Hur ofta skriver jag om innebandy på den här bloggen? Ofta! Så ofta att jag känner mej som en nörd. Fast å andra sidan är jag väldigt mycket ute på nätet, så det är kanske inte helt fel, att jag är en nörd alltså.

Så, inte ett inlägg utan innebandysnack, här är dagens dos. Vi möter Skår på fredag, ett lag som ligger efter oss i tabellen. Vi slog dem övertygande i höstas, men det betyder ingenting på fredag. De har spelat jämnt med Surte och slagit Biskopsgården, som vi slog med nöd och näppe i höstas. Nu tror jag inte att våra grabbar grips av nån hybris och tror att det blir en lätt match, utan om vi spelar som vi gjorde mot Surte, så är det säkert. Hoppas jag.

En rolig detalj som jag tänkt på är att sedan jag börjat i Torslanda har jag fått röra på mej lite längre än Alelyckan vid bortamatcher. Det är ingenting jämfört med Björn, min son. Under hans aktiva tid inom friidrott, reste han runt på tävlingar i Stockholm, Uppsala, Gävle, Borlänge osv. Jag får möta de mer modesta samhällena Ale, Bergum, Gråbo och Skepplanda. Men resorna är roliga, mycket snack om allt möjligt i bilen.

Jag slutar halv fem på fredag. Det blir lite tajt att hinna. Om jag blir uttagen, förstås. Men det har känts bra, både på träningarna och de två senaste matcherna.