Alelyckans sportcenter är en anläggning som man lärt sig utan och innan under åren som gått. Jag måste väl varit där minst en trehundra gånger, vid det här laget. Men det bästa är att inne i anläggningen råder status quo, det luktar precis samma när man kommer in i foajen, för att inte tala om i omklädningsrummen. Doften av snabbuppvärmningen, dvs. Tigerbalsam slår emot en och man ler igenkännande.

Sedan, när man kommer ner till innebandyplanerna, då är det likadant där, det dåliga ljuset på tvåan, samma usla betonggolv på båda banorna. Bollen tenderar alltid att ha sitt eget liv under matcherna, dessutom har man, som målvakt, lika mycket glid som en snigel på ett sandpapper. Och så har vi, inte att förglömma, själva förkroppsligandet av begreppet trotjänare, Evert, domaren som måste ha varit med när de uppfann spelet. Mr. Göteborgskorpen själv, eller som Janne, min arbetskamrat skulle uttrycka det, Mr. Gothenburg Pickaxe. Fundera en stund på den...

Som ni förstår så var det match idag igen för B-laget. Det var dags att ta sig an den nya serieledaren, Hitmedbucklan. De har den goda smaken att ha likadan dräkt som vi, röd, men idag var vi bortalag och mina utespelare fick dra på sej chica, ljusgröna västar.

För att ta det snabbt, vi var bra, de var också bra. Vi förde spelet en aning mer men de var giftiga i närheten av vårt mål. De lade mål, vi lade mål och efter en batalj som innehöll en hel del kamp, men inte så mycket finlir stod det till slut 4-4. Det smärtar mig att säja att trots att vi var bättre, så var resultatet helt rättvist. Min insats var okej, tre av deras mål kom ur täckta lägen och svåra att avstyra, men jag fick också göra några schyssta räddningar.

Resultatet gör att, om Balken vinner sin match idag, så ligger vi fortfarande trea, så låt oss hoppas att deras match utfaller till vår belåtenhet.

På tal om resultat, så har jag en märklig dragning till Idol. Jag vet faktiskt inte varför, för det mesta är det musik som är ointressant för mej. Men, det är svårt att hålla sej opartisk när man ser programmet. Framför allt är det ju det orättvisa i hur omröstningen går till. Ett telefonsamtal, en röst, det låter ju rättvist, men om man har hela Sveriges fjortisar som bara älskar en och som gärna gör slut på pengarna i betalmobilen, så för de övriga en ojämn kamp. Igår var grabben som är på rymmen från fritids, Johan, så pinsamt urdålig, så jag var tvungen att byta kanal medan han sjöng(?). Trots det klarar han sej och den enda , förutom Anna, med en intressant röst, Robin, åker ut.

Förresten, varför bry sej, egentligen...