Igår gick Katarina, min mellanflicka, ur gymnasiet. Först och främst kunde de inte ha valt en bättre dag, eller hur? Molnfri himmel och glada människor över hela stan. Tyvärr var det lite för många glada människor, eftersom jag höll på att komma försent på grund av alla spårvagnsstopp på vägen. Vagnen var dessutom överfull med folk som skulle till samma ställe som jag, Munkebäcks gymnasieskola.

Väl framme strålade jag samman med Anki, min ex-fru och Johanna, vår äldsta dotter och vi följde lämmeltåget till skolan. Lennart, min bror dök upp med kamera och champagne, hans dotter Mia går i samma klass som Kattis. Det var sedan bara att ge sig in i röran av människor.

Nåväl efter en svettig väntan kom de ut allihop, tolv avgångsklasser var det visst och hela skolgården blev överfull på nolltid. Plötsligt förstod jag varför alla höll upp stora plakat på sina ungar, för att hitta Kattis i den massan var näst intill omöjligt. Naturligtvis hade inte vi något plakat, men ingen fara, det var bara att plocka fram mobilen, en rätt så användbar tingest i sådana här situationer. Johanna lotsade Kattis fram till oss och vi fick gratta henne och dricka tjejernas skål  solskenet, innan det var dags för tjejerna att dra iväg och åka lastbilsflak genom stan.

De kom helskinnade undan från åkturen och under tiden åkte vi till Frölunda för att förbereda för deras examensfest. Det var svettigt att hinna bli klar innan gästerna kom, men allt utföll till belåtenhet och kvällen blev lyckad. Tjejerna stack ut senare på kvällen och enligt rapporter så hade de haft kul. Katarina hade kommit hem vid tvåtiden och såg trött, men glad ut.

För övrigt har jag inte varit inne på nätet på flera dagar, så när jag kollade min mail alldeles nyss, fann jag ett från universitetet. Efter att ha loggat in på min sida på studera.nu fann jag att jag blivit antagen till engelskakursen. Yay!!!! Det blir studier på halvfart i höst!