Jag blir 53 på tisdag. Underligt...Jag förstår hur en av mina gamla arbetskamrater kände när hon sa: "Kroppen kanske är 50, men inuti är jag fortfarande 18." Någon vis man sa att man märker inte att man mognar under årens lopp och ens värderingar ändras, utan bara genom kroppens signaler förstår man att man åldras. Mina krämpor har ännu inte kommit, men jag väger fan så mycket. Också ett tecken?

Man kan lätt bli frustrerad över allt man missat under dessa år, vägar man tagit som varit fel, så här i efterhand. Men, viktigast är att inte gräva ner sig i frustrationen, utan blicka framåt. Min lillebror sa att man ska göra listor för framtiden, vad man vill ska hända personligen. Jag har tänkt och tänkt och till slut fick jag producerat en liten lista, med betoning på liten:

1. Visa att jag älskar mina barn.

2. Träffa någon ny. Det är 12 år sedan vi skildes, så det lär inte bli hon

    och jag igen...

3. Skriva ner allt jag har i huvudet.

Undrar om någon kommer ihåg min födelsedag?