Något yrvaken ramlade jag ur sängen, därför att ingen väckarklocka väckte mig, utan att det stod tre barnfamiljer utanför mitt fönster och väsnades. Jag har ett dagis precis under mig och deras gård är full av klätterställningar och rutschkanor. Därför brukar det komma folk dit på helgerna, eftersom det är bara att traska rätt in och leka. Så hände igår och ljudvolymen på de små änglarna var väl ungefär 110 decibel.

Bara att kravla sig upp, alltså. Jag packade min träningsbag, åt en stående frukost, under ackompanjemang av en nu fyrstämmig klagokör utanför. Det var visst dags att gå hem och gullepluttarna var inte så nöjda över det.

Träningen gick bra, förutom att de hade skrotat en av mina favoritmaskiner. Ersättningsapparaten var en knepig historia som jag genast tyckte hysteriskt illa om. I gengäld ökade jag tyngden på en annan av mina favoriter, Latte Macchiato, kallar jag den, eftersom det står att man tränar Lat. Mach. på instruktionslappen på den. Jag ökade på till 70 kg på den. Dessutom gör jag 210 i benpress numera. Hurra för mej!!!

Eftermiddagen gick åt att se på sista föreställningen av Gaycamp med Johanna och hennes kusin Lisa. Den var bättre än premiären. men det var inte så konstigt, nu var skådespelarna varma i kläderna så att säga. Det var en hel del adlibbing och fritt agerande i den nu, men det mäktigaste var nog att se hur de unga killarna och tjejerna var tagna av stundens allvar, det var ju trots allt sista föreställningen. Stundtals strömmade tårarna fritt bland dem, vid speciellt känsliga delar av föreställningen.

Men det mäktigaste var ändå i slutet, när Johanna äntligen fick stå på scen och ta emot publikens jubel och applåder. Julia ryckte upp henne, hon hade påpassligt paxat tre platser till oss längst fram, och när hon stod där och tackade för applåderna, då erkänner jag villigt att det kom en tår av stolthet från mej. En tår förresten, en liter kändes det som.

Väl hemma så satt jag och kopplade av framför datorn en stund, men gav upp det, då jag märkte att det plötsligt tagit mig tjugo minuter att läsa Aftonbladets framsida. Ena stunden klickade jag fram sidan, nästa stund märkte jag att "gud va' skönt det skulle vara att sova nu!" Det tog alltså tjugo minuter, så efter det var det bara att stänga av, borsta tänder och lägga sig.

Pigg och utvilad vaknade jag sex i morse, så inget ont som inte...osv.