Idag efter jobbet hastade jag mej hem och slängde ifrån mej mina jobbattribut, väska och nycklar, för att sedan rusa iväg till bussen. Jag skulle ta mej till Bengans på Stigbergstorget, för jag hade hört att In Flames skulle vara där och signera sin nya platta.  Eftersom jag ändå skulle köpa den, varför inte få deras autografer på den?

Signeringen skulle börja fem. Jag slutade halv fem, så ni förstår varför jag kände mej lätt stressad. Jag ville komma dit lite innan, för att få en hyfsad plats i ledet. Nåväl, det tog lite  längre tid med de kommunala färdmedlen än vad jag hoppats på, så jag kom till Stigbergstorget fem över fem.

En härlig syn mötte mej när jag steg av spårvagnen. En kö som sträckte sig tjugo meter utanför ingången till Bengans. Ja, vafan hade jag väntat mej egentligen, en kö på tjugo meter inne i affären? 

Efter en halvtimmes köande hade jag bara fem meter kvar, till ytterdörrarna...Ett ögonblick tänkte jag att det var meningslöst att stå där, varför inte skita i det hela och gå hem? Men, å andra sidan, jag hade ju stått där en halvtimme, varför inte härda ut och stå där en halvtimme till?

Dessutom var det jag och fyrahundra till, alla minst trettio år yngre än jag, så jag kunde ju inte bara ge upp och låta dem tro att den malplacerade gubbjäveln inte hade någon uthållighet.

Plötsligt släppte den krypande kön sitt snigelliknande tempo och så med ens var jag inne i butiken. Jag kom överens med en tjej som stod bakom mej att vi skulle turas om att gå och köpa plattan och hålla varandras platser i ledet under tiden. Allt gick som på räls och så var jag med ens framme vid podiet där In Flamesarna satt.

Nu ska jag berätta en liten hemlighet. De såg ut som helt vanliga människor, fast med mer skägg, hår och tatueringar, förstås. När jag kom fram och höll upp cd:n för dem att skriva på, såg de ut som om de egentligen ville fråga om det var för någon av mina barn jag stod där. Tänk vilka förutfattade meningar många har, en man i femtioårsåldern lyssnar ju inte på death metal, eller hur? Eller så är det jag som har förutfattade meningar och tror att alla yngre har förutfattade meningar och tror att vi inte lyssnar på death metal. Ehhh, någon som fattade det sista? 

Nu sitter jag och laddar in cd:n på min mp3, för en första lyssning i sängen,  innan jag somnar in. I morgon är det dags för en miniturnering i Stampens sporthall. Vi ska möta VFFK och Göteborgs IBK. Rapport kommer...?