Ett av naturens största mysterier är en sak jag tänkt på ofta. Hur i själva Arboga är det på det viset att vissa människor kan trycka i sig dubbla portioner mat, ta efterrätt och avsluta med kaffe och kaka och ändå gå ner i vikt, medan andra tittar på en bild av mat och går upp? Jag tillhör den andra kategorien, tyvärr.

 Jag är 53 år gammal och har för många kilo i övervikt, tränar två-tre gånger i veckan, spelar matcher nästan varje helg, men inte fan märks det på vågen! Jag kan i stort sett alla sorters bantning, efter ett liv i kamp mot kilona. Visst kan det verka som veckans i-landsproblem, men jag har svårt att förstå att det aldrig händer nå't positivt på viktförlustfronten.

Jag tycker om mat, där är ju ett problem, men jag tar bara en portion och den är inte jättestor. En annan grej är att jag måste äta efter träningarna och det kan bli ganska sent. Magen får jobba över frampå nattkvisten och det är nog inte så bra.

Och så är ju det här med godis...Eller ännu hellre choklad. Det är så jädrans svårt att låta bli. Jag är helt övertygad om att det finns extra mycket vanebildande ämnen i chokladen.

Nu har jag kommit till ett beslut, som går ut på att jag ska undvika allt med socker, för att se om jag kan ramla ner i vikt. Min ex-fru säger att ju äldre man blir desto svårare blir det att gå ner, men det tänker jag bevisa att det är fel. Jag ska väga mej ett par gånger i veckan och meddela resultatet här på bloggen, men bara hur mycket jag tappat, inte faktiska vikter, det håller jag för mej själv.

Jag tror på den pressen jag kan få av de som känner mej och som läser bloggen, som jag hoppas kommer med kommentarer,både positiva och negativa. Jag är rätt trött på hur jag ser ut, men kom ihåg, det är som med missbrukare i allmänhet, man hittar på de mest fantastiska ursäkter för att försvara de gånger man trillar dit. Tro mej inte när jag är översvallande positiv, då är det nå't lurt...