Jag har inte skrivit på en tid nu. Det beror på att tiden virvlar iväg, som den alltid gör innan jul. Plötsligt får man lätt panik, när man inser att helgerna närmar sig och allt som man ska hinna. Och jag, som inte ens är så intresserad längre, jag drabbas ändå.

Mina ungar är inte heller så lockade av att fira jul. Deras inställning är att visst är det skönt att vara ledig, men julklappar...jobbigt och onödigt. Hellre då att umgås och koppla av, vilket vi redan kommit överens om. Vi ska dessutom gå hem till farmor en stund på julafton och bjuda henne på lite "julbrunch". Det är väl kontentan av vårt julfirande.

För övrigt har jag känt ett lätt ointresse att skriva i bloggen en tid, varför vet jag inte. Kanske är det för att det inte händer så mycket utmärkande i livet just nu. Innebandyn ramlar på som vanligt, träningarna är roliga, matcherna går bra, men inget så intressant att vilja skriva om det.

En sak som faktiskt är värt att skriva om är att det är inte helt enkelt att få ledigt nu inför jul. Våra lärarkolleger har ju hela lovet ledigt, men vi som arbetar på fritids har inte den lyxen. Trots det är det så att det räcker att ta ut fem dagars semester för att få sexton dagars oavbruten ledighet. På pappret alltså...

Jag hade gjort precis så, men fick reda på idag, på omvägar att det går inte för sej. Dagarna efter jul var okej, men efter nyår...njaee. Vår rektor anser att det måste finnas någon ordinarie personal på plats, under lovdagarna. Att vi faktiskt har vikarier som känner barnen är tydligen inte tillräckligt. Vi hade ett möte i fredags, där vi pratade om det här och då sade min kollega E. att hon skulle jobba den veckan, men det verkade som vår chef inte ens hörde det. Har man bestämt sej, så har man...

Jag ska faktiskt begära semester hela veckan efter istället, bara på pin kiv. Visserligen blir väl skolan lidande, men det skiter jag i...