I eftermiddags var det dags för Torslandas sista match i serie 5A, mot Bergums IF, i Lundby Strand. Tyvärr skulle jag inte spela, utan hade blivit draftad till sekretariatet i stället. Jag hade hellre spelat.

Pålle, som dras med en envis förkylning, skulle dela jobbet med mej idag. Vi satte oss till bords, så att säga och matchen blåstes igång. Tio sekunder senare var det dags att stoppa klockan, eftersom Torslanda hade gjort 1-0. Sedan tog det inte så långstund förrän vi stoppade klockan igen, men då var det dags för Bergum att kvittera. Inte nog med det, de tog ledningen också. Just då spelade vi rätt virrigt och jag såg på mina lagkamrater att de  var rätt missnöjda med sig själva.

Alltnog, vi kvitterade innan paus och sedan fortsatte vi på den insatta vägen, med snabba,rappa mål och fint spel. Tyvärr hade Bergum också samma idé som oss och gjorde sitt bästa att hålla jämna steg med oss. Efter två perioder stod det 8-5 till oss, men det kändes inte helt på den säkra sidan än. Jag satt och led med Calle också, han hade blandat riktigt fina räddningar med riktiga bottennapp och får ta på sej några av deras mål. Jag såg på långt håll att han absolut inte var nöjd med sin insats.

Tredje perioden och spelet fortsatte att bölja fram och tillbaka. Vi gjorde mål och de gjorde mål, vi gjorde mål igen och vad gjorde de? Precis, de svarade med mål. Fast då var festen slut för deras del. Inga mer mål behövde Calle släppa till och han avslutade matchen riktigt bra. Vi å andra sidan mäktade inte med mer än ett till innan Fredrik tjöt, så matchen slutade 11-7. Målrikt så det förslår.

Om man summerar det hela så var vi det bättre laget och skulle nog ha satt några baljor till, det var fina lägen som brändes i ivern över att få trycka in bollen. Sedan var det ett Bergum som inte gick att känna igen från förra matchen, de kämpade mer som ett lag och var mycket mer effektiva och farliga i sina avslut. Faktum är att jag är lite förvånad över att de inte tagit fler än tre poäng i årets serie, deras spel visar att de kan stå upp mot flera av lagen.

Jag såg nu att Surte gör sitt för att komma ifatt vår överlägsenhet i målskillnad, de spöade Surd med 18-3! Vinner de över Skår imorgon med 17 mål är de förbi oss. Kanske är det läge att åka till Ale gymnasium och heja på Skår, för en gångs skull.

Vad kan få en vuxen man att krypa ur sängvärmen en tidig lördagmorgon och resa med de kommunala färdmedel som står till buds? Ni fattar ju, innebandy på Alelyckan 1, detta tempel för amatörbandy, där testosteronet ligger tät som dimma.

Jag är naturligtvis inget undantag, utan redan kvällen innan hade jag packat min nya trunk med mina kläder och så glad i hågen riktade jag in min färde mot tidigare sagda plats. Jag måste säga det igen, men fy fan vad tråkig Gamlestadstorget är! Medan jag väntade på buss 78 såg jag flera av de andra väntande gå in i statisk chock av ren uttråkning. Eller inte...

Vi mötte Svenska Bil i morse, ett lag vi slog med 5-2 i höstas. Två av mina gamla polare från Flatås Måleri spelar med dem och vi snackade ett ögonblick innan matchen. De var inställda på att spöa oss ordentligt, men jag kände inte att så skulle bli fallet. Det började bra med att vi lade 1-0 och hade bra koll på spelet, men långsamt tog SB över och både kvitterade och lade ett ledningsmål, innan vi vaknade och insåg stundens allvar. Vi började trycka på igen, men då blandade sej domarna i spelet, fast inte som de borde.

Svenska Bil hade ett antal rätt råbarkade typer med i laget, nya sedan sist och de satte igång med efterslängar och tjuvnyp, när det inte gick så bra på plan. Tyvärr var det så att de måste också varit domarnas hemliga kompisar, för de fick inte ens tillsägelser över vad de höll på med. Naturligtvis faller vi in i deras hårda spel och voìla! blir det varningar och någon onödig utvisning. Vi lyckas innan detta trycka in två mål, men sedan är det bara gnäll och kaos på plan, sura miner och efterslängar. Värst av dem alla är deras nr. 5, en rakad grabb som såg ut som han kommit direkt från gänggymmet i Hammarkullen. Otrevligare människa får man leta efter.

SB får ett frislag, Nicke tar bollen och för upp den till deras avspelspunkt, då femman kommer upp bakom honom och slår undan bollen, varpå Nicke får två minuter för fördröjande av spelet. Domaren står tre meter därifrån och ser alltså inte vad som händer! Jag brukar inte bli så arg under spel, men det här gjorde mej svinirriterad och jag skrek på den minst sagt halvsovande misstaget till domare och undrar hur fan han dömer, men som vanligt hjälpte det inte. SB får spela power play i två minuter och naturligtvis kvitterar de, visserligen med hjälp av Nisse, men ändå!

Jag kunde inte släppa hur inkompetent domaren var och kände för första gången under matchen att risken var stor att vi kunde tappa den, tack vare honom. Tack och lov kommer det en befrielse, i form av Otten, som vid ett frislag, snabbt skjuter i en lucka och sätter en ny ledningsboll, en ledning som vi behåller tiden ut. En stark känsla av lättnad kröp över mej, över att vi hade tagit två goa poäng, trots att domarna försökte stoppa oss. Ytterligare en 3-3-match hade känts som en ren förlust, för vi var klart bättre än våra motståndare, större delen av matchen.