Onsdagen de 30:e, kl 04:06 och jag kan inte sova, på grund av en förkylning. Cirka fem deciliter genomskinligt slask har passerat min vänstra näsborre hittills. Mmm, äckligt, jag vet, men det är ingenting mot vad min näsborre känns just nu. Märkligt att det bara sitter på en sida, förresten...

Jag plockade upp förkylningen på väg hem från Brännö i förrgår kväll. Jag hade varit och repat, efter ett tre veckors uppehåll. Det gick ovanligt bra, men sedan var det ju det där att ta sig hem efteråt. Det var kallt som fan att stå och vänta på båten, jag frös och var trött. Inte blev det bättre på fastlandssidan heller. Min hälsporre, som förresten är mycket bättre, var dock på sitt sämsta humör, så jag fick halta till spårvagnen, höll på att missa den därför.

Vaknade alltså igår morse med en kran som läckte och jag blev rätt irriterad. Jag hade tänkt att träna, men det blev inte av. Nu har jag skött mig efter alla konstens regler, så vi får se om förkylningen lättar efter att jag fått sova. När det nu blir...

Julen var mycket trevlig, med barnen och ex-frun. Vi hade sagt att inte köpa några julklappar, vilket var rätt skönt. Jag kunde inte avhålla mig helt från det ändå, jag hade köpt ukulelear till dem. Vi får se om vi kör en konsert så småningom.

Människans hjärna är en märklig tingest. Det är snart en månad sedan jag tatuerade det första på armen och längtar redan efter att få fortsätta med den. Jag kom på mig själv med att fråga mig: "Men smärtan då? Det är väl inget att längta efter?" På något underligt vis rationaliserar man bort den biten av tatueringen, den kommer dock tillbaka när man sitter där i stolen igen, funderande på varför man gör det, eller är det så att man är en masochist?

Skit samma, den kommer att bli kanon när den är klar.

Jag har förresten semester nu, fram till den elfte januari. Det är rätt skönt, ska jag få be att tala om.