Idag stod jag för Namelosers, eftersom Niclas, deras målvakt var upptagen med jobb. Vi mötte Formsvacka, men de visade sig inte vara våra värsta motståndare.

Jag har aldrig varit med om något liknande tidigare. Matchen började bra, spelet böljade fram och tillbaka, men vi fick snart en utvisning för ruff, en något förvånande sådan, eftersom vi råkat ut för ett liknande läge precis innan, utan åtgärd. Vi redde ut den utvisningen och i ett läge någon minut senare tog jag ett skott och skulle skicka ut bollen för en kontring. Då lyfter en motstånare klubban och får bollen på skaftet. Bollen studsade vidare till en annan, överraskad Formsvackare, som fick in den in mål.

Jag står gärna för mina misstag, men den här gången blev jag faktiskt förbannad. Om man stoppar bollen med klubbskaftet, måste man ändå ha klubbladet under knähöjd och grabben hade bladet i midjehöjd. En normal åtgärd hade varit avblåsning och vårt frislag, men domaren stod vid mittlinjen och såg absolut ingenting. Inga protester hjälpte, utan domaren hade bestämt sej.

Det var ett tufft spel hela tiden, för domaren, allas våran E. tillät en hel del, tyvärr väldigt ensidigt. Vi fick i stort sett alla domslut mot oss och dessutom två utvisningar till. Den sista var en fem-minutare för misconduct, vilket ingen av oss förstod alls. Jag såg att det kokade hos flera av våra spelare. Själv såg jag en fasthållning utan åtgärd, några ruff, som tilläts och jag blev lite orolig för E. Var han inte riktigt kry, för så här usel har jag aldrig sett honom?

Till slut kom tillfället som fick allt att brista. Tobias bryter ett anfall, tar sej upp på högerkanten, men fastnar på en back. Backen rycker och sliter i Tobbe, utan att E. verkar se något, får honom att falla, men rycks med och ramlar rätt över Tobias. Tobias ligger upp och ner vid sargen och får backens hela tyngd på sej. Jag ser hur han trycks ihop och sedan hörs ett vrål av smärta. Tobias vänsteraxel och arm är helt obrukbar och vi undrar vad som ska hända. Backen måste väl få matchstraff tycker en hel del av våra spelare, men E. deklarerar lugnt att det var ju en olyckshändelse. Då fick Patrik, lagkaptenen nog och lämnade walkover, med hänvisning att vi ville klara oss hela från den här matchen. Ingen tackade för match eller så, men jag gick över till motståndarna i omklädningsrummet och beklagade att vi inte slutförde. Det stod ju trots allt bara 1-0 en bit in i andra halvlek. Som jag ser det var det inte deras fel, utan E:s, som tillät det hårda spelet och var inkonsekvent i sitt bedömning.

Jag körde hem Tobias i hans bil, för han var inte i stånd att köra. Jag försökte köra så mjukt jag kunde, för varje ojämnhet eller ryck fick honom att kvida av smärta. Troligtvis kan han inte jobba imorgon, stackarn.

Som avslutning kom jag att tänka på något jag läste på nätet. Det var en innebandymatch i Korpen, någonstans i Sverige, där domaren inte gjorde en av sina bästa insatser. Efter slutsignal gick lagkaptenen i det förlorande laget fram till domaren och avgav en föga smickrande bedömning över domarens insats. Denne såg lugnt på honom och svarade: " Varför tror du jag dömer korpmatcher?"