt komma igenom gallringen?

Värre blev det när det var dags för omröstningen. Karlen går vidare till nästa omgång och inte nog med det, han går direkt till final!

"Här lägger jag in ett litet utrymme för chockad tystnad, min alltså..."

Hur kommer det här sig? Är folks musiksmak så usel att de tycker om det här, eller är det jag som inte fattar storheten i det hela? Eller är det så att övervägande delen av de som röstar är dansbandsfanatiker och bara ÄLSKAR Christer Sjögren?  En kompis sa till mej på skämt att man skulle stänga av telefonen för alla över fyrtio under omröstningen, så kanske det kom fram en bra låt också.

Jag är över femtio och inte fan hade jag en tanke på att rösta på C.S Men jag kanske är undantaget som bekräftar regeln...Ja, min storebror också, han är sextiofem och hade nog hellre sett Mustasch framföra ett av bidragen.