Så var den äntligen här, premiärdagen för bandet. Igår spelade vi och två andra band på Brännö Värdshus. Vi startade först och det var tre nervösa grabbar som äntrade scen prick halv åtta, eller som vår påannonsör Fredrik sa: -Det måste vara första gången i världshistorien ett rockband startar på utsatt tid!

Vi är ju fyra i bandet, så ni kanske undrar över att jag skrev tre nervösa...Den fjärde var jag och till min stora förvåning var jag kolugn. Jag kunde mina texter, jag visste hur jag skulle spela och vårat soundcheck hade gått hur bra som helst, så varför oroa sig...?

Allvarligt talat var jag lite orolig, för att jag inte var orolig. Det betyder att om man har lite fjärilar i magen, skärper man sig och presterar sitt yttersta. Det hade inte jag och visste inte om det var ett bra eller dåligt tecken.

Jag hade inte behövt oroa mej, det gick som på räls. Visst gjorde vi några småmissar, men det var det inga andra än vi som märkte. Det var hur kul som helst på scen och vi fick stående ovationer. Mina nervösa lagkamrater var nu hur coola som helst och vi slappade hela kvällen efter det och lyssnade på de andra banden.

Först ut var Brännö Cirkus, som bjöd på skön musik, i rock- och visstil. Där fick också min gamla bandkompis Dans son Njord äntra scen och spela två låtar med bandet, vilket han gjorde riktigt bra. Efter dem var det dags för Sista Färjan, ett bluegrassband, och de var grymt häftiga. Country and Western är inte riktigt min melodi, men det svängde ordentligt och det var svårt att inte ryckas med. Tyvärr fick jag inte höra deras version av Man of Constant Sorrow, för att jag var tvungen att sticka iväg till, hehe, sista färjan till Saltholmen.

Vi fick en mängd kommentarer efteråt, alla positiva. En kommentar var att vi lät som "Nationalteatern möter Nirvana", något som jag inte tog som något negativt, troligtvis är det för att vi har svenska texter till våra låtar. En annan var att vi är på gränsen till punk och att vi har ett eget sound som vi ska vårda.

I morgon är det arbetsdag, det är påsklov och det är skönt. Vi har visserligen många barn på Fritids, men det är roligare på loven...

förresten är det inte vi på bilden, utan Brännö Cirkus.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår kväll fick jag ett sms ifrån Marcus, basbyggaren. Basen blir klar i veckan. Jippii! Jag sänder iväg pengar på fredag, så har jag basen i mellandagarna.Gissa om det blir mycket spelande då.   För övrigt blir jag fundersam över vad som händer ...

Igår var en skön dag. Efter att ha hasat mig upp ur vår alldeles för sköna säng, åkte jag ner till Prinsgatan och Sharpers, för trimning av hår och skägg. Sharpers är som en gammaldags barberarsalong, de klipper hår men rakar skägget också. Med rakkn...

I väntan på min nya bas sitter jag och tänker tillbaka på mina gamla basar. Det går i och för sig fort, de är inte många, faktiskt bara fyra.   Min första bas var en Rickenbacker 4003. Jag köpte den på Andréasson Musik 1976. Åh, vilket instrument...

Småruggigt ute... Jag ska snart gå till jobbet. Tur att det är fredag!   För ett par veckor sedan var jag och Ceh och såg Jonas debut i Rawburt på Henriksberg. Man såg att han var spelsugen. Det visar sig nu att han är så spelsugen att han är med...

Okej, nu har jag väntat på min bas i över fyra och en halv månad. Varför?   Jo, den är specialbeställd av basbyggare från Laholm. Märket på basen är Schatz, efter huvudbyggaren och vad jag valt är en Jazzbas i Burgundy Mist. Den har två handlinda...