16:30, Alelyckan, match mot GTIF med Namelosers. Det har blivit en hel del matcher nu, på sistone. Jag har faktiskt nästan glömt att man kan skriva om något annat på den här sidan, kanske är det tråkigt för er, men å andra sidan är ju ingen tvingad att läsa och jag gillar VERKLIGEN innebandy! (Nööörd...)

GTIF började att snurra runt oss i en hiskelig fart och de avlossade en massa skott mot mej. Det tog inte alls lång tid för mej att bli sjöblöt av svett, men jag höll nollan! Efter fem minuter fick vi låna bollen ett ögonblick och då lade vi 1-0. Inte alls snällt och framför allt väldigt orättvist. Ny femminuters press och sedan fick vi låna bollen ett ögonblick och då lade vi 2-0. Definitivt inte rättvist.

Nu var GTIF:arna lätt skärrade och efter avspel slarvade de i ett uppspel, vi snodde bollen och si! 3-0 var ett faktum. Strax efter deras obligatoriska femminuterspress snodde en av våra grabbar lite övermodigt bollen, gick på mål och krånglade in den, 4-0...

Halvtidsvila och vi hämtar andan, klappar om varandra och är lite förundrade över den konstiga matchbilden. Andra halvlek börjar och GTIF fortsätter att mala på, fast beslutna att börja lägga mål, men jag måste vid det här laget gjort ett trettiotal räddningar och jag kände mej i bra form. Vad händer härnäst tror ni? Precis, helt rätt, vi får låna bollen, går upp och stänker in

5-0.

Men säg det flyt som varar, någon gång måste väl allt GTIF:s slit bära frukt. Efter att jag stoppat ett skott går bollen ut till en ytter på högerkanten, nära mittlinjen, han skjuter, bollen studsar på mej och vid min högerstolpe står en motspelare ochtrycker in bollen i mål. Enligt mej hade han hög klubba, jag såg bladet i ögonvrån, men Ture, domaren godkände målet. Inget att göra, 5-1.

Trycket tog inte slut mot vårt mål bara för de hade reducerat, nej, de var äregiriga, våra motståndare och hade satt sej i sinnet att försöka vinna matchen. Otrevliga typer...Fast på plan var det väldigt rent spel, jag tror det var en utvisning på hela matchen. Nå, det tog inte så jättelång tid förrän GTIF:arna var alldeles för nära igen, faktum var att en stod i målgården när ett skott kom och studsade på honom, in i mål. Ture blåste för mål och jag fick ett lätt utbrott, sade en del saker som inte var så bra, men Ture skakade beklagande på huvudet, menade att han inte kunde se allt som hände på planen, vilket faktiskt är sant. Men är man sur så är man och då tänker man inte logiskt. Jag muttrade: " Nåt kan du väl försöka se i alla fall," fast tyst, så jag inte skulle få en idiotisk utvisning på mej.

Tack och lov blev det inte fler mål, utan vi stod upp tiden ut mot den aldrig sinande anstormingen. En lyckad dag i Alelyckan, jag räknade ut att jag hade en räddningsprocent på 95%. Det är inte ofta. Nu är jag trött och ska ta en kopp té och sedan lägga mej och läsa en bok.

I går kväll regnade det, det var kallt och det kändes som en perfekt hemma-

kväll. Vad gjorde jag då? Jo, tio minuter i sex står jag nere i Majorna och väntar på skjuts till mitt fredagsnöje. Skulle jag ut och ta en bägare med polarna? Kanske en bio med någon vän varelse av det motsatta könet? Nej, det var dags att åka en fyramilssväng till den lilla, pittoreska samhället Skepplanda för att spela en match i innebandy.

Bilen kom, med Putte och Henke, över till Hisingen för att hämta Nicklas och sedan raka vägen till vårt mål. Efter omklädning och snabb genomgång av Otten var det dags att beträda planen i Skepplanda idrottshall.

Jesus, vad liten den var! Då pratar jag inte om samhället, utan just planen, minst fem, sex meter kortare än vanligt. Den såg ut att vara någon meter smalare också. Vi skulle möta Skår, ett lag vi slog enkelt i höstas, men det skulle inte ske idag, det var vi alla säkra på. Fördel av hemmabana kan ibland vara avgörande och dessutom såg de ut att ha nya spelare i laget.

Matchen kom igång och båda lagen kände sig för, som två boxare som letar blottor, fast utan att försöka slå varandra förstås. Sju, åtta minuter in i matchen får Otten en läcker passning, snurrar upp sin försvarare och klappar till. Målvakten sprattlar till, men till ingen nytta, 1-0 till oss och vi kände oss en smula säkrare.

En bit in på andra perioden hade vi ökat till 3-0. Då beslöt sig domarna att de hade för lite uppmärksamhet och började visa ut spelare till höger och vänster. En rejäl förvirring uppstod och när alla utvisningsminuter retts upp av det stackars sekretariatet, stod det fyra Skårspelare och tre Torslanda-

iter på plan. Vi fick spela så i över tre minuter, men det gick bra, jag fick göra en del intressanta räddningar.

Precis när vi blivit fulltaliga fick vi till en kontring och ökade upp ledningen till 4-0, men Skår hade ändå inte gett upp. I ett anfall strax efter skjuter de ett skott från åtta meter, jag är skymd och bollen smiter in vid min bortre stolpe. Inte mycket att göra åt. Perioden avslutas ändå att vi lägger ett mål till.

Nu är det så att man ska inte tro att matchen är över, bara för att man har en hyfsad ledning. Vad händer i tredje om inte en upprepning av matchen mot Surte, vi faller tillbaka och låter Skår ta över lite. De utnyttjar mer att de är vana vid den lilla planen, tar emot studsar från kortsidan, skjuter mer och hittar varandra bättre. Deras målvakt lyfter sej också ett snäpp, från bra till bättre. Just då bestämmer jag mej för att göra ett par tavlor. Först går jag ut för att plocka ner en lyrboll, men har balans på fel fot och trampar utanför målområdet med båda fötterna. Frislag till Skår som inte resulterar men en minut senare kommer nästa tavla. Ett av våra uppspel bryts, Skår vänder snabbt och deras center kommer nästan fri, har Nicklas i rygg. Centern slår ett snabb boll mella benen på Nicklas, jag har gått ner för att täcka så mycket jag kan av målområdet och då smiter bolljäveln in mellan mina ben också. Skit...Nicklas var vänlig nog att ta på sej målet, men jag vet bättre. Tack i alla fall, grabben.

Nu visar Torslanda sin styrka som lagspelare. Inga sura miner, Andreas kommer fram till mej direkt och peppar mej, det är lugnt grabben, det gör inget, kör på! Vi fortsätter, men Skår har fått blodad tand. Strax efter rullar de upp vårt försvar,efter vi fått en underlig avblåsning mot oss. 3-5 och nu är vi ordentligt skärrade. Dags för timeout, Otten manar till lugn och att vi måste komma tillbaka till vårt spel.

Det hjälper en stund, men så i en tilltrasslad situation framför mål, mitt tyvärr, kommer ett skott som touchar en av våra backar. Bollen ändrar riktning och smiter förbi min vänsterhand med någon millimeter. 4-5, glada Skårspelare och något konfunderade Torslandaiter. Vi tog oss samman dock och tog över igen, etablerade press mot deras mål. Skårs målvakt valde då att göra flera spektakulära räddningar just då, men pressen gav ändå utdelning, genom en utvisning av en Skårspelare. Tre minuter kvar och nu spelade vi en bländande stund av power play, bollen fördes runt Skårs planhalva, utan att de hade någon möjlighet att bryta. Det snabba spelet bar frukt, de fyra försvarande sjönk ner och så fick Bamse en lucka, mitt i banan. Han klappar till och äntligen ser målvakten mänsklig ut, flaxar förgäves och så står det 6-4.

Det var lättade medspelare som klappade om en glad målskytt, samtidigt åker Otten ut för en tveksam grej efter avblåsning, så sista en och en halv spelar vi box play. Skår tar ut målvakten, men de verkar uddlösa, plötsligt. De kommer aldrig till skott och vi vinner till slut.

Vi var lättade efteråt, i det stora hela var vi det bättre laget, men Skår var inte heller samma lag som i höstas, tvärtom var de riktigt bra stundtals. En seger igen för ett lag med go' känsla just nu. Resan hem blev ganska trevlig, till slut. Nu väntar återigen ett inhopp i Namelosers, då Niclas har teve-inspelning idag. Det är dags halv fem och motståndarna är GTIF.