Jag har ungefär femhundra LP i ett av mina bokskåp. Min första platta köpte jag -66 och det var Beatles, förstås. Efter det ramlade det på som sagt.

Nu var det dags för ännu en topp-10 lista, ämne denna gång: Favoritplattor med engelska artister...

1. Beatles: The White Album.   Det kunde ha varit Abbey Road eller Sergeant Pepper eller Rubber Soul. Beatles var vägbanare för all popmusik i modern tid och nyskapare. En ny platta med Beatles var alltid värd att vänta på. Ledsen när de gick skilda vägar var jag också.

2. David Bowie: Ziggy Stardust.  Första gången jag hörde den här plattan blev jag såld. Att han förutom gjorde underbar musik, tillförde han en teatralisk del och fick till fantastisk underhållning. Man kan kalla honom glamrockens fader, tycker jag.

3. Queen: Queen 1.  När Malmsjö Musik låg i närheten av Kungsportsplatsen och sålde både skivor och instrument, brukade jag gå dit och gratislyssna. Ofta var det så att jag gick efter omslaget på skivor vid testandet av ny musik och Queens första platta hade ett fräckt omslag, med Freddie Mercury i strålkastarsken. Musiken var tio gånger häftigare och jag köpte plattan efter bara första låten. Jag blev inte besviken på resten heller.

4. Jethro Tull: Aqualung.  En klasskamrat på gymnasiet spelade plattan för mej och den satte sig utan några problem. Blandningen av blues, rock, folkmusik och dessutom kryddad med flöjt var oemotståndlig.

5. Led Zeppelin: Zoso.  LP:n med de obegripliga symbolerna. Hårdrock med melodi och intelligens och med Robert Plant. När jag var tonåring ville jag bli som han. Tänk så långt ifrån jag kom...

6. Moody Blues: Every Good Boy Deserves Favour.  Melodramatisk musik som är svår att placera i ett fack. Lite symfoniskt, men med rockinstrument och berättande texter. Eller...?

7. Cat Stevens: Tea For The Tillerman.  Vilka minnen jag har av den här skivan..."suck!" Ni fattar ju att det var flickor inblandade i de minnerna, eller? Innan Cat blev grubblande och religiös gjorde han ett par av de vackraste låtarna jag vet. De flesta ligger på den här plattan.

8. Mott the Hoople: Mott.  Grabbarna som var kompisar med David Bowie. Han gjorde en hitlåt åt dem men den här skivan visade att de var grymt bra på att göra det själva.

9. Nazareth: Rampant.  Klassisk engelsk rock, men den här plattan blev lite speciell, därför att jag såg dem på Liseberg. Det var en kanonspelning, men det roligaste var nog två tanter som satt på första raden. När någon undrade vad de gjorde där sade de att det var så roligt att man lagt ett väckelsemöte på Liseberg. Förstår ni, väckelse, Jesus, Nazareth...

10. Supertramp: Crime of the Century.  Inte så mycket att säga , förutom att jag gillar dem, de är fortfarande lika sköna att lyssna på.

Så var det med det. Bubblare är Pink Floyd, Stones, 10cc., Roxy Music och Budgie. Så det så. Återkommer med de tio bästa amerikanska plattorna.

Förresten, någon räddade de gamla tanterna innan spelningen började, så deras trumhinnor inte sprack...