...jag har gjort idag? Jo, det är ju ganska uppenbart, jag var och såg på innebandy, på Lundby Strand. Först var det Svartedalen mot Göteborgs IBK, en match som Göteborg överraskande vann med 5-3. Sedan var det dags för Torslanda att ta sig an Zenith, serieledarna i 5B.

Det är alltid lika jobbigt att sitta vid sidan och se på. Så var det idag också, inte nog med det, jag hade några medelålders damer bredvid mej på bänken, som naturligtvis hade pojkar i Zenith och tjoade på därefter. Ronnie stod i målet idag och började matchen förtroendeingivande. Men, efter en tio minuter eller så lyckades Zenith trassla in ledningsmålet. Ordentligt tjoande från damerna, men vi gav inte tappt. Snart hade vi kvitterat och bara några minuter efter det lade vi 2-1. Väldigt tyst bredvid mej...

Andra perioden och Zenith kvitterade ganska omgående och passade på att lägga ett till medan de ändå höll på. Som vanligt var det ganska tuffa tag när vi spelar mot dem och det straffade sej naturligtvis, med att vi fick spela 4 mot 5 i minst sex minuter i rad. Märkligt nog fick vi utvisningarna och Zenith fick lätta tillsägelser. Det kändes så åtminstone. Vår arbetsmoral höll i vilket fall som helst och vi arbetade oss ikapp och förbi ännu en gång.

Tredje och Zenith pressar på ordentligt, skapar ett lätt kaos framför vår kasse. En frispelad motståndare ska bara raka in bollen i öppet mål, då en hämndens ängel i form av Niklas störtar in och brötar bort bollen. Domaren ger tecken för straff, inte mycket att tala om och den resulterar i att Zenith kvitterar. Nästa straff däremot var det bara domaren som såg, två minuter senare blåser han av och visar strafftecknet igen, till stor irritation för alla torslandaiter. Ingen av de minst femtio närvarande personerna i och runt matchen hade inte sett någonting som skulle orsaka en straff, men det lönar sig inte att protestera, har vi märkt. Resultatet av denna horribla missbedömning blev att Zenith tog ledningen igen, en ledning som de utökar till 6-4 strax efter.

Nu var det inte slut med det, utan vi bet ihop och kämpade på. 5-6 kom och vi tryckte på för en kvittering. Mina bänkgrannar tjoade och ojade sig och tyckte att Torslanda var nog det fulaste laget de någonsin sett. Att Zenith gjorde fula grejor också undgick tydligen de annars så örnögda hisingsdamerna. En minut kvar och vi tar ut Ronnie, men till ingen nytta, Zenith höll undan och så var den dagen förstörd. Inga glade miner från mina kompisar, ja, en del av dem var rent ut förbannade, inte på Zenith, utan på de rent ut sagt urusla domarna, som på sätt och vis bestal oss på en seger.

Vi stod upp bra och kämpade på helhjärtat. I dag var inte det tillräckligt, tyvärr. Det värsta var att sitta bredvid och se hur mina kompisar inte fick ut något av allt slit. Det tar mer på nerverna att vara vid sidan om än mitt i hetluften.

Inte nog med det, dumbuss 16 var faktiskt full med folk på hemvägen. Gick  den fort? Öhhh, nä! Snarare tvärtom.