Ni kan inte ana hur gott det är med ett glas Caol Ila just nu. Eller kan ni det? Med ett par droppar vatten i, så förstår man att whisky betyder livets vatten. Det blir bara det här glaset, jag ska spela två matcher i morgon.

Torslanda har seriematch kl. 17:00, jag ska stå, men dessutom ringde Niclas från Namelosers. Han har teve-inspelning i morgon och kan inte stå. Jag sa okej, men ångrade mej lite då jag upptäckte att matchen i Alelyckan var 10:40. Inget nattsudd för mej alltså.

Jag sitter just nu och slötittar på Painkiller Jane. Ingen direkt höjdare, men den är bra som bakgrund för skrivandet. Jag har börjat att se Eragon på dvd, men har ett stort motstånd att komma in i den. Hela filmen stinker av omogen fantasy.

Kanske den blir bättre om jag tar en liten Caol Ila till.

...jag har fått reda på min nya lön, äntligen! Förhandlingsproblem har dragit ut på tiden och lönen blev inte klar förrän i går. Under tiden man gått och väntat har dumma tankar ramlat runt i skallen och försurat tillvaron. Varför ska det ta så'n vansinnigt lång tid, vill de inte ge oss någon löneökning alls, eller? Andra stadsdelar har fått, men inte vi...

Nåväl, igår var jag inne hos rektor och fick reda på min nya lön. Öh, va?.. pust, men allvarligt...är det riktigt?! Kort sagt, det var mycket mer än jag förväntat mej, MYCKET mer. Hur mycket tänker jag inte säga, men det var så jag nästan tappade fattningen. YAY!

Efter en stunds lätta glädjeyttringar, kommer naturligtvis eftertankens kranka blekhet upptill ytan. Det finns en del hål att fylla med det eventuella överskott nettolönen ger, lite skulder och nödvändiga inköp. Förhoppningsvis ska jag kunna spara lite ocså, till Irlandsresan i sommar. Dessutom har jag inte varit hos tandläkaren på över sex år, jag har inte haft råd, så det får bli en prioritering i år.

Jag glömde en annan rolig grej, jag får nio månaders retroaktiv lön i februari. Det blir en del tusenlappar extra nästa månad...

Idag mötte vi Floda borta, uppe i Gråbo. Det var känslan av en måstematch för oss, vi måste ta poäng för att hålla jämna steg med de tre i toppen. Förresten, Lindås är det inte så mycket att göra åt nu, men om vi tar poäng av Floda och Backadalen, så är vi med.

Vi gick ut med inställningen att spela vårt spel och inte tillåta Floda att föra matchen och det tyckte jag vi lyckades bra med. Floda var inte dåliga, absolut inte, det såg ut som en bastant köttmur som vi stångades mot i våra anfall. Sedan ställde de om snabbt, men då var våra backar snabbt med och blockerade skottvägar och gav inte motståndarna någon tid till något riktigt ordnat spel. Kort sagt, det var två jämbördiga lag som möttes därute. Efter två perioder stod det fortfarande 0-0 och det kändes som vi hade lika stor chans som dem att avgöra.

Naturligtvis händer det som inte får hända. Med drygt två minuter kvar på matchen får Floda ett frislag. Ett par sekunders ouppmärksamhet och en blixtsnabbt lagt frislag och så satt den! I fel bur. Det var två minuter och tolv sekunder kvar av matchen, vi spelade med sex utespelare den sista minuten, men tyvärr, ingen utjämning.

Att förlora med 0-1 mot ett så bra lag som Floda är egentligen inget att skämmas över, men det kändes surt, det måste erkännas, för egen del. Att hålla nollan i över femtiosju minuter och göra en bra match, tyckte jag själv i alla fall, men sedan åka på ett skitmål i baken. Faan! Hade de gjort det i början på matchen, då hade det känts bättre, att veta att jag inte släppte in något mer. Nu känns det bara jobbigt.

Vi spelade riktigt bra hela tiden ut, trots allt. Det var inspirerande att se hur de andra kämpade och slet därute och om jag får tänka efter en stund, kommer jag nog att vara rätt nöjd ändå.

Fast inte just nu, låt mej sitta här och sura en stund till...

Jag har kommit hem från Frölunda kulturhus, där mina flickor, jag och en hel drös andra har sett och lyssnat på premiären av Julias musikal. Den heter "Det händer inte mej" och är dramatisering av hennes tid med sin cancer. Dramatisering förresten, det är dramatiskt nog att veta att man har det.

Kort och gott, det var en jävligt bra föreställning, med tonåringar i rollerna, vilka de genomförde med bravur. Jag pratade med mina flickor efteråt och de var nöjda alla tre, för att inte tala om imponerade av hela föreställningen. Det var proffsigt rätt igenom. Snyggt jobbat Julia!!!

Så där, nu är det dags att sätta igång igen. Träningen börjar på måndag och faan vad jag längtar efter den! Jag har märkt att jag blivit rastlös de kvällar jag inte haft träningen, men jag har inte gjort något extra, förutom att vara ute och gå en del. Jag har vilat upp mina knän, som var rätt slitna efter hösten.

Veckan som kommer har jag ledigt och det ska bli skönt. Jag har inget speciellt inbokat, utom på torsdag, då mina flickor och jag ska se premiären på Julias nya musikal. Annars blir det träning och fika nere på stan.

Jag håller på och samlar ihop prylar jag inte använder, för att avyttra dem. Det är inte klokt vad saker man samlar på sej under årens gång. Serietidningar som jag läst en gång och sedan lagt undan, böcker som jag fått och inte är intresserad av, kläder som jag inte kommer i längre och inte lär göra det heller. Det finns en massa andra grejor också, men det får bli till utrensning nr. 2.

Just det, videofilmer till förbannelse har jag också. Nu när det finns DVD finns det ingen anledning att spara på dem. Kanske jag kan sälja av dem nere på Dolores eller så.

Jag fick visst något att göra nästa vecka i alla fall.