Idag efter jobbet hastade jag mej hem och slängde ifrån mej mina jobbattribut, väska och nycklar, för att sedan rusa iväg till bussen. Jag skulle ta mej till Bengans på Stigbergstorget, för jag hade hört att In Flames skulle vara där och signera sin nya platta.  Eftersom jag ändå skulle köpa den, varför inte få deras autografer på den?

Signeringen skulle börja fem. Jag slutade halv fem, så ni förstår varför jag kände mej lätt stressad. Jag ville komma dit lite innan, för att få en hyfsad plats i ledet. Nåväl, det tog lite  längre tid med de kommunala färdmedlen än vad jag hoppats på, så jag kom till Stigbergstorget fem över fem.

En härlig syn mötte mej när jag steg av spårvagnen. En kö som sträckte sig tjugo meter utanför ingången till Bengans. Ja, vafan hade jag väntat mej egentligen, en kö på tjugo meter inne i affären? 

Efter en halvtimmes köande hade jag bara fem meter kvar, till ytterdörrarna...Ett ögonblick tänkte jag att det var meningslöst att stå där, varför inte skita i det hela och gå hem? Men, å andra sidan, jag hade ju stått där en halvtimme, varför inte härda ut och stå där en halvtimme till?

Dessutom var det jag och fyrahundra till, alla minst trettio år yngre än jag, så jag kunde ju inte bara ge upp och låta dem tro att den malplacerade gubbjäveln inte hade någon uthållighet.

Plötsligt släppte den krypande kön sitt snigelliknande tempo och så med ens var jag inne i butiken. Jag kom överens med en tjej som stod bakom mej att vi skulle turas om att gå och köpa plattan och hålla varandras platser i ledet under tiden. Allt gick som på räls och så var jag med ens framme vid podiet där In Flamesarna satt.

Nu ska jag berätta en liten hemlighet. De såg ut som helt vanliga människor, fast med mer skägg, hår och tatueringar, förstås. När jag kom fram och höll upp cd:n för dem att skriva på, såg de ut som om de egentligen ville fråga om det var för någon av mina barn jag stod där. Tänk vilka förutfattade meningar många har, en man i femtioårsåldern lyssnar ju inte på death metal, eller hur? Eller så är det jag som har förutfattade meningar och tror att alla yngre har förutfattade meningar och tror att vi inte lyssnar på death metal. Ehhh, någon som fattade det sista? 

Nu sitter jag och laddar in cd:n på min mp3, för en första lyssning i sängen,  innan jag somnar in. I morgon är det dags för en miniturnering i Stampens sporthall. Vi ska möta VFFK och Göteborgs IBK. Rapport kommer...? 

Namelosers spelade sin sista match idag. Enligt min e-mail blev det oavgjort, vilken är en stor bedrift, eftersom de inte hade avbytare. De mötte Angry Alabama som är ett riktigt bra division fyra-lag. De är nog rätt nöjda nu, mina kompisar i Namelosers alltså, för de avslutade våren riktigt bra. De sista åtta matcherna innehöll fem vinster, två oavgjorda och bara en förlust. Från december till idag har de tagit sig från sista till sjätte plats.

Förresten är det skönt att snön försvunnit. Nu hoppas jag bara att vädret blir riktigt bra, så jag kan börja med långa turer på min cykel igen.

...så blir det lite innebandy till. Vi ska vara med på en liten miniturnering i Svingelns sporthall den 5:e april. Det blir vi och två lag till som möts. Ja, inte samtidigt, hallå, hur tänker ni egentligen?! Allvarligt talat kan det bli rätt kul och dessutom blir det en slags förlängning av säsongen.

Dessutom har vi en cupseger att försvara från förra året, i Korpen Cup. Den går av stapeln i slutet av april och blir den definitiva avslutningen av det hela, förutom vår lagfest.

Jag var inne på vår hemsida och det hade kommit upp en notis om nya spelare, så varför inte vidarebefordra innehållet här. Alltså, om någon som läser det här och är intresserad av att testa att spela i IBK Torslanda till hösten, är ni välkomna att pröva på en träning hos oss. Vi tränar på måndagar i Lundby Strand kl. 20-21:30 och onsdagar i Kristinedal 20-21.

Kanske någon av de korpspelare som halkar in här ibland har lust att pröva? Vårt A-lag spelar i 5:an och B-laget i korptvåan. Ni är välkomna!

Ikväll var det dags för säsongens sista match i Korpen. För en gångs skull behövde jag inte stå och vänta på Gamlestadstorget, detta skithål i Göteborg, utan Henke plockade upp mig vid Älvsborgsplan. Det var dags att möta Bengthulken Boys, ett lag som ligger i mitten av tabellen, men med tanke på hur det gick förra söndagen, så är inga matcher säkra. Vi vann med 3-1 i höstas, men jag minns att det var en jämn, tät match.

Uppvärmning på planen bredvid, sedan när matchen innan, Glädjedödarna-IBK Major  5-5, var klar, äntrade Torslandas laddade hjältar Alelyckans plan nr. 1. Matchen kom igång, trevande först, men sakta tar vi över, utan att för den skull glänsa. Inga mål heller och jag började tro att första halvlek skulle sluta 0-0.

Men si, då fick vi en utvisning med oss. Vi ordnade upp vårt power-play, spelade runt och attackerade som elaka pitbulls, men fy vad svårt det var att få in bolluschlingen! Till slut får Bamse ett bakåtpass, klipper till från nästan halva plan och bollen seglar in mot mål, touchar en spelare och studsar in i mål, bakom en överraskad och delvis skymd målvakt.

Paussignalen ljöd strax efter avspelet efter mål och vi samlades för ett taktiksnack. Vi var två femmor och de hade en avbytare, så vi sade att köra på och få slut på deras ork. En slurk vatten och jag var redo att fortsätta. Jag hade inte haft så mycket att göra, några räddningar och resten hade mina backar resolut rensat undan. Ett skott i stolpen hade Bengthulken också, så det fanns ingen anledning att slappna av.

Vi spelade bättre i andra, höll bollen föredömligt och tog över matchen. Snart resulterade det i ett nytt mål och av bara farten ett till. Vår för dagen förkylde och lätt näsblödande Odde jobbar föredömligt högt upp i forecheckingen, stressar en av deras backar så han tappar bollen. Odde tar hand om den och smätter in den bakom målvakten. Allt kändes plötsligt ganska bra, men naturligtvis händer det något skit.

Henke, som för dagen inte skaffat sej en kompis i domare Evert, åker ut för förröjande av spel vid ett frislag. Boyzen ser ett tillfälle att reducera och etablerar ett ganska bra power-play. Jag får tillfälle att göra ett par fina räddningar, men vårt box-play är riktigt bra, så bra att vi bryter deras anfall och Otten får bollen, driver upp mot mål och skjuter ett rappt skott som visslar förbi målvakten. 4-0 och med en man mindre. Inte helt fel.

Resten av matchen är en transportsträcka mot slutsignalen, där våra backar jobbar riktigt bra. Boyzen kommer inte riktigt till avslut, trots att de försöker frenetiskt. Jag måste säga att det var starkt av dem att hålla upp tempot så hyfsat, med bara en avbytare. Signalen ljöd och vi avslutade säsongen med seger och en tredjeplats i serien, den bästa placeringen hittills. Att dessutom få hålla nollan är alltid lika roligt.

En snabb summering av korpsäsongen för min del:

12 spelade matcher, 6 vunna, 4 oavgjorda, 2 förlorade, 42-27  16 poäng.

Jag är väldigt nöjd!

Hoppas ni alla får en glad och lugn helg. Själv har jag varit och besökt olika evenemang i stan i helgen. Igår var jag på spelkonventet på Hvitfeldtska och handlade på mej lite roliga saker. Jag gick också runt och såg lite grann på olika demospel av nya spel, en del gamla också.

Ett besök i caféterian inbringade årets konventmugg, en svart sådan med tryck på. Muggen kostade trettio kronor, men den summan gör att man dricker gratis kaffe och té under helgen, något som många utnyttjar, när man ser hur ofta kökspersonalen sätter på nytt kaffe.

Det är speciellt intressant att sitta där och fika. Under tiden jag avnjöt kaffe och macka, kom det några rollspelare, ett par figurspelare och runt omkring satt det folk och spelade brädspel av olika sorter och alla hällde i sig stora mängder vätska. Några roliga samtal fick jag också. Två gentlemän i trettiofem-fyrtioårsåldern, glada som barn på jul, satte sig ner och snackade om allt de hade köpt i affärerna. Den ene berättade att han hade haft hårda förhandlingar hemma, för att få komma dit. Han hade fått lova sin fru att vara hemma på kvällarna i ett par månader, utan att klaga. Oj, stackars människa...

Två killar från Skåne berättade att de var där för en 40K-turnering. Det är ett figurspel, som utspelar sig i framtiden och spelpjäserna är tennfigurer som de målat själv. Jag träffade dem senare och då fick jag se deras små arméer. De hade lagt ner mycket tid på att måla upp varenda figur och det var ett hundratal av dem och nog med det, de var mycket fint målade.

Den ene visade också att man kan skaffa sig kontakter med det täcka könet, utan större problem. Under tiden vi satt där och pratade i caféet, glodde han utan skam på en tjej som gick förbi, lyckades med konststycket att få ögonkontakt med henne och en halv minut senare hade han fixat tid till en date. Starkt jobbat!

Idag har jag varit en sväng på stan, utan något speciellt mål. Jag var på Wizard Games, på Kvilletorget, för att se om de hade något kul. Det hade de, men inte för mej just då, så jag drog vidare. Efter en stunds planlöst irrande befann jag mej på Linnégatan och jag gick bort till Plantagegatan och The English Shop. Jag hade tänkt mej att köpa lite Jelly Bellies, men det fanns inte en enda i hela affären, Jag fick med mej lite té därifrån, så det var inte helt kasst ändå.

Idag skulle vi spela match i Korpen. Vi skulle ta oss an Bluechip Sports, jumbon i vår serie. Matchen började 10:00 och jag stack hemifrån vid åttatiden. När jag stod och väntade på bussen vid Gamlestadstorget, som förresten ser lika illa ut i solsken som i dåligt väder, kände jag plötsligt att vi måste ta den här matchen på allvar. Fast jag är övertygad om att mina lagkamrater alltid gör det.

Kort sagt, vi startade matchen i ett högt tempo, hade boll mycket och testade deras målvakt med skott från olika vinklar. Tyvärr värmde vi upp honom rätt ordentligt och han började ta den ena svåra bollen efter den andra. Efter en stund fick vi ett frislag framför mål Henke lägger en snabb boll åt höger och äntligen! får Fredrik in vår första.

Första halvlek var slut och vi hade haft fullständig kontroll på matchen. Bluechip hade haft tre-fyra chanser, men inget farligt. Fyllda av tillförsikt satte vi igång andra, men blev strax fyra på banan, efter att ha fixat till en utvisning med för många spelare på banan. Det tog en knapp minut och så kvitterade Bluechip.

Nu vet inte jag vad som hände, men plötsligt var lagmaskinen Torslanda en maskin med grus i vitala delar. Osäkert spel ledde till att vi fick ett mål till i baken, bara en knapp minut efter kvitteringen, ett mål som jag skulle tagit. En av motspelarna bryter in framför mål, knappt märkbart attackerad av våra backar, skjuter ett inte alltför märkvärdigt skott, som jag ska ta med vänsterhanden. Naturligtvis slinker den förbi och det kändes som om jag ville sjunka ner i marken, bokstavligt talat.

Vi fortsätter vårt inte så vägvinnande spel, med långa uppspel och skott som fastnar i en massiv köttmur framför deras mål och de bollar som slinker förbi snor deras målis. Vad händer sedan tror ni? Precis, i ett anfall, som kan betecknas som en halvkontring, skjuter en Bluechipare ett skott som en annan Bluechipare styr förbi mej och in i mål.

Nu infinner sig också det där som lag i motgång kan uppleva, lagkamrater börjar gnälla på varandra. Det gör ju inte saker och ting bättre, spelmässigt, men ingen sade något elakt till mej, tack så mycket, fast det hade varit befogat. Jag har inte känt mej så här osäker i mål under hela säsongen och inte blev det bättre av att de stänker in 1-4 bara några minuter efter.

En sista kraftansträngning och vi forcerar in en reducering, ett riktigt slit-och grovjobbamål. Fast, vad gör väl det när Bluechip trycker in femman bakom mej, efter en frispelning. Vi trycker på de sista minuterna, men det känns ändå uppgivet och det är en befrielse att slutsignalen går.

Sammanfattingsvis spelade vi bra i första, men i andra, när vi får två snabba mot oss faller vårt spel ihop och alla verkar nästan rädda för bollen. Jag är mycket missnöjd med min egen insats, två av målen skulle jag har tagit, kanske också den sista. Jag känner av att det varit en lång säsong, med många matcher och den sista veckan har jag haft ont i ben och rygg efter träningarna.

Nå, inga undanflykter, vi var kassa, jag var jättekass och nu ska jag laga mat, sitta framför teven och äta och sura, tills allt känns normalt igen.

Här kommer en liten lista som jag snott från Andreas blogg. Hon jobbar med Julia, som också jobbat på min skola. Jag slinker in på bloggen och läser nästan dagligen, för den får mej på gott humör.

Alltnog, listan handlar om prylar som behövs och kanske inte behövs i vardagen och som ger er en liten hum om vilken människa jag är. Eller inte...? Jag har modifierat den lite.

                                        Accessoarer

                        (Ja, killar kan ha sådant också!)

Plånbok    Svart läder, köpt i Haga, hos Varg-Bengt, tror jag affären heter...

Solglasögon  Javisst! Åtta år gamla, vet inte vilket märke, men de är bra.

Smycken   Två örringar, i samma öra, tre ringar. De är tumringar, men två

                 av dem köpte jag på Tradera, för små förstås, så jag har dem

                 på lillfingrarna. Så har jag ett halsband min dotter gjort till mej.

                                           Teknik

Mobil    En Sony Ericsson K530i

Teve    Sony 28 tum, 15 år gammal. Snart dags att byta?

Dator   Fujitsu Siemens stationär. En av kommundatorerna. Sketbra!

MP3     Sony NW 3000, med 20 Gb hårddisk. Jag har 1600 låtar på den och

           fortfarande 10 Gb kvar.

                                           Hem

                                        Badrum

Tandkräm        Olika varje gång jag köper nytt.

Tvål                 Barnängens och Palmolive Aroma Therapy flytande.

Psykofarmaka  Absolut ingenting. För flera år sedan, efter min skilsmässa

                       tog jag Zoloft, men jag ville inte bli beroende resten av mitt

                       liv, så jag slängde dem. Jag har inte ångrat det.

Parfym            Chanel Egoiste for men, Aramis, Kenzo. Dyra som fan, men 

                       värda alla pengar.

Schampo         Nån sportschampo, vet inte vilket märke.

Rakdon           Trebladshyvel och Gillette raklödder.

                                       Mat och dryck

Vin         Sällan, men då ska det vara rött och helst en Roija.

Sprit       Vad tror ni, maltwhisky förstås.

Bröd        Falu Rågrut, med ost.

Pålägg     Serrano och fårpölse.

Maträtt   Svårt...Något italienskt kanske.

Choklad   Allt som är dyrt och mörkt. Dyr choklad är faktiskt bättre.

Dricka     Té och julmust. Oj, jag höll på att glömma, öl!

                                          Sovrum

Säng          En dubbelsäng av okänt märke. Det behövs bättre madrasser.

Sängbord   Vitt, enkelt och snott från min systerson.

Sänglampa  En golvlampa jag hittade i soprummet. Absolut inget fel på

                  den.

                                         Färdmedel

Bil                Nej, har inte råd.

Cykel           Oja, min favorit. En vinröd Crescent 21- växlad. Fick den av en

                   granne, som köpt en ny. Den har rullat otroligt många mil sedan

                   dess.

Taxi             När det kostar tio kronor milen ska jag börja åka, alltså aldrig.

Kommunalt Jag bor hundra meter från jobbet, men köper ändå månadskort

                    för alla resor till  och från träningar och matcher.

                                         Media

Dagstidning       Nej, läser allt jag behöver på nätet.

Magasin             Mestadels hobbytidningar, som jag liksom Andrea har på

                          toa, för att ha någonting annat att göra, förutom det

                          uppenbara.

Teve-kanal        Dvd-kanalen. Nu när 4+ visar amerikansk tråkkomedi på den

                         tiden jag brukar varva ner efter träningen, så finns det

                         ingenting att titta på. Ge mej Hyacinth Bucket, förlåt,

                         Bouquet tillbaka.'!

Site                   Tradera är nog den jag mest är inne på, och förstås alla

                         bloggar.

TV-spel             Playstation 2 och några spel som jag nästan aldrig spelar.

                         Har inte tid.

Ytterligare en omgång av onödigt vetande...

Sitter framför datorn, (var annars!) och surfar runt i väntan på Stargate Atlantis. Veckan har gått snabbt och nu till helgen hade jag tänkt att ta en cykeltur, om vädret tillåter. Jag åker till Reichen Sport i morgon och köper mej en ny klubba och kanske också till Alelyckan och ser på Namelosers match mot Fastighetsakademin. Chansen är stor att jag stannar kvar en stund och ser på matcherna efter, Vägverket-Åhboys och Åketorp-GTIF. Av någon underlig anledning har jag blivit rätt intresserad av slutspurten i 4A.

På söndag är det dags för Torslanda att spela mot Bluechip Sports. Vi vann komfortabelt i höstas men jag tar inget för givet. De har spelat riktigt hyfsat på sistone. Jag hoppas att vi inte blir för övermodiga i vår jakt på en bra slutplacering. Själv kan jag väl säga att det känns riktigt bra just nu, fast jag trodde nog att Martin skulle få stå de sista matcherna. Nu blir det jag på söndag.

Mina två äldsta barn gick förbi jobbet i eftermiddags, de hade varit och handlat på Axel Dahlströms torg. Jag har inte pratat med dem på några dagar, har dessutom inte sett Björn på en vecka. Han har kraftigare skäggväxt än jag, visade det sig. På en veckas tid hade han skaffat sig helskägg, ungen. Okej, han är tjugo, men jag hade inte den grymma hårbeväxningen när jag var i den åldern. Dessutom, i kombination med hans långa hår, ser han tio gånger bättre ut i skägg än jag. Ja, jag vet att jag låter avundsjuk, men faktum är att jag tycker att han ser helcool ut.

Nu ska jag koncentrera mej på teven. En kopp té och en kvällsmacka väntar på mej också. Vi hörs...