Något yrvaken ramlade jag ur sängen, därför att ingen väckarklocka väckte mig, utan att det stod tre barnfamiljer utanför mitt fönster och väsnades. Jag har ett dagis precis under mig och deras gård är full av klätterställningar och rutschkanor. Därför brukar det komma folk dit på helgerna, eftersom det är bara att traska rätt in och leka. Så hände igår och ljudvolymen på de små änglarna var väl ungefär 110 decibel.

Bara att kravla sig upp, alltså. Jag packade min träningsbag, åt en stående frukost, under ackompanjemang av en nu fyrstämmig klagokör utanför. Det var visst dags att gå hem och gullepluttarna var inte så nöjda över det.

Träningen gick bra, förutom att de hade skrotat en av mina favoritmaskiner. Ersättningsapparaten var en knepig historia som jag genast tyckte hysteriskt illa om. I gengäld ökade jag tyngden på en annan av mina favoriter, Latte Macchiato, kallar jag den, eftersom det står att man tränar Lat. Mach. på instruktionslappen på den. Jag ökade på till 70 kg på den. Dessutom gör jag 210 i benpress numera. Hurra för mej!!!

Eftermiddagen gick åt att se på sista föreställningen av Gaycamp med Johanna och hennes kusin Lisa. Den var bättre än premiären. men det var inte så konstigt, nu var skådespelarna varma i kläderna så att säga. Det var en hel del adlibbing och fritt agerande i den nu, men det mäktigaste var nog att se hur de unga killarna och tjejerna var tagna av stundens allvar, det var ju trots allt sista föreställningen. Stundtals strömmade tårarna fritt bland dem, vid speciellt känsliga delar av föreställningen.

Men det mäktigaste var ändå i slutet, när Johanna äntligen fick stå på scen och ta emot publikens jubel och applåder. Julia ryckte upp henne, hon hade påpassligt paxat tre platser till oss längst fram, och när hon stod där och tackade för applåderna, då erkänner jag villigt att det kom en tår av stolthet från mej. En tår förresten, en liter kändes det som.

Väl hemma så satt jag och kopplade av framför datorn en stund, men gav upp det, då jag märkte att det plötsligt tagit mig tjugo minuter att läsa Aftonbladets framsida. Ena stunden klickade jag fram sidan, nästa stund märkte jag att "gud va' skönt det skulle vara att sova nu!" Det tog alltså tjugo minuter, så efter det var det bara att stänga av, borsta tänder och lägga sig.

Pigg och utvilad vaknade jag sex i morse, så inget ont som inte...osv.

 

Kerstin

7 april 2009 20:47

Alltid lika underbart med gråtande stolta föräldrar! :o)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår kväll fick jag ett sms ifrån Marcus, basbyggaren. Basen blir klar i veckan. Jippii! Jag sänder iväg pengar på fredag, så har jag basen i mellandagarna.Gissa om det blir mycket spelande då.   För övrigt blir jag fundersam över vad som händer ...

Igår var en skön dag. Efter att ha hasat mig upp ur vår alldeles för sköna säng, åkte jag ner till Prinsgatan och Sharpers, för trimning av hår och skägg. Sharpers är som en gammaldags barberarsalong, de klipper hår men rakar skägget också. Med rakkn...

I väntan på min nya bas sitter jag och tänker tillbaka på mina gamla basar. Det går i och för sig fort, de är inte många, faktiskt bara fyra.   Min första bas var en Rickenbacker 4003. Jag köpte den på Andréasson Musik 1976. Åh, vilket instrument...

Småruggigt ute... Jag ska snart gå till jobbet. Tur att det är fredag!   För ett par veckor sedan var jag och Ceh och såg Jonas debut i Rawburt på Henriksberg. Man såg att han var spelsugen. Det visar sig nu att han är så spelsugen att han är med...

Okej, nu har jag väntat på min bas i över fyra och en halv månad. Varför?   Jo, den är specialbeställd av basbyggare från Laholm. Märket på basen är Schatz, efter huvudbyggaren och vad jag valt är en Jazzbas i Burgundy Mist. Den har två handlinda...