Tidigt i morse tog jag min målvaktsväska och for till Alelyckan. Jag stod för Namelosers, för Niclas var sjuk. En kort resumé över matchen, den var jämn och vi förlorade med uddamålet, om det inte varit för att jag fick rusa ut till avbytarbåset, när det var en minut kvar och en utespelare fick ta min plats. Det gick inte så bra...

Ytterligare behållning av matchen, jag spelar utan handskar, för att ha bättre känsla, men det kan också medföra viss risk att bli slagen på fingrarna av överambitiösa korpamatörer. Det skedde idag, två gånger tillochmed. Jag fick begära time out för att plåstra om fingertopparna på vänsterhanden. Båda missdådarna hade dock den goda smaken att be om ursäkt, fast det hjälper ju inte mina fingrar att må bättre.

Efteråt var det dags för en sväng hem till mamma, en kopp kaffe och en bulle och lite snack om ditten och datten. Hon är rätt trött nu för tiden, hon satt och sov framför teven när jag kom. Om det berodde på det dåliga vädret eller utbudet på teven låter jag vara osagt.

Senare ringde Joh mej och bjöd mej över på en Fars Dagsfika. Gulliga ungar, de kom ihåg mej! Joh hade varit nere på stan och köpte en present till mej. Ingen slips, inga strumpor eller något annat gäspframkallande, utan en skojig grej till hjälp för att mäta upp torra och våta bakämnen. Den kallas för nus-cup och är ställbar från en matsked till en deciliter.

Naturligtvis är den totalt onödig, men just därför älskar jag den. Jag tror tillochmed att jag ska börja baka oftare nu. Det finns en magnet på den också, så nu sitter den på mitt kylskåp och ser lätt överlägsen ut.