Idag drog korpsäsongen igång för oss. Vi är kvar i tvåan och skulle ha en gammal bekant som premiärmotståndare, nämligen Betongklicken. De är ett gäng som har spelat fotboll i Stendy förut och gått över till innebandy. Vi har mött dem flera gånger och förra säsongen spelade vi en oavgjord och en förlorad mot dem. Så, ni förstår att de var inte enkla att möta.

Det började med att vi satte upp ett bra tempo och surrade runt deras kasse, men en för dagen inlånad målvakt höll Bk. inne i matchen. Deras första anfall kom efter fyra minuter och resulterade i ett stenhårt skott från min högerflank. Bollen smet över min arm, jag kände den toucha min axel och så fortsatte den in i mål. Första skottet på mål, jaha, ska det bli en så'n säsong? F-n också!

Det var bara att bita ihop och spela vidare och det gjorde vi. Vi måste ha haft minst femton resultatlösa avslut och dominerade helt, men vad händer då? Jo, Betongklicken sticker upp i ett anfall som blev livsfarligt. En viss förvirring uppstår hos oss, kombinerat med att bollen inte studsar dit vi vill och så vips!, en av våra motståndare plockar upp en av mina returer och så satt deras tvåa.

Nu visade vi att vi inte ger upp i första taget, utan vi körde på som tidigare och till slut forcerar Odde in bollen i deras mål och en mer än välförtjänt reducering var ett faktum. Pausvila och vi var rörande eniga att vi var klart bättre än dem, men att de absolut inte var ofarliga. Betongklicken hade fått ett par nya, unga spelare, som visade framfötterna riktigt ordentligt. Dessutom fick de en ny medspelare i andra halvlek.

Vår käre domare Evert började nu agera irrationellt, enligt vår subjektiva åsikt, naturligtvis. Betongklicken spelade hyfsat fult och klarade sig från bestraffningar, vilket gavs till oss istället. Vi fick in en boll, men då blåste Evert av och dömde frislag till oss, ett beslut som jag fortfarande inte fattar. Ju mer slutsignalen närmade sig, ju svårare blev det att få något domslut med oss. Till slut fick vi en utvisning till mot oss och då tyckte Odde att det var nog. Han påpekade för Evert han var riktigt usel, kanske inte så taktiskt rätt, men åh så sant. Evert tog det inte på rätt sätt, utan pekade genast på utvisningsstolen, så nu fick vi spela tre mot fem i två minuter.

Jag hade ingen aning om hur mycket tid det var kvar, men de två minuterna var faktiskt resultatlösa för Betongklicken. De kom inte till något ordentligt avslut en enda gång. Kanske ville de bara låta tiden gå och bevaka sin ledning, men det visade sig vara fatalt. Precis när våra två utvisade kom in, bröt vi deras anfall och gick på jakt efter en kvittering. Lundin snappar upp en snyggt lagd passning från en av våra yttrar, skjuter i slottet och rätt in i mål. Kvittering och lite tid kvar, så vi pressar motståndarna högt upp. Nicklas ger det sista han har och dundrar in i en motståndare, så denne och en del av sargen studsar in i väggen bakom. Utvisning såklart och ny oro för att tappa matchen, men oron var ogrundad, efter bara några sekunder blåser Evert av matchen, det bästa han gjorde på fyrtio minuter.

Vi hade klarat oavgjort till slut, men om vi fått utdelning på våra möjligheter, hade vi vunnit övertygande, utan att förringa Betongklicken, som verkligen spelade bra. Deras nya spelare var bra och deras temp i målet var alert, så vi får vara rätt nöjda med resultatet.