Kära blogg! Det var nu en vecka sedan jag skrev i dej och vad kan det bero på? Hmmm...kanske att det varit en riktigt tråkig vecka på jobbet och att livet suger i största allmänhet. Inte!!! Nä, det har varit en vecka fylld med aktiviteter morgon och kväll, så jag har inte haft tid, eller varit för trött för att skriva.

Vi har haft avslutning på vårt Astrid Lindgren-tema i skolan och barnen har fått visa upp sina alster för föräldrarna. Vi hade avsatt torsdag kväll till detta och kringaktiviteterna inbringade ett netto på 8000:-. Hälften av det går till vår fadderby i Bolivia och hälften ska våra ungar använda till något roligt.

Så har det ju varit skoj på träningarna också, ja, så skoj man nu kan ha på träningar. Jag är ju en ganska lättroad person så jag har alltid roligt. Martin var tillbaka igen, efter en tids influensa, (det är vad han säger, men han har ny tjej, så jag tror att det var något annat han var drabbad av.) ;) Till syvende og sist är det alltid roligare med två målvakter på träningarna.

Helgen har varit lugn, förutom idag då. Tidigt i morse packade jag min trunk och drog iväg till de östra stadsdelarna, för gissa vad?  Precis! Innebandymatcher i Alelyckan. Observera att jag skrev matcher, jag fick stå för Namelosers på förmiddagen, eftersom Niclas var ute och reste igen. Hur fan har han råd, först London och sedan Spanien? Jag har knappt pengar att komma över Mölndals stadsgräns...

När jag stod och väntade på buss 78 på Gamlestadstorget, där förresten fåglarna flyger uppochned för att inte avlida i akut tristess när de ser eländet, började det naturligtvis att regna, rejält. Jag hade optimistiskt nog tagit lågskor på mej och det var inte lyckat. Jag måste sett ut som om jag övade inför Lets Dance, när jag trippade mellan vattenpölarna.

Skit samma, eftersom jag tenderar att bli långrandig, jag kom fram, bytte om och gick ner. Vi värmde upp och vi var två femmor, för en gångs skull. Vi skulle möta Formsvacka, som fullständigt demolerade Tobias förra gången vi mötte dem, så en viss spänning låg i luften. Samma domare som förra mötet var det också, Evert, vilket inte gjorde Tobias så glad.

Matchen kom igång och vi började avvaktande och lät de andra spela runt bollen, utan att de kom till några farligheter. Efter några minuters kännande på varandra, så kom vi igång, fick ett anfall som resulterade i att vi stänkte in 1-0. Hurra och glada miner, men tyvärr så slutade inte matchen där. Formsvacka pressade på och tryckte in en kvittering bakom mej och inte nog med det, efter att mina backar spelat underligt, minst sagt, så åker till slut Patrik på en utvisning. En och en halv minut håller vi emot, sedan lägger Formsvacka 1-2.

Andra halvlek och nu kommer ett sammanbitet gäng in på plan, fast beslutet att ändra på siffrorna. Spelet böljar fram och tillbaka, jag känner att jag har god kontroll på bolluslingen och håller tätt bakåt. Gnetspelet visar sig vara en källa till allmän förnöjelse, för oss iallafall. Vi kommer närmare och närmare deras mål och till slut ligger kvitteringen i nätmaskorna bakom deras,generellt mycket bra, målvakt.

En viss press mot mitt mål uppstår naturligtvis efter detta, men med hjälp av några utvisningar flyttas spelet över till deras planhalva. Vi fick dock inte in någon mer boll, utan matchen slutade oavgjort. Faktum är att det var många konstiga resultat idag, i Namelosers serie. Åketorp som leder 4A förlorade mot Angry Alabama och Åhboys, tvåorna i serien, torskade mot St. Brevett.

En paus uppstod nu för mej, eftersom min match med Torslanda inte började förrän 15:00. Den fyllde jag med att fika och titta på mitt gamla gäng, Kungskorparna, när de mötte Hofarna 2. Inte mycket att orda om, utom att Mogges brorsa Cliff var med för första gången och det slutade med att ambulansen fick komma. Efter en taclkling som fick Cliff att falla över sargen landade han så olyckligt att han skar upp ett åtta centimeter långt och någon centimeter djupt sår i knäet. Det såg rätt så äckligt ut, lite grann som råbiff...

Nu var det dags för vår match, mot Hitmedbucklan. Vi hade spelat oavgjort mot dem i höstas, men jag hade en go' känsla inför matchen. Vi hade två femmor och dessutom var Martin med som målvakt. Jag skulle börja i målet, bestämde Johan och det kändes bra.

Vi kom igång och spelade runt bollen mellan oss. Det kändes lätt upphetsande också, för Hmb. var inte alls dåliga och kom i flera anfall. De sprang gärna runt och letade luckor att skjuta i, men jag hade god koll på dem. En av dem sade att jag täckte alldeles för bra och det kändes riktigt gott. Vi får också in det första målet, efter lätt kalabalik framför deras mål.

Tyvärr tar det inte lång tid innan de kvitterar, på ett friläge.  Inte mycket att göra, men vi kör på som Torslanda brukar, utan att bry oss om några bakslag. Paus och Johan samlar oss, säger att bara köra på. Jag får fortsätta i målet och det kändes bra. Efter tekning för andra halvlek, sätter vi igång och spelar riktigt bra en stund.

Säg det som varar, naturligtvis ska det hända något som rubbar cirklarna. Henke L. åker ut för slag och bara en halvminut senare få vi en utvisning till, för felaktigt avstånd vid frislag. Nittio sekunder tre mot fem låter kanske inte mycket, men jävlar vad långt det är. Vi reder dock ut det, jag lyckades igen med att vara där jag behövdes. Strax efter vi får in Henke igen, bryter han ett anfall och skicka upp bollen till en frispringande Otten, som hur säkert som helst vispade in bollen över målvakten. Mål är alltid kul att få, men mål i box play är nåt speciellt.

Vi ökade på med mål av Henke S. och Henke L. och nu kändes det rätt säkert. Henke S. var dessutom på ett glatt spelhumör och ibland är det tillräckligt för att allt man vill ska hända också händer. I ett trängt läge vispar han till bollen med en backhand och självfallet går den in.

Nu har vi kontroll på hela matchen, men Hmb lyckas ändå få in ett mål till, ett som jag inte är så nöjd med. De bryter ett uppspel och en av dem får öppet läge i bästa position, fyra meter från mål. Han skjuter och jag känner bollen stryka min underarm och studsa in i mål. Jag gick ändå ut för att täcka av skottvinklar, men nog fan hittade han en lucka. Alltnog, det var det sista som hände i matchen och vi hade vunnit, med 5-2. Igen mycket rättvist och vi spelar riktigt bra på alla positioner. Jag vill ge alla med beröm godkänt efter dagens batalj och bra snack från bänken också.

Nu är jag äntligen klar med den här dagens blogg. Nu kommer snart mina flickor över och vi ska ha en av våra go'a filmkvällar. See ya!!!