Ikväll var det dags för en massa upprepningar, förutom av det viktigaste. Vad? Ja vänta och se. För det första var det dags att vara på Lundby Strand, plan 3, samma som i lördags och igår. Det var hemmamatch igen, fast mot Backadalen. Vi började spela bra, igen, och efter fem minuter stänkte Otten in ett-noll från ja, gissa var? Just det, favoritläget.

Sedan blev det inte riktigt som vi hoppades. Backadalens något pratglada pojkar fick till en kvittering, mitt i vår press och någon minut senare fick de en straff, som enligt oss på bänken, var den mest tvivelaktiga straffen vi sett den här sidan nyåret. Calle, som stod denna afton och redan var lite irriterad över att en boll hade slunkit in, fick tyvärr se straffen smita in på högersidan, högt upp. Himla orättvist, så här långt.

Ny period och spelet böljade fram och tillbaka. Inget av lagen kunde väl sägas vara bättre än det andra under andra perioden, men en riktig stor skillnad jämfört med Surd-matchen var tempot. Allting gick mycket snabbare, uppspel, passningar, skott och grytningar. Kort sagt, det var en tusan så mycket roligare match.

För dem som spelade alltså. En något frustrerad undertecknad satt på bänken och våndades, tiden går oändligt mycket långsammare vid sidan om. Samtidigt ville jag verkligen inte behöva hoppa in, Calle spelade riktigt bra och det ville jag han skulle fortsätta med.

Tredje perioden startade, men vi hade ingen tur i att tränga igenom Backadalsförsvaret. De få bollar som vi fick på mål tog deras målvakt hand om. En bit in i perioden får vi en utvisning mot oss och i den följande pressen mot vårt mål slinker till slut deras trea in.

Nu var det inte så mycket tid kvar och vi blev tvugna att pressa på högt upp på deras planhalva. Backadalen hade ett par spelare som måste varit det gnälligaste vi nånsin mött och tyvärr lönade sig gnället. Efter att framgångsrikt lipat hos domaren fick han en av de våra utvisad igen, men då klev Torslanda fram som ett lag kämpande för varandra. Efter en tuff forechecking högt upp på deras backar snodde Ellison åt sej bollen, bröt in mot mål och i kalabaliken han ordnade, fick Otten klubban på rätt ställe och vispade in en reducering.

Tiden höll på att gå ut, men vi tog ut Calle och körde med först fem och när vi blev fulltaliga sex utespelare, i vår jakt att kvittera. Ibland funkar det, men ibland går det som det hände i kväll, bollen hamnar i vårt mål en gång till, efter en lång lyftning från halva plan. Hesa Fredrik brölade och vi hade snöpligt förlorat, trots ett stundtals riktigt bra spel.

Nu har vi bara en match kvar, mot Bergum den första mars. Vi kommer inte att gå upp av egen kraft, men det pratas om att serierna ska ändras om till hösten igen, så vi får se vad som händer.