Idag mötte vi Floda borta, uppe i Gråbo. Det var känslan av en måstematch för oss, vi måste ta poäng för att hålla jämna steg med de tre i toppen. Förresten, Lindås är det inte så mycket att göra åt nu, men om vi tar poäng av Floda och Backadalen, så är vi med.

Vi gick ut med inställningen att spela vårt spel och inte tillåta Floda att föra matchen och det tyckte jag vi lyckades bra med. Floda var inte dåliga, absolut inte, det såg ut som en bastant köttmur som vi stångades mot i våra anfall. Sedan ställde de om snabbt, men då var våra backar snabbt med och blockerade skottvägar och gav inte motståndarna någon tid till något riktigt ordnat spel. Kort sagt, det var två jämbördiga lag som möttes därute. Efter två perioder stod det fortfarande 0-0 och det kändes som vi hade lika stor chans som dem att avgöra.

Naturligtvis händer det som inte får hända. Med drygt två minuter kvar på matchen får Floda ett frislag. Ett par sekunders ouppmärksamhet och en blixtsnabbt lagt frislag och så satt den! I fel bur. Det var två minuter och tolv sekunder kvar av matchen, vi spelade med sex utespelare den sista minuten, men tyvärr, ingen utjämning.

Att förlora med 0-1 mot ett så bra lag som Floda är egentligen inget att skämmas över, men det kändes surt, det måste erkännas, för egen del. Att hålla nollan i över femtiosju minuter och göra en bra match, tyckte jag själv i alla fall, men sedan åka på ett skitmål i baken. Faan! Hade de gjort det i början på matchen, då hade det känts bättre, att veta att jag inte släppte in något mer. Nu känns det bara jobbigt.

Vi spelade riktigt bra hela tiden ut, trots allt. Det var inspirerande att se hur de andra kämpade och slet därute och om jag får tänka efter en stund, kommer jag nog att vara rätt nöjd ändå.

Fast inte just nu, låt mej sitta här och sura en stund till...